Demens omvårdnad

Ansvarsområde

Upp

Omvårdnad vid demenssjukdom handlar om att stödja patienten och anpassa det dagliga livet till sjukdomens krav så att bästa möjliga fysiologiska och psykologiska balans uppnås och bibehålls genom hela livet.

Distrikts-/sjuksköterskans uppgift är att

  • ta tillvara patientens resurser i ett hälsofrämjande perspektiv
  • vidta åtgärder för att behandla och lindra sjukdom och symtom i förhållande till patientens livssituation
  • stödja patientens autonomi och integritet
  • ge stöd och råd kontinuerligt till patient och anhörig och följa upp att de tagit till sig informationen som de fått
  • hjälpa patient och anhöriga att vid behov komma i kontakt med andra aktörer som ingår i vårdkedjan
  • samarbeta med alla som är involverade i patientens vård och omsorg, tex anhöriga, personlig assistent och hemtjänst
  • stödja och vid behov motivera patienten så att rekommenderade undersökningar, uppföljningar och kontroller kan genomföras
  • ansvara för läkemedelshantering och eventuellt delegera läkemedelsadministrering
  • följa upp läkemedelsbehandling, i samarbete med läkare
  • utföra bedömningar, tex MMSE-SR (Mini Mental State Examination - svensk revidering), MMSE-SR manual, klocktest enligt följande instruktion och blankett för anhörigintervju
  • upprätta och utvärdera omvårdnadsplan

Fakta

Upp

Demens kan ha många orsaker. Typiska tecken på demenssjukdom är att minnet och den tankemässiga förmågan hos en person successivt försämras. Tidiga tecken på demens kan vara svåra att upptäcka. Patienten kan bli mera glömsk än tidigare, närminnet försämras. Det kan också yttra sig som koncentrationssvårigheter och problem att ta initiativ till olika saker. Demens utvecklas oftast långsamt och det kan ta flera år innan symtomen blir tydliga. Allt eftersom sjukdomen fortskrider blir det svårare för patienten att kommunicera och klara av det vardagliga livet. Patienten får också svårt att orientera sig i tid och rum. Symtom som ökad oro, ilska, sömnstörningar och ängslighet kan även förekomma i senare sjukdomsstadier. Den demenssjukes välbefinnande påverkas av förhållningssätt och bemötande från dem som finns i hans/hennes omgivning.

Se vårdprogram Demens för symtom, kriterier, typer av demens, epidemiologi och riskfaktorer.

Behandling

Upp

Behandlingsmålet för omvårdnadsåtgärderna förutsätter

  • en personcentrerad vård, vilket innebär att personen - och inte sjukdomen - sätts i fokus och att de behov personen själv formulerar är vägledande

Fyra hörnstenarna

I vård och omsorg av patienter med demenssjukdom tillämpas det palliativa arbetssättet som grundar sig på fyra hörnstenar: symtomkontroll, kommunikation-relation, teamarbete och anhörigstöd.

Palliativ vård

Palliativ vård är, enligt WHO:s beskrivning, inriktat på att ge patienten och dennes anhöriga så god livskvalitet som möjligt ända till livets slut. Palliativ vård bör kännetecknas av en livsbejakande grundinställning och att stödja personen i att leva så aktivt som möjligt. Psykosociala och andliga aspekter ska finnas med som en naturlig del av vården. De anhöriga ska få stöd under sjukdomstiden och i sitt sorgearbete efter den avlidne. Palliativ vård bör vara tvärprofessionell och utgå ifrån patientens och anhörigas behov.

Symtomkontroll

Eftersom det inte är möjligt att bota en demenssjukdom är symtomkontroll viktigt för patientens och de anhörigas livskvalitet. Symtomkontroll innebär att förebygga, lindra och/eller bota de symtom som kan uppstå till följd av demenssjukdomen. Exempel på det är oro och aggressivitet som kan bero på att patienten inte förstår situationen, känner sig kränkt eller har smärta som patienten inte kan förmedla.

Kommunikation-relation

Demenssjukdomen försämrar förmågan att

  • tolka och förstå
  • uttrycka sig

Problemen kommer smygande och förvärras allteftersom sjukdomen fortskrider. De varierar mellan olika demenssjukdomar.

