Barn och unga med psykisk ohälsa på BUMM eller HLM

Vårdnivå

Upp

Enheten för barn och unga med psykisk ohälsa på barn- och ungdomsmedicinsk mottagning (BUMM) eller husläkarmottagning (HLM) - första linje-mottagning

Enhetens uppdrag är att vara första linjens mottagning för all psykisk ohälsa hos barn och unga. Enheten arbetar enligt ett tilläggsuppdrag som kan sökas av barn- och ungdomsmedicinsk mottagning (BUMM) och husläkarmottagning (HLM).

På enheten finns psykolog/psykologer och för uppdraget krävs att enheten har minst en legitimerad psykolog med minst två års dokumenterad erfarenhet av praktiskt arbete med barn och ungdomar. Socionom med lägst basutbildning i psykoterapi kan också arbeta på enheten.

Enheten har i uppdrag att arbeta med bedömning och behandling av milda till måttliga besvär av psykisk ohälsa hos barn och unga 0-17 år. Enheten har också i uppdrag att bedöma om barnet behöver insats från annan yrkeskategori, på annan vårdnivå (t.ex. BUP) eller av annan huvudman (t.ex. kommunen). Barn, unga och familjer kan själva söka direkt till enheten och remiss behövs inte inför kontakt.

Exempel på tillstånd som bedöms och behandlas

  • Mild till måttlig ångest
  • Mild till måttlig depression
  • Utagerande beteende
  • Sömnstörning
  • Enklare regleringssvårigheter (problem runt mat och sömn hos mindre barn)
  • Psykisk ohälsa vid kroniska somatiska sjukdomar (fetma, svår födoämnesallergi)
  • Neuropsykiatriska funktionshinder, t.ex. ADHD
  • Psykosomatiska besvär (smärta och obehag)
  • Krisreaktioner

Första linje-mottagningen ska aktivt bidra till samverkan för patienter som även har behov av vård och omsorg från andra vårdgivare och huvudmän. Kommunen är en viktig sammarbetspartner och har ansvar för förebyggande insatser och myndighetsutövning. Särskilt viktigt är samarbetet med förskola/skola och socialtjänst. Första linje-mottagningar kan ge kortare stödjande insatser för att förebygga besvär men längre kontakter, där tydliga sociala problem dominerar, ligger utanför uppdraget.

Vägledningsdokumenten

Stockholms läns landsting har tagit fram vägledningsdokument med riktlinjer för psykologisk utredning och behandling av de vanligaste problemen som barn och deras familjer söker för:

Vårdgivarguiden finns information om vilka mottagningar som har tilläggsuppdraget och här finns också vägledningsdokumenten.

Läkare på BUMM eller HLM

Barn med kroppsliga symtom eller som visar tecken på somatiska besvär ska undersökas av läkare. Barn under 1 år ska undersökas av barnläkare.

Tecken på behov av läkarbedömning:

  • Barnet står still eller går tillbaka i sin psykomotoriska utveckling
  • Somatiska symtom såsom magont, huvudvärk, hjärtklappning, andningssvårigheter, svettningar, ändrade avföringsvanor, enures
  • Läkarbedömning ska alltid göras vid viktnedgång, även vid misstanke om anorexia nervosa eller annan ätstörning
  • Plötslig viktuppgång
  • Personlighetsförändring

Läkare kan också hänvisa/remittera till första linje-mottagning vid behov av kontakt med eller bedömning av psykolog.

Barnpsykiatrisk specialistnivå (BUP)

BUP har uppdraget att bedöma och behandla medelsvåra till svåra psykiatriska sjukdomar. Vid misstanke om eller konstaterad psykiatrisk problematik av denna svårighetsgrad eller omfattning, skickas remiss till specialistmottagning. Remiss till BUP bör också övervägas om patienten inte blir hjälpt av insatser i första linjens vård.

Vid aktuell suicidrisk eller behov av hjälp i bedömning av suicidrisk ska alltid BUP kontaktas akut.

Gränsdragning och samverkan

För barn med psykisk ohälsa och för familjer med svårigheter finns andra enheter med olika uppdrag, inom ramen för hälso- och sjukvård. Deras uppdrag och insatser beskrivs i vägledningsdokumentet Generellt om vård barn och unga med psykisk ohälsa.

Exempel på andra enheter

  • BVC
  • Maria Ungdom/MiniMaria
  • Ungdomsmottagning
  • Primärvårdsrehabilitering
  • Habilitering & Hälsa
  • Barnskyddsteam och Barnahus

Kommunen har ansvar för förebyggande insatser och myndighetsutövning. Uppdraget syftar till att förhindra negativ psykosocial utveckling hos kommunens barn och unga. Många kommuner ger riktat stöd till familjer med relationsproblem, konflikter, missbruk, psykisk ohälsa, neuropsykiatriska funktionshinder, ekonomiska skulder och integrationsproblem.

Kommunens insatser sker inom ramen för t.ex. skola och förskola, familjerådgivning och familjerätt och socialtjänst. Skolan bör t.ex. vara huvudaktör vid mobbing eller när symtom huvudsakligen förekommer i skolmiljö, t.ex. nedstämdhet eller utagerande beteende.

Anställda inom hälso- och sjukvården är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om dom misstänker att barn far illa, se vårdprogram Barn som far illa eller riskerar att fara illa.

