Prediabetes omvårdnad

Ansvarsområde

Upp

Distrikts-/sjuksköterskans uppgift är att

  • Upptäcka personer med risk att utveckla prediabetes eller diabetes
  • Ge stöd till livsstilsförändringar genom patientutbildning
  • Fungera som stöd och rådgivare till patienten och närstående
  • Bidra till kontinuitet och uppföljning enligt lokala rutiner

Vårdteam

För att nå helhetssyn och kvalitet i omvårdnad vid prediabetes behöver alla patienter ha tillgång till ett vårdteam som har utbildning inom diabetesområdet. Vårdteamet kan omfatta läkare, sjuksköterska, dietist, sjukgymnast och kurator/psykolog.

Fakta

Upp

Prevalensen av prediabetes i Sverige beräknas vara cirka 10%.Tillståndet är dubbelt så vanligt hos män än hos kvinnor. Prediabetes är vanligare och uppträder tidigare i livet hos utomeuropeiska invandrare, cirka fem år före de som är födda i Europa. Cirka 15-30% av personer med prediabetes kommer att utveckla typ 2-diabetes inom fem år.

Hälso- och sjukvården bör arbeta med att förebygga så att prediabetes inte övergår till diabetes. Preventiva program har visat att utveckling till typ 2-diabetes kan fördröjas och möjligen förhindras med livsstilsintervention. Riktad behandling bör fokusera på personer med flera riskfaktorer, se nedan.

Riskfaktorprofil

Riskfaktorer för att utveckla prediabetes är:

  • Övervikt och fetma, framförallt bukfetma (män >94 cm, kvinnor >80 cm). Observera andra gränsvärden för bukfetma vid ursprung från Asien, Mellanöstern, Afrika (män >90 cm, kvinnor >80 cm)
  • Fysisk inaktivitet
  • Ohälsosamma matvanor
  • Förstagradssläkting med diabetes (föräldrar, syskon)
  • Tidigare graviditetsdiabetes
  • Andra kliniska tillstånd associerade med insulinresistens, t.ex. polycystiskt ovariesyndrom, gikt, acanthosis nigricans
  • Etnicitet med hög risk (Mellanöstern, Asien, Sydamerika, Afrika)
  • Tobaksbruk
  • Hög alkoholkonsumtion
  • Behandling med kortison, neuroleptika, antidepressiva läkemedel
  • Hög ålder, för behandlingsgränser se vårdprogram Diabetes

Tillstånd

Till dessa kommer tillstånd där man bör utföra en riktad screening:

  • Hypertoni (>140/90 mmHg)
  • Lipidrubbning (LDL >2,5 mmol/L)
  • Tidigare eller pågående hjärt-kärlsjukdom
  • Svårläkta fotsår

Gränsvärden

Diagnostiska kriterier för förhöjt fasteglukos (IFG) och nedsatt glukostolerans (IGT).

Fastehyperglykemi (IFG) 6,1-6,9 mmol/L venöst
6,1-6,9 mmol/L kapillärt
Nedsatt glukostolerans (IGT)
Fastande och 2-timmarsvärde vid OGTT (oral glukostoleranstest)
<7,0 och 7,8-11,0 mmol/L venöst
<7,0 och 8,9-12,1 mmol/L kapillärt

HbA1c för diagnostik av prediabetes rekommenderas inte men kan användas som underlag för fortsatt diagnostik med fP-glukos eller OGTT om HbA1c är >39 mmol/mol. Alternativt kan P-glukos icke fastande >7,4 mmol/L vara underlag för att gå vidare med fP-glukos eller OGTT.

Bedömning

Upp

Utforska patientens livssituation i samband med första besöket. En social anamnes ger dig viktiga upplysningar som stöd för fortsatt utbildning och kunskap om patientens egenvårdskapacitet.