Rollerna och relationsmönstren i familjen kan ändras. Den demenssjukes autonomi försämras ju längre sjukdomen fortskrider.

Teamarbete

Teamarbetet är grunden i omvårdnaden av patienter med demenssjukdom. Teamet bör vara en multiprofessionell arbetsgrupp och sammansättningen anpassad efter patientens behov.

Anhörigstöd

Stöd till anhöriga är en viktig del vid demenssjukdom i deras sorg och oro, som de kan ha upplevt under många år. Extra uppmärksamhet kan därför behövas för de patienter som saknar anhöriga.

Anhöriga bör erbjudas information om

  • demenssjukdomen och dess symtom
  • psykosocialt stöd, till exempel samtal vid behov och stöd i olika beslut. Många anhöriga upplever att demensdiagnosen är mer värdeladdad och skamlig än en fysisk sjukdom
  • hembesök, hjälp att dela läkemedel, utskrivning av inkontinenshjälpmedel med mera
  • aktuella telefonnummer till vård och omsorgsgivare, till exempel biståndshandläggare och anhörigstöd
  • minneshjälpmedel, vardagsstödjande hjälpmedel och bostadsanpassning samt att vid behov förmedla kontakter med arbetsterapeut och sjukgymnast
  • att hälso- och sjukvården och socialtjänsten minst en gång per år följer upp sjukdomens förlopp och anpassar läkemedel, vård och omsorg efter uppföljningen. Detta bör dokumenteras i patientens vårdplan. I uppföljningen ingår att göra ett enskilt samtal/intervju med de anhöriga
  • kontakt med frivillighetsorganisationerna, t.ex. Demensföreningen i Stockholm och Alzheimerföreningen, eftersom dessa har stor kunskap inom området och ofta arrangerar utbildningar och konferenser

Språk/modersmål

Ett språk som man lärt sig i vuxen ålder påverkas i betydligt större utsträckning av en demenssjukdom än ett språk som man lärt sig som barn. Det bli svårare att hålla isär modersmålet och ett nytt inlärt språk. Det sist inlärda språket försvinner successivt.

Som patient med annat modersmål än svenska har man rätt till tolkservice när man besöker hälso- och sjukvården.

Stockholms län erbjuder tolk (Vårdgivarguiden) till personer som har en hörselskada, är döva eller dövblinda.


Fysisk aktivitet på recept - FaR

Rekommenderad fysisk aktivitet vid demens

Problem

Upp

Exempel på omvårdnadsåtgärder


Kommunikation och bemötande

Den verbala och icke-verbala kommunikationen försämras. Patienten blir mer känslig för kroppsspråk, tonfall och ansiktsuttryck. Den röda tråden i samtalet kan försvinna och patienten kan få svårare att använda abstrakta ord.

Åtgärd

  • Att hålla ögonkontakt, tala sakta och tydligt, invänta svar och att använda ett vänligt kroppsspråk
  • Närma dig den demenssjuke framifrån och se till att ni har ögonkontakt
  • Avvakta ett ögonblick innan du går in i det personliga reviret, patienten kanske inte känner igen dig
  • Undvik att lägga en hand på axeln bakifrån, det kan skrämma
  • Ställ bara en fråga åt gången, använd korta enkla meningar
  • Undvik frågan ”varför” och ställ inte frågan ”kommer du ihåg det/mig?
  • Viktigt är att kommunicera som vuxen till vuxen även om språket kanske måste förenklas. Om patienten ”vill packa och åka hem” är det viktigt att bekräfta patientens känsla av att vilja åka hem. Försök att avleda eller fördröja, t ex genom att säga ”vill du inte ha en kopp kaffe innan du går?”

Nutrition

Viktförlust är vanligt och innebär en ökad risk att drabbas av undernäring. Det kan bero på att patienten har nedsatt förmåga att planera, handla och laga mat. Även nedsatt aptit, tandproblem och tugg- och sväljsvårigheter är faktorer som kan orsaka viktförlust. Rastlöshet och oro kan leda till ett högre behov av energi. Se omvårdnadsprogram Undernäring bland äldre.

