Hypokalemi

  • Sjukskrivning
  • FaR

Vårdnivå/remiss

Upp

Definition

Referensområde 3,5-4,6 mmol/L. Felkälla förekommer t.ex. vid venös stas vid provtagning vilket ger hög nivå av P-kalium.

Allmänläkare

Majoriteten av alla fall med hypokalemi bör hanteras på primärvårdsnivå:

  • Basal systematisk utredning
  • Substitution av kaliumbrist
  • Uppföljning

Remiss till endokrinologmottagning

Fördjupad utredning vid upprepade eller svårbehandlade hypokalemiska tillstånd och om man vid basal utredning inte kan fastställa orsak till hypokalemin.

Remissinnehåll

  • Anamnes inklusive aktuella symtom, status och basala labvärden
  • Tidigare sjukdomar, särskilt avseende mag-tarmsjukdom, njursjukdom, alkohol- och droganamnes, hereditet (ovanliga tillstånd)
  • Läkemedelsbehandling inklusive naturläkemedel och kosttillskott
  • Avföringsvanor, gastrointestinala besvär, urinmängder
  • Kostintag inklusive lakrits
  • Blodtryck, eventuell förekomst av arytmi eller EKG-förändringar

Remiss till akutmottagning

Patient med kaliumvärde under 3.0 mmol/L i kombination med nytillkomna EKG-förändringar eller pågående arytmi och allmänpåverkan med till exempel andningssvårigheter.

Spesamgruppen för endokrinologi

Symtom

Upp

Lindrig hypokalemi (P-kalium 3,1-3,4 mmol/L)

Ospecifika eller inga symtom. Ökad risk för hjärtarytmier hos patienter med hjärtsjukdom eller digitalisbehandling.

Måttlig hypokalemi (P-Kalium 2,6-3,0 mmol/L)

Generell svaghet, stor arytmirisk, trötthet, gastrointestinala besvär från förstoppning till subileus/ileus kan förekomma. Apati, illamående, muskelvärk.

Svår hypokalemi (P-Kalium ≤2,5 mmol/L)

Förekomst av uttalad muskelsvaghet, muskelnekros, tilltagande paralys, livshotande arytmier och andningssvårigheter.


Orsaker

Hypokalemi kan uppstå på grund av förlust av kalium från kroppen (extrarenalt eller renalt), förflyttning av kalium från blodbanan in i cellerna eller otillräckligt kaliumintag via födan.

A. Extrarenala kaliumförluster

  • Gastrointestinala besvär (diarré inklusive långtidsmissbruk av laxantia), celiaki ventrikelsond, kort tarm, cytostatika, endokrint aktiva tumörer
  • Upprepade kräkningar
  • Kronisk alkoholism
  • Svettning
  • Hudförluster vid brännskada

B. Renala kaliumförluster

  • Diuretikaanvändning
  • Renala eller urologiska åkommor
  • Kronisk limsniffning (toluenintoxikation)
  • Magnesiumbrist
  • Läkemedel (vissa läkemedel som bidrar till magnesiumbrist, högdos av vissa antibiotika)
  • Primär-, sekundär- och, pseudoaldosteronism (lakrits)

C. Intracellulär förflyttning av kalium

  • Läkemedel, t.ex. insulin, beta-2-receptorstiumulerare, vissa psykofarmaka, verapamilintoxikation
  • Ärftliga jonkanalssjukdomar
  • Droger (amfetamin, kokain, spice)
  • Xantiner (kaffe, te)
  • Alkalos
  • Hypotermi
  • Refeeding efter svält
  • Post fysisk träning
  • Snabb korrigering av acidos

D. Lågt intag av kalium

  • Ovanligt, ses endast vid uttalad svält

Epidemiologi

Upp

Hypokalemi är en av de vanligaste elektrolytrubbningarna. Tillståndet förekommer hos >20% av alla patienter som vårdas på sjukhus och hos 10-42% av alla patienter som behandlas med diuretika.

Diuretikaanvändning och gastrointestinala förluster är de vanligaste orsakerna till hypokalemi.

Utredning

Upp

Basal utredning

Anamnes

  • Symtom på hypokalemi
  • Läkemedelsanvändning inklusive kosttillskott och naturläkemedel
  • Gastrointestinala besvär, diarré
  • Kostvanor (lakrits, te, kaffe)
  • Skovvist uppträdande muskelsvaghet eller paralys
  • Alkohol- och droganamnes
  • Ärftlighet (ovanligt)

Provtagning och andra undersökningar

  • Vid provtagning måste hemolys undvikas och provtagning bör om möjligt ske utan stas eftersom hemolys medför läckage av intracellulärt kalium ut i blodbanan vilket ger ett falskt förhöjt kaliumvärde
  • Övrig provtagning baserad på klinisk bild och symtom
  • Blodtrycksmätning. Kombinationen hypokalemi och hypertoni bör föranleda utredning avseende aldosteronism genom beräkning av kvoten S-aldosteron/S-renin som i så fall är förhöjd
  • EKG
  • Värdering av vätskestatus
  • Förekomst av endokrinologiska stigmata

Fördjupad utredning

Provtagning och andra undersökningar.

  • P-Ca, Mg, fosfat, TSH, HbA1c, P-glukos, S-kortisol, P-Krea
  • Dygnsurinsamling alternativt stickprovsurin för mätning av U-K, U-Cl, U-Ca och U-Na
  • Eventuellt radiologiska undersökningar vid misstanke om påverkan på binjurar eller njurartärer

Behandling

Upp

Kaliumsubstitution

Identifiering av orsaken till tillståndet för att förhindra och förebygga ytterligare kaliumförluster.

Kaliumsubstitution ges i första hand per oralt och endast vid svårare fall intravenöst.

Peroral kaliumsubstitution

  • Kaliumklorid (Kaleorid 750 mg tablett)
  • Kaliumcitrat (Kajos 33 mg /ml). Observera att Kaliumcitrat inte innehåller kloridjoner

Kostråd

Intag av kaliumrik föda, t.ex. banan, är ett ofarligt sätt att förebygga hypokalemi men ineffektivt för att ersätta stora underskott då per oral substitution är att föredra.

Övrig behandlingsalternativ

  • Magnesiumsubstitution kan ges frikostigt (främst om hypokalemin är orsakad av diarré, diuretika eller alkoholism)
  • Utsättning av icke-kaliumsparande diuretika
  • Insättning av kaliumsparande diuretika
  • Riktad behandling beroende på bakomliggande genes till hypokalemin

Uppföljning

Upp

Uppföljning bör ske med provtagning av P-kalium fram till dess att patienten är normokalem. Hos patienter med kvarstående kaliumsubstitution bör P-kalium kontrolleras regelbundet.

Komplikationer

Upp

Risk för hyperkalemi bör beaktas vid substitution.

Om dokumentet: Hypokalemi

Författare:
Karin Lodin, distriktsläkare, Älvsjö Vårdcentral, Mats Palmér, specialistläkare, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge
Stockholms medicinska råd, specialitetsrådet för endokrinologi:
Eva Toft, ordf, april 2016
Stockholms läns läkemedelskommitté, expertrådet för endokrinologiska och metabola sjukdomar:
Charlotte Höybye, ordf, april 2016
Publicerat:
April 2016