  • Personens syn på och kunskaper om förstadium till diabetes (prediabetes)
  • Patientens levnadsvanor och behov av förändrade levnadsvanor när det rör vikt, kost, fysisk aktivitet, tobak, alkohol
  • Förmåga och resurser att utöva egenvård
  • Behov av utbildning
  • Omvårdnadsdiagnos
  • OBS! Ett självskattningsformulär för levnadsvanor kan skickas till patienten inför besök, alternativt skicka länk. Patienten kan också fylla i formuläret på mottagningen före besöket
  • Diabetesrisktest (block om 50 st risktest) kan beställas kostnads- och fraktfritt från Diabetesförbundet
  • Diabetesrisktest kan också genomföras på 1177 Vårdguiden. Patienter som har testpoäng över 11 bör kontakta sin vårdcentral för vidare provtagning

Behandling

Upp

Behandlingsmål

Det övergripande målet för screening och behandling av prediabetes är att förhindra eller fördröja utvecklingen av typ 2-diabetes samt att minska risken för hjärt- och kärlsjukdom. Genom att öka kunskapen hos personer med prediabetes om tillståndet, betydelsen av fysisk aktivitet, bra matvanor och tobaksstopp, kan insjuknandet i diabetes förebyggas.

Uppföljning

Kallelse till distriktssköterska/sjuksköterska 1 gång/år för en årlig uppföljning av levnadsvanor: HbA1C, blodsocker, vikt, midjemått, blodtryck.

Vartannat år till läkare: kolesterol, fP-TG, HDL-kolesterol, LDL-kolesterol, Hb, ALAT, kreatinin, eGFR, U-Alb/krea-index.

Patientutbildning

Upp

Patientutbildning

Det är personen med prediabetes som själv har huvudansvaret för att förändra sina levnadsvanor - därför är patientutbildningen en viktig del i behandlingen.

Patientutbildning innebär inte bara att förmedla fakta och ge information utan också om att patienten får möjlighet att uttrycka farhågor och rädslor som tillståndet kan medföra.

Patientutbildningens främsta syfte är att ge patienten kunskaper om prediabetes, för att förhindra eller fördröja utvecklingen av typ 2-diabetes.

Förhållningssättet i utbildningen har stor betydelse för hur personen kan tillgodogöra sig denna.

Arbeta med ett personcentrerat förhållningssätt genom att:

  • Lyssna
  • Ställa öppna frågor
  • Låta samtalet utgå ifrån vad patienten tycker är viktigt att ta upp
  • Skapa en dialog
  • Respektera att patienten är expert på sitt liv
  • Stödja patienten att sätta upp individuella mål på kort och lång sikt
  • Förmedla att lärande och förändring av beteende kräver aktivt deltagande
  • Följa upp individuell målsättning

Individuell utbildning

Alla patienter har rätt till individuell utbildning om sitt tillstånd och att få möjlighet att ta upp frågor och problem som berör livet med prediabetes.


Kulturanpassad patientutbildning

Utbildning till personer från andra kulturer kräver hänsynstagande till kulturella livsmönster. Att ha kunskap om olika kulturers särdrag är av värde för att anpassa vården. Ett bra sätt att skaffa sig kunskap är att ställa frågor om levnadsvanor, mat och fysisk aktivitet och liknande. Språket är en avgörande faktor för att nå patienten. Man bör använda tolk från tolkförmedling och i endast undantagsfall använda anhöriga som tolk. Det finns en del diabetesbroschyrer på andra språk, man kan också använda sig av bilder. De flesta är utgivna av läkemedelsbolag men det finns även några från Livsmedelsverket. Se Patientinformationsmaterial om typ 2-diabetes.


Grupputbildning

Det finns fördelar med att erbjuda utbildning i grupp till personer med prediabetes. Forskning visar att de är öppna för information/kunskap samt är motiverade att förändra sina levnadsvanor. Grupputbildning är ett arbetssätt som leder till att patienter delar erfarenheter och lär av varandra och är ett komplement till den individuella utbildningen. Detta gäller även personer med annan kulturell bakgrund och annat språk än svenska.