Åtgärd

  • Regelbundna viktkontroller
  • Kostanamnes
  • Göra ett MNA, Mini Nutritional Assessment
  • Vid oönskad viktnedgång rekommenderas energirik kost och vid behov näringsdryck
  • Vid sväljsvårigheter kan det gå lättare med kall mat och dryck. Maten kan konsistensanpassas och dryck kan förtjockas
  • Vid behov konsultera dietist
  • Munhälsa

Sömn

Sömnsvårigheter hos personer med demenssjukdom är vanliga och beror på förändringar i hjärnan. Det kan orsaka svårigheter att somna eller ge upprepade uppvakningar och förändring av dygnsrytmen. Avsaknad av tidsuppfattning kan göra att den sjuke inte märker skillnad på natt och dag. Smärta, oro, depression, klåda och läkemedelsbiverkningar kan vara andra orsaker till sömnstörning. Åldrandet medför att sömnmönstret förändras. Proportionen mellan den ytliga och djupa sömnen förskjuts, vilket innebär att den totala tiden för djupsömn minskar.

Åtgärd

  • Det kan finnas många bakomliggande orsaker till äldres sömnproblem. Därför är det viktigt att så noggrant som möjligt beskriva och utreda patientens eventuella sömnsvårigheter
  • Få hjälp med att finna lämpliga ickefarmakologiska metoder såsom stimulerande fysiska, intellektuella och sociala aktiviteter men undvik för mycket aktivitet på kvällen

Beteendestörningar och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD)

Se vårdprogram BPSD.

Beteendestörningar och psykiska symtom förekommer hos cirka 70-80 procent av patienter med demenssjukdom och är mest uttalade i den mellersta fasen av sjukdomen. Det kan vara vanföreställningar, t.ex. misstänksamhet, hallucinationer, aggressivitet, aktivitetsstörningar och störningar i dygnsrytmen.

Vanliga orsaker till aggressivitet kan vara känsla av frihetsberövande, rädsla och motvilja, intrång i det personliga reviret, över- eller understimulering, stress och rädsla, ljud och musik eller kläder som sitter åt.

Åtgärd

  • Genom observation göra en analys när personen t ex är orolig eller aggressiv och av vad som kan orsaka detta beteende
  • Tänk på ditt eget kroppsspråk. Den demenssjuke är känslig för kroppsspråk, irritation och stress ”smittar” lätt
  • Information om BPSD-teamet (Norra Stockholms Psykiatri)

Våld mot äldre

Oavsett ålder kan patienter vi möter i vården vara utsatta för våld av närstående, se vårdprogram Våld i nära relationer. Äldre personer kan ha svårt att skydda sig mot olika former av våld som kan uppstå vid ett ökat omsorgsbehov. Våld kan bestå av t.ex. slag, knuffar, kränkningar och försummelser genom vanvård, felaktig medicinering, otillräckligt med mat och att inte få hjälp med sin hygien. Tecken på våldutsatthet kan vara t.ex. blåmärken, rivsår och mun-/tandskador. Även nedstämdhet, mag-/tarmproblem och diffus smärta utan uppenbar orsak kan vara tecken på våldutsatthet.

Åtgärd

  • Fråga patienten om orsaken till eventuella skador. Informera om att våld är vanligt och att du därför brukar fråga dina patienter om det
  • Tala med patienten i enrum, låt anhöriga vänta i ett annat rum. Använd professionell tolk om så krävs, låt inte anhöriga tolka
  • Lyssna och bekräfta det patienten berättar
  • Fråga patienten om samtycke till att kontakta socialtjänsten i den kommun där patienten är skriven. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att tillgodose en våldsutsatt persons behov av stöd och skydd
  • Det underlättar arbetet om verksamheten har en tydlig rutin för bemötande och omhändertagande av våldsutsatta äldre. I rutinen kan aktuella telefonnummer till socialtjänst finnas liksom kontaktuppgifter till andra betydelsefulla aktörer som exempelvis Kvinnofridslinjen, telefon: 020-50 50 50

Fallprevention

Personer med demens har dubbelt så stor risk att falla jämfört med äldre utan nedsatt kognitiv förmåga.