Spesamgruppen för barn och ungdomars hälsa

Symtom

Upp

Vanligen märker föräldrar, anhöriga eller personer i barns närmiljö när ett barn inte mår bra psykiskt. Symtomen varierar kraftigt mellan individer, tillstånd och olika åldrar. För de yngsta barnen är det psykiska och fysiska välbefinnandet intimt förknippat. Psykisk ohälsa kan då ta sig kroppsliga uttryck eller visa sig i svårigheter i föräldra/barn-samspelet.

Kom ihåg att

  • Barn ofta uttrycker sitt illabefinnande i termer av kroppsliga symtom, som t.ex. smärta eller genom beteendestörningar såsom besvär med sömn, mat, relationer till familj och kamrater. Läkarbedömning är viktig i dessa fall.
  • Vårdgivare behöver träffa barn tillsammans med förälder/föräldrar för att förstå dennes psykologiska och/eller sociala problematik. För små barn kan det vara viktigt att ha enskilda samtal med föräldrar, utan att barnet är med, så att de i lugn och ro kan beskriva. Många tonåringar vill inte blanda in sina föräldrar. Man bör dock uppmuntra till att föräldrar är med, i alla fall i delar av samtalet/bedömningen.
  • Barnet kan vara ”symtombärare” i en illa fungerande psykosocial miljö, det vill säga barnets reaktion på omgivningsfaktorer är adekvat och normal.

Följande symtom kan förekomma som tecken till psykisk ohälsa hos ett barn

  • Är skrikig, ledsen, tystlåten eller energilös
  • Står still eller går tillbaka i sin psykomotoriska utveckling
  • Är arg och utagerande
  • Är spänd i kroppen
  • Undviker aktiviteter, skola, vänner, familj
  • Undviker sådant som barnet vanligtvis brukar uppskatta
  • Är orolig
  • Har minskad eller ökad aptit
  • Har svårt att sova
  • Har ihållande/återkommande ont i magen eller i huvudet
  • Inte tycks förstå instruktioner hemma eller i skolan
  • Inte tycks förstå eller uppskatta socialt samspel.

Utredning

Upp
  1. Initial bedömning av psykolog görs vid ett par besök inkluderande samtal med både barnet och föräldern tillsammans eller var för sig.
  2. Vid behov av fördjupad bedömning kan psykologen använda olika bedömningsinstrument, t.ex. frågeformulär för att skatta symtom (SDQ), diagnosspecifika skattningsskalor, strukturerad bedömning av funktionsnivå (CGAS) och diagnostisk intervju (t.ex. MINI KID).
  3. Återkoppling ges till familjen för att skapa förståelse av situationen och diskutera behandlingsalternativ och vårdnivå.

Behandling

Upp

Råd och information

Enheten ska ge tidiga insatser vid psykisk ohälsa. Många kontakter stannar vid råd, stöd, bedömning och hänvisning och det är en viktig del av mottagningens roll. Ofta kan bedömning, råd och stöd ske parallellt under de första samtalen. Undersökningar visar att många familjer har god hjälp av enstaka samtal, om dom vid behov kan återkomma för uppföljning.

De rådgivande insatserna innehåller ofta riktad information om de symtom/problem som är aktuella och ökad kunskap kan i sig ge symtomlindring, som t.ex. vid ångest eller regleringssvårigheter. Familjen kan också lära sig hur symtom ska hanteras och därmed nå symtomlindring, som t.ex. vid utagerande beteende eller trots. Information och utbildning av patienten på detta sätt kallas psykoedukation.

Psykologisk behandling med vetenskapligt stöd

Det finns flera tillstånd som effektivt kan behandlas med evidensbaserade metoder på en första linje-mottagning för barn och unga med psykisk ohälsa, t.ex. ångest, utagerande beteende och trotssyndrom, depression och sömnstörningar.

I avtalet för första linje-mottagningar skrivs att ”behandling ska ges i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet”. Mer information om rekommenderade behandlingar finns i vägledningsdokumenten på Vårdgivarguiden.

Farmakologisk behandling

Farmakologisk behandling ska inte initieras av enheten. Vid behov av behandling med läkemedel bör barnpsykiatrisk bedömning göras, och remiss skrivs då till BUP.

Om dokumentet: Barn och unga med psykisk ohälsa på BUMM eller HLM

Författare:
Katrin Engel, distriktsläkare, enhetschef, psykosociala enheten Horisonten, Boo vårdcentral
Granskat av:
Eva Edelstam, distriktsläkare, Hornstulls vårdcentral, Anne-Marie Holmen, distriktsläkare, VallentunaDoktorn, Charlotte Oja, distriktsläkare, Capio Vårdcentral Farsta, Jan Ejderhamn, överläkare, Barnmedicin, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Bonna Dahl, specialistläkare, Gustavsbergs vårdcentral, Fredrika Gauffin, läkare/chef, Barnmedicin, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Emma Högberg, psykolog, Barnsektionen/Psykologkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Sigrid Salomonsson, chefpsykolog, Psykosociala teamet, Gustavsbergs vårdcentral, Malin Bergström, handläggare, Sachsska barn- och ungdomssjukhuset, Kersti Ejeby, verksamhetschef, Gustavsbergs vårdcentral, Spesamgruppen för barn och ungdomars hälsa
Stockholms medicinska råd, specialitetsrådet för barn- och ungdomsmedicin:
Helena Martin, ordf, mars 2016
Publicerat:
Mars 2016