Starta grupputbildning

  • Deltagarnas behov/problem/mål ska vara utgångspunkt
  • Aktivt deltagande genom diskussioner med patienterna
  • Varvad studieteknik som utgår ifrån frågor, gruppdiskussioner och hemuppgifter
  • Dokumentera i journal
  • Utvärdera utbildningsinsatser, t.ex. genom VAS- skala
  • Utvärdera och följ vikt, midjemått, blodtryck

Utbildningsmaterial

Akademiskt primärvårdscentrum, Kunskapsteam diabetes har gjort ett utbildningsmaterial som kan laddas ner kostnadsfritt för dig som ska starta grupputbildning för personer med diabetes. Materialet kan också användas vid utbildning av personer med prediabetes och det består av en handledarmanual och ett 60-tal OH-bilder att visa för gruppen.

På Sveriges Kommuner och Landstings webbplats finns ett kostnadsfritt gruppundervisningsmaterial att ladda ner. Materialet innehåller handledarmanual, faktaguide för patienten och "mina sidor" för patienten.


Förslag på diskussionspunkter under samtalet - stöd till levnadsvaneförändring

  • Ge fakta om insulinresistens och innebörden av blodsockerförhöjning. Diskutera det som kan påverka tillståndet, vad avsaknad av symtom betyder, riskfaktorer. Fokusera på den levnadsvaneförändring patienten själv önskar ta itu med. Låt patienten styra samtalet så långt det är möjligt
  • Fysisk aktivitet: Ge fakta om betydelsen av måttlig fysisk aktivitet cirka 30-60 minuter varje dag, t.ex. att promenera snabbt, cykla, simma eller jogga

    Se också Fysisk aktivitet på recept (FaR) och Rådgivande metoder

Mat vid prediabetes

Levnadsvaneförändring är grunden i diabetesbehandlingen och få åtgärder är så effektiva som när patienten förbättrar mindre bra matvanor och anpassar energiitaget till sitt energibehov utifrån målsättning avseende viktutveckling. En bra kost stabiliserar blodsockret, ger förbättrad metabol kontroll och minskar risken för hjärt-kärlsjukdom genom att påverka vikt, blodfetter, blodtryck och blodsockerkontroll i positiv riktning.

Det finns inte en diabeteskost utan flera livsmedel och kostmönster som kan vara bra vid diabetes. Läs mer i Kost vid diabetes - en vägledning till hälso- och sjukvården (Socialstyrelsen). Detta öppnar upp för möjligheten att komponera en kost utifrån patientens egna önskemål. Viktreduktion vid övervikt BMI >25 eller fetma BMI >30 har effekt på såväl högt blodglukos, högt blodtryck som höga blodfetter. Ett samstämmigt kostbudskap från hela vårdteamet har betydelse för att patienten ska få det stöd hen behöver för att lyckas förändra sina levnadsvanor.