Åtgärd

  • Regelbunden fallriskbedömning i hemmet
  • Översikt av läkemedel
  • Kontakt sjukgymnast och arbetsterapeut

Smärta

Det kan vara svårt att få en smärtanamnes från en patient med demenssjukdom. I tidigt stadium av demenssjukdomen kan en vanlig kroppsundersökning vara tillräcklig för att hitta smärtan. Om den demenssjuke uppvisar ett förändrat beteende kan det vara ett tecken på smärta. Den sjuke kan ha svårigheter att förmedla var smärtan sitter eller att tolka smärtsignalerna.

SÖS-stickan kan vara ett bra hjälpmedel att bedöma smärta.

Åtgärd

  • Ställ så enkla frågor som möjligt
  • Använd enkla ord som värk, ilningar mm
  • Ge patienten tid att svara
  • Känn med lätt beröring eller tryckningar över den demenssjukes kropp
  • Ett tvärt förändrat beteende som oro, aggressivitet eller matleda kan vara tecken på smärta

Inkontinens och förstoppning

Urininkontinens och förstoppning är vanligt vid demenssjukdom, en orsak kan vara läkemedelsbehandling. Demenssjukdomen kan påverka att den sjuke inte reagerar på urinträngningar eller inte kopplar ihop urinträngningarna med toalettbesök. Andra faktorer kan vara svårigheter att hitta till toaletten eller att den sjuke inte förstår hur man ska använda toaletten.

Åtgärd

  • En medicinsk utredning för att försöka hitta orsaken/orsakerna till urininkontinens
  • Ta reda på den demenssjukes rutiner vid toalettbesök. Det är viktigt att skapa goda rutiner om sådana inte finns
  • Underlätta den rumsliga orienteringen. Exempelvis tända belysning nattetid
  • Sittställning har stor betydelse, kontrollera att toalettsitsen inte är för hög eller för låg
  • Utprovning av inkontinenshjälpmedel
  • Kostvanor kan behöva ses över vid förstoppning
  • Förstoppning behandlas om möjligt i första hand med vätska och fiberrik kost. I andra hand behandlas med tarmreglerande medel

Kognitiva hjälpmedel

Teknik kan ha både positiv och negativ inverkan. Om personen får kognitiva hjälpmedel i tidigt skede kan det vara till hjälp att komma ihåg saker, exempelvis vilken dag det är och att komma ihåg att ta sina läkemedel.

Bankomaten, fjärrkontrollen och portkoden är exempel på vardagsteknik som kan ställa till svårigheter när minnet och tankeförmågan försämras.

  • Det finns många vardagsstödjande hjälpmedel, exempelvis: handdator, talande ”kom-ihåg-klocka”
  • Arbetsterapeuten är den som förskriver dessa hjälpmedel.

Om dokumentet: Demens omvårdnad

Författare:
Leila Haapaniemi, distriktssköterska, vårdutvecklingsledare i demens, Centrum för Allmänmedicin - CeFAM, Hanna Müller, distriktssköterska, projektledare, vårdutvecklingsledare i demens, Centrum för Allmänmedicin - CeFAM, Eva Stål Söderberg, sjuksköterska, vårdlärare, projektledare i Demensrådet. Avsnitt om kost: Gerd Faxén Irving, leg dietist, med dr, Karolinska Huddinge. Avsnitt om Våld mot äldre: Eva Sundborg, leg barnmorska, distriktssköterska vårdutvecklingsledare, Centrum för Allmänmedicin - CeFAM, Fittja vårdcentral, Lena Lundberg, sjuksköterska Minnesmottagningen Stockholmsgeriatriken, Charlotte Damberg Medicinskt ansvarig sjuksköterska, demenssjuksköterska i Vaxholms stad, Susanne Gustafsson, distriktssköterska, projektledare i Demensrådet
Granskat av:
Britt Serander, överläkare, Minnesmottagningen, Capio Geriatrik, Dalens sjukhus, Riitta-Liisa Samuelsson, distriktssköterska, Akademiskt primärvårdscentrum, Leila Haapaniemi, distriktssköterska, Akademiskt primärvårdscentrum, Carina Gyllner Bergmark, Kunskapscentrum om våld i nära relationer
Publicerat:
Juni 2011
Uppdaterat:
Juni 2016