Viss - medicinskt och administrativt stöd för primärvården

Antireumatikaterapi

Upp

Inflammatoriska reumatiska sjukdomar består av tre olika sjukdomsgrupper de mer vanliga inflammatoriska led- respektive ryggsjukdomarna och de mer ovanliga inflammatoriska systemsjukdomarna. Idag behandlas flertalet med remissionsinducerande läkemedel, så kallade antireumatiska, sjukdomsmodifierande läkemedel - DMARDs (Disease Modifying Anti-Reumatic Drugs) efter bedömning utvärdering hos reumatolog. Behandlingen är ofta framgångsrik och medför att sjukdomens aktivitet minskar och ibland går i remission. Tidig upptäckt, utredning och behandling är viktigt för att förhindra funktionsnedsättningar och senkomplikationer.

Rekommendationer vid behandling

Upp

Hälsosamma levnadsvanor

Fysisk aktivitet, styrketräning för lägre sjukdomsaktivitet, vid behov kontakt med sjukgymnast/fysioterapeut.

Rökstopp för bättre behandlingsresultat - erbjud rökavvänjning.

Farmakologisk behandling

NSAID (Non Steroid Anti Inflammatory Drugs) är symtomdämpande och motverkar svullnad, smärta och rörelseinskränkning.

Steroider: Peroral vid vissa inflammatoriska tillstånd vid längre behandling med prevention för osteoporos. Ges i form av intra- och extraartikulär injektioner och dermalt. Symtomdämpande och sjukdomsmodifierande.

DMARDs (Disease Modifying Anti-Reumatic Drugs): Sjukdomsmodiferande behandling av olika typer (syntetisk, biologisk, målinriktad) som metotrexat peroralt eller i injektion/penform, och TNF-hämmare (Tumör Nekros Faktor) immunmodulerare som infliximab som är biosimilar (kopia på biologiskt läkemedel). En kombination av TNF-hämmare och metotrexat rekommenderas.

Vid diagnostiserad artritsjukdom är metotrexat peroralt 1 ggr/vecka förstahandsval på grund av god effekt och låg biverkningsfrekvens. Innan metotrexat insätts tas lungröntgen, blodstatus, kreatinin och ALAT med särskild kontroll av leverenzymer som kan påverkas av behandlingen. Folsyra (Folacin) 2-6 tabletter/vecka (ej metotrexat-dagen) ges för att minska risken för metotrexat-betingade biverkningar. Under de första månaderna ges även peroral kortisonbehandling i väntan på effekt av metotrexat.

Immunmodulerare, i första hand TNF-alfa-hämmare, används mot reumatoid artrit, spondylartriter och psoriasisartrit. Läkemedel som verkar sjukdomsmodifierande och selektivt immunosuppressivt med cytokindämpande effekt och därmed kan leddestruktion förhindras hos patienter som svarar på behandlingen. Dessa läkemedel kan i kombination med metotrexat få artritsjukdomen att gå i remission alternativt förbättra många patienter. Detta är en potent och kostsam behandling som sällan utgör förstahandspreparat. Exempel på TNF-hämmare är infliximab som kan ges med metotrexat.

Att tänka på vid TNF-alfa-blockads-behandling är att risken för vissa infektioner, särskilt tuberkulos, ökar. Det finns också en viss risk för försämring av hjärtsvikt. Om sådana bieffekter uppkommer, ska TNF-blockad-behandlingen utsättas snarast.

Vid användning av tocilizumab ska det noteras att ingen CRP-höjning sker vid infektioner. Detta försvårar och ökar risken att inte upptäcka allvarliga infektioner tidigt eftersom tecken och symtom på akut inflammation försvagas associerat med en minskad akut fasreaktion.

Huruvida risken för tumörsjukdom eller cancer ökar vid TNF-blockads-behandling är fortfarande oklart.

Exempel på andra DMARDs som används är salazopyrin och klorokinfosfat.

Salazopyrin: De icke-dosberoende biverkningar som kan uppträda, kommer nästan alltid under de tre första behandlingsmånaderna. Det gäller framförallt agranulocytos, leverpåverkan och hudmanifestationer. Salazopyrininducerad SLE är ett, om än mycket ovanligt, undantag som kan uppträda efter lång tids behandling.

Provtagningsrekommendationer: Hb, LPK, TPK och ALAT är prover som tas med tätare intervall i början av reumatologen.

Klorokin: De vanligaste biverkningarna är illamående samt klåda och utslag. Fotosensitivitet motiverar försiktighet vid solexposition och rekommendation om solglasögon. Vid långtidsbehandling finns viss risk för retinopati.

Terapiuppehåll görs under åtminstone två månader (gärna längre om tillståndet tillåter), lämpligen under sommaren eller i samband med solsemester.

Se farmakologisk behandling vid reumatoid artrit.

Se regionalt vårdprogram Reumatiska inflammatoriska sjukdomar.

Rubrik för Kloka Listan 2018

Antireumatikaterapi

Om dokumentet: Antireumatikaterapi

Författare:
Helene Bolinder och Ralph Nisell, Reumatologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge
Granskat av:
Per Larsson, Reumatologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Cecilia Carlens, Reumatologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Chris Rodhner, specialist i allmänmedicin, Stureby vårdcentral
Stockholms medicinska råd, specialitetsrådet för reumatologiska sjukdomar:
Ralph Nisell, ordf, december 2017
Kloka Listan 2018:
Se under rubrik Behandling i vårdprogrammet
Publicerat:
Juni 2007
Uppdaterat:
December 2017