  • Se över matvanor tillsammans med patienten utifrån ett patientcentrerat förhållningssätt för att matvanorna ska bli förenliga med individens preferenser och förutsättningar.
  • För patienter med övervikt eller fetma kan en bibehållen viktnedgång på 5-10% förbättra den metabola kontrollen. Många patienter behöver gå ner i vikt. Erbjud hjälp och stöd och helst ett strukturerat program för viktreduktionsbehandling enskilt eller i grupp. Diskutera och kartlägg: faktorer som bidragit till viktutvecklingen, undersök patientens förutsättningar att påbörja kostförändringar, individanpassad och realistisk målsättning med viktnedgång. Näringsriktig mat är extra viktig vid kalorirestriktion, utgå från de nordiska näringsrekommendationerna (Livsmedelsverket). Låt patienten utförligt beskriva sina matvanor. Diskutera följande i syfte att patienten hittar kostförändringar som hen är beredd att göra för att det totala energiintaget ska minska och möjliggöra viktnedgång: antal portioner och portionsstorleken på måltider och mellanmål uppmärksamma särskilt de kolhydratrika livsmedel, antal måltider och hur de är fördelade över dagen, kartlägg livsmedelsval utifrån mängd och frekvens - grönsaker, rotfrukter, baljväxter och frukt, drycker inklusive alkoholhaltiga drycker, fullkornsprodukter, nyckelhålsmärkta produkter, sötsaker, kaffebröd och snacks. Stöd patienten att hitta energilåga och näringstäta livsmedel som ger både mättnad och som underlättar blodsockerkontrollen.
  • De kostmönster som det finns vetenskapligt stöd för har flera gemensamma nämnare, till exempel frukt och grönt, fullkorn, baljväxter (ärtor, bönor och linser) och fisk. Att äta mer av dessa livsmedel och minska intaget av mindre lämpliga livsmedel kan vara en fullt tillräcklig kostförändring.
  • Ett konkret exempel för att byta ut mängden mättat fett mot omättade fetter och därmed förbättra fettkvalitén är att minska ner på feta charkuterier, smör, kokosfett, palmolja, helfeta varianter av mejeriprodukter och bakverk. Välj istället raps-/olivolja, flytande margarin, bordsmargarin/lättmargarin, nyckelhålsmärkta mejeriprodukter, nötter, jordnötter och fisk.
  • Kolhydratmängden och kvalitén på kolhydraterna har stor påverkan på hur blodsockersvaret blir efter måltid. Att äta enligt tallriksmodellen eller den modifierade tallriksmodellen med halva tallriken grönsaker, som är lämplig vid önskemål om viktnedgång eller för den som rör sig lite, ger förutsättning för ett jämnare blodsocker. Ungefär en fjärdedel eller tredjedel av tallriken kan bestå av t.ex. potatis, ris, mathavre, bulgur, quinoa eller pasta och en tredjedel av t.ex. kött, fisk, ägg eller vegetariskt alternativ.
  • De fibrer som finns i grova grönsaker, rotfrukter, frukt och baljväxter fungerar som broms och gör att blodsockerhöjningen blir långsammare.
  • Bröd med hela/krossade korn eller surdegsbröd är bra val. Antalet brödskivor påverkar också blodsockret. Bröd, müsli och flingor med nyckelhålsmärkning är en vägledning till bättre alternativ.
  • Begränsa intaget av sockerrika produkter som söta drycker, godis och sötsaker.
  • Det är lättare att lyckas med en levnadsvaneförändring om man gör den stegvis och inte ändrar för många vanor samtidigt.
  • Tänk på att för de äldsta patienterna med diabetes är risken för undernäring och undervikt större än riskerna med övervikt och att kostråden behöver anpassas efter detta.

Förslag till diskussionspunkter vid matsamtal

  • Regelbundna matvanor och måltidsordning
  • Energiintag i förhållande till energibehov, portionsstorlek och livsmedelsval
  • Mängd och typ av kolhydrater samt fördelning av kolhydrater över dagen
  • Tallriksmodellen
  • Mängd och typ av fett
  • Drycker inklusive alkohol
  • Fullkornsprodukter
  • Grönsaker, rotfrukter, baljväxter (bra fiberkällor)
  • Nyckelhålsmärkning
  • Frukt
  • Socker och sötningsmedel
  • Salt

Se patientinformation: Bra mat vid diabetes

Se också Hälsosamma matvanor för friska och normalviktiga personer och vårdprogram Övervikt och fetma

  • Midjemått: Minskat midjemått minskar insulinresistensen
  • Vikt: Viktminskning och bibehållen viktnedgång på 5-10% minskar risken för att drabbas av diabetes och kardiovaskulär sjukdom
  • Blodtryck: Kostrådgivning och stöd till fysisk aktivitet för att främja viktminskning kan leda till blodtrycksreduktion. Hos personer med essentiell mild till måttlig hypertoni sänker motionsträning av uthållighetstyp blodtrycket cirka 5-7 mmHg
  • Alkohol: Riskbruk för kvinnor är konsumtion av mer än 9 standardglas/vecka eller intensiv konsumtion eller berusningsdrickande, dvs 4 standardglas eller mer vid samma tillfälle. Riskbruk för män är konsumtion av mer än 14 standardglas/vecka eller intensiv konsumtion eller berusningsdrickande, dvs 5 standardglas eller mer vid samma tillfälle.

