Droppfinger (Malletfinger)

  • Sjukskrivning
  • FaR

Vårdnivå/remiss

Upp

Specialist i allmänmedicin

  • Utredning, diagnos - differentialdiagnos
  • Sköta konservativ behandling och uppföljning.

Remiss till specialistläkare

Remissinnehåll

  • Skadedatum
  • Behandlingsperiod
  • Grad av besvär arbete/ADL/socialt
  • Röntgenundersökning, bifoga kopia på svaret och ange undersökande enhet

Spesamgruppen för ortopedi

Symtom

Upp

Beror på att fingrets sträcksena rupturerar vid sitt distala fäste på ändfalangen, ibland med avslitning av litet benfragment från ändfalangen.

Detta sker vid våld mot sträckt finger och kan hos äldre patienter orsakas av minimalt trauma. Fingret uppvisar en extensionsdefekt, men oftast med normal flexionsförmåga (så kallat droppfinger). Ömhet, liksom viss rodnad, kan föreligga över den aktuella leden under flera veckor.

Illustration droppfinger

Ömhet och rodnad över lederna vid droppfinger.

Epidemiologi

Upp

Mycket vanlig åkomma.

Differentialdiagnos

Upp

Vid klar anamnes oftast inget problem med diagnosen.

  • Artros (så kallad Heberden)
  • Fraktur

Utredning

Upp
  • Hos yngre patient med trauma, tex vid sport, gör röntgenundersökning för att utesluta fraktur
  • Vid lindrigt trauma krävs ingen ytterligare utredning

Behandling

Upp

Allmänläkare

Fixation av ytterleden.

Enklast är att själv tillverka dorsal skena av del av en spatel, eller än bättre av öronpinnar som tejpas ihop och följer fingrets dorsala konvexa kontur. Mät upp fingrets längd från strax distalt om mellanleden till fingertoppen och klipp öronpinnebitar till denna längd. Placera dem, oftast 4-5 stycken, parallellt på den klistrande sidan av en häfta och vik upp kanterna på häftan. Denna spjäla placeras över ytterleden på fingrets dorsalsida och fixeras med cirkulär smal häfta kring distala och mellanfalangen. Patienten ska kunna böja i mellan-(PIP-)leden.

OBS! Att spjälan inte får störa funktionen i mellanleden.

Patienten ska instrueras att aktivt röra fria leder.

Spjälan används dygnet runt i minst sex veckor. Den bör regelbundet bytas av bland annat hygieniska skäl. Patienten ska instrueras att då hålla fingret i maximal sträckning och inte böja i DIP-leden, vilket kan äventyra slutresultatet. Ofta är det bra att göra några extra skenor som skickas med patienten.

Behandlingen kan påbörjas även flera veckor efter traumat och bör även då pågå i minst sex veckor. Ibland kan längre behandling krävas. Ömheten är ofta ett bra tecken att gå efter. När ömheten är borta kan skenan också tas av.

Specialist

Endast fall med klar subluxation i DIP-leden eller med ett mycket stort (= inemot halva ledytan) ledytebärande fragment, som är dislokerat, kan bli föremål för operation. Detta är sällsynt.

Vid kvarstående droppfinger med ömhet efter sex veckors konservativ behandling, kan man fortsätta använda skena som håller ytterleden rak under natten ytterligare flera månaders tid.

Uppföljning

Upp

Oftast kvarstår en viss sträckdefekt efter genomförd behandling, som då kan förlängas i cirka två veckor med spjälan på under natten. Under det kommande året brukar ytterligare spontan förbättring ske.

Det är lämpligt med en kontroll efter tre veckors behandling för att se att patienten klarar av att sköta spjälningen samt för att kontrollera att det inte uppkommit en stelhet i fingrets övriga leder. Detta kan leda till större bekymmer än det resttillstånd som droppfingret i sig kan orsaka.

Om dokumentet: Droppfinger (Malletfinger)

Författare:
Paul Tordai, handkirurg, Handkirurgiska kliniken, Södersjukhuset
Granskat av:
Marianne Arner, överläkare, Handkirurgiska kliniken, Södersjukhuset, Kadir Kakili, distriktsläkare, distriktsläkare, Doktor Kom Hem, Ove Oksvold, distriktsläkare, Capio vårdcentral Slussen
Referenslitteratur:
Dahlgren, Sven; Haglund, Ulf; Johansson, Sune H: Kirurgi i öppen vård, Almqvist och Wiksell Medicin 1995, sid 236-7.
Lundborg, Göran: Handkirurgi - en introduktion, Studentlitteratur, Lund 1988, sid 119-20.
Publicerat:
Maj 1997
Uppdaterat:
November 2016