    Se också vårdprogram Riskbruk av alkohol
  • Tobak/rökning, snus: Informera patienten om Sluta-röka-linjen, kostnadsfri rådgivning på patienttelefon: 020-84 00 00

    Se också vårdprogram Tobaksberoende
  • Sömn: Utforska sömnvanor/-ovanor/-rubbningar, snarkningar/sömnapné, hjälpmedel. Det finns ett starkt samband mellan övervikt och sömnproblem/sömnapné.

    Se också vårdprogram Obstruktivt sömnapnésyndrom (OSAS)
  • Stress: Utforska stressfaktorer, livsinställning och nätverk. Patientens upplevelse av sin psykosociala situation, privat och på arbetet. Informera om olika sätt till avslappning. Använd VAS-skala för gradering av stressnivå.
  • Information och diskussion om målvärden av vikt och midjemått. Diskutera individuell målsättning vad gäller riskfaktorer, se också vårdprogram Rådgivande metoder.
  • Omvårdnadsplan upprättas gemensamt med patienten. Uppföljning utifrån behov av stöd.

För att utforska fysisk aktivitet, matvanor, alkoholvanor, rökning/snusning, se Självskattningsformulär för levnadsvanor.

Kvalitetsindikatorer

Upp
  • Antal patienter med prediabetes registrerade på enheten
  • Uppföljning av omvårdnadsåtgärder som använts kopplade till prediabetesdiagnos
  • Antal patienter där individuella mål satts. Blodtryck, vikt, tobak och fysisk aktivitet
  • Antal patienter som erbjudits gruppbaserad patientutbildning

Om dokumentet: Prediabetes omvårdnad

Författare:
Ingela Bredenberg, diabetessjuksköterska, Endokrinmottagningen, Karolinska Universitetsjukhuset Huddinge, Lena Insulander, diabetessjuksköterska, Svenska Diabetesförbundet, Ingela Jakobsson, diabetessjuksköterska, Medicinmottagningen: Diabetes, Södersjukhuset, Kaija Seijboldt, diabetessjuksköterska, Akademiskt Primärvårdscentrum, Marina Stenbäck, diabetessjuksköterska, Akademiskt Primärvådscentrum/Tveta Hälsocentral, Annika Staaf, diabetessjuksköterska, Endokrinmottagningen, Karolinska Universitetsjukhuset Huddinge, Katri Harcke, diabetessjuksköterska, Capio Vårdcentral Viksjö, Maribel Wallersten, diabetessjuksköterska, Scania Husläkarmottagning
Avsnitt om kost: Jenny Lindroth, dietist, Akademiskt Primärvårdscentrum
Granskat av:
Eva Toft, docent, Endokrinmottagningen, Ersta Sjukhus, Jonas Tovi, distriktsläkare, Capio vårdcentral Serafen, Marie Silvhagen, diabetessjuksköterska, Hässelby vårdcentral, Yvonne Sallander, diabetessjuksköterska, Capio vårdcentral Farsta
Referenser:
Agard, C-D, Berne, C, Östman, J: "Diabetes" (2010), Liber Förlag, Falköping (fjärde upplagan)
Alvarsson, M, Brismar, K, Viklund, G, Örtqvist, E, Östensson, C-G: "Diabetes"(2011), Karolinska Institutet
Klang Söderqvist, B: "Patientundervisning" (2013), Studentlitteratur, Lund
Wikblad, K. (red): "Omvårdnad vid diabetes" (2013), Studentlitteratur, Lund
Socialstyrelsen (2010), ”Nationella Riktlinjer för diabetesvården”
Socialstyrelsen (2014), ”Diabetesvård. Stöd för styrning och ledning (preliminär version)
Socialstyrelsen (2011), "Kost vid diabetes - en vägledning för hälso- och sjukvården
Socialstyrelsen (2011), ”Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder", "Tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor - stöd för styrning och ledning”
www.idf.org
http://ww2.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/15354/LKT1045s2792_2795.pdf
http://ww2.lakartidningen.se/store/articlepdf/8/8288/LKT0749s3771_3774.pdf
Publicerat:
September 2015
Uppdaterat:
Augusti 2017