Höftledsartros

Vårdnivå/remiss

Upp

Specialist i allmänmedicin

Utredning och medicinsk behandling.

Remiss till specialist i ortopedi

Remissinnehåll

  • Preciserad diagnos- och frågeställning (kopia av journal kan inte ersätta detta)
  • Anamnes
  • Status
  • Röntgenundersökningar (bifoga kopia av röntgensvaret)

Spesamgruppen för ortopedi

Sjukskrivning

Upp

Att tänka på vid sjukskrivning
Symtomen utvecklas över tid med omväxlande förbättrings- och försämringsperioder.

Att tänka på vid bedömning av arbetsförmåga
Artros sätter ned gång- och rörelseförmågan. Funktionen varierar ofta över tid. Vanligt med återkommande försämringsperioder.

Att tänka på vid utfärdande av sjukintyg
Tänk på att beskriva patientens begränsningar inför eventuellt byte till lättare arbetsuppgifter. Tidig kontakt med arbetsgivaren eller företagshälsovården för anpassning eller byte av arbetsuppgifter. Byte av arbetsuppgifter efter artroplastik och vid mycket tunga arbeten som bör undvikas helt.

Rekommenderad tid för sjukskrivning, se Arbetsverktyg för sjukskrivning, Socialstyrelsen: Höftartros

Förkom

Symtom

Upp

Det typiska är belastningsrelaterad smärta, ofta en startsmärta efter sittande eller stående. Smärtan beskrivs som dov och djup och förstärks vid rörelse. Den lokaliseras i allmänhet till utsidan och framsidan av höftleden med utstrålning in mot ljumsken och därefter mot insidan och framsidan av låret mot knäleden. Mekaniska besvär med upphakningssmärtor och låsningsliknande obehag kan försvåra gångförmågan. Senare spontan vilovärk och tilltagande rörelseinskränkning.

Om standardiserad röntgenundersökning, inklusive Ahlbäckprojektioner, inte visar tecken till broskreduktion utesluts höftartrosdiagnosen.

Primär artros

Har ett varierande förlopp. Omkring 1/3 av alla patienter får så småningom så stora besvär att operation blir nödvändig medan 1/3 under en 10-årsperiod, trots måttlig och bestående funktionsinskränkning endast anger begränsad smärta. En snabb destruktion av leden med inflammatoriska inslag innebär dock en klart sämre prognos liksom bilateralt engagemang.

Sekundär artros

På grund av underutveckling, tidigare skada eller infektion ger oftast mer konstanta symtom när de väl debuterat.

Epidemiologi

Upp

Prevalensen av röntgenologiskt verifierad höftartros i en stadsbefolkning är drygt 3% i åldrarna över 55 år. Könsfördelningen är jämn och sjukdomen är bilateral i 40%.

Riskfaktorer

Upp
  • Generaliserad artros (tre eller flera leder) har ett hereditärt mönster, vilket dock inte övertygande demonstrerats vid isolerad höftartros
  • Övervikt
  • Dynamisk exponering såsom tunga lyft, gång i trappor mm
  • Statisk exponering där leden låses ofta i en vriden position
  • Lantbruksarbete
  • Professionell dans

Differentialdiagnos

Upp

Utredning

Upp

Anamnes

  • Uppgift om smärta: vilovärk och belastningssmärta, analgetikakonsumtion, gångsträcka och hjälpmedel, samt i förekommande fall sjukskrivning
  • Uppgift om andra betydande sjukdomar eller behandlingar som kan innebära ökad operationsrisk
  • Bedömning av om patienten önskar operation

Status

Klinisk undersökning avslöjar ett avvikande gångmönster med förkortad steglängd och belastningsfas, hälta. Benförkortning är vanligt fynd. Eventuell kontraktur. Inskränkt rörelseomfång i höfleden. Ibland i såväl rotation som flexion.

Röntgen

Ska vara gjord på aktuell sida i belastning med bäckenöversikt.

Lab

I allmänhet inte av värde för att ställa diagnosen. Kan övervägas vid misstanke om differentialdiagnoser.

Behandling

Upp

Patienten bör erhålla adekvat information, samt långvarig och konsekvent farmakologisk behandling, fysioteerapi inklusive artrosskola innan höftplastikkirurgi övervägs.

Medicinsk behandling

Lätta besvär
Patienter med enbart igångsättningssmärtor och lätt stelhet är som regel tillräckligt hjälpta av information om diagnos och sjukdomens natur samt eventuellt lätt fysikalisk behandling och rådgivning om lämplig motionsaktivitet. De bör också få ergonomisk rådgivning. Uppföljning ska ske på patientens initiativ vid ökade besvär. Det blir aldrig för sent att göra en primär höftplastik vid diagnos coxartros.

Förstahandspreparat vid farmakologisk behandling är analgetika.

Belastningssmärtor
Patienter med belastningssmärtor bör informeras om nyttan av fysisk aktivitet och betydelsen av avlastning med käpp i motstående hand, tryckabsorberande skor samt i synnerhet viktreduktion. Arbetssituationen bör penetreras för att utvärdera om arbetsbyte kan bli aktuellt. Vid frånvaro av tecken på inflammation kan paracetamol eller annat enkelt analgetikum ordineras.

Vilovärk
Blir belastningssmärtorna mer uttalade och tillkommer vilovärk kan NSAID-terapi provas under 2-4 veckor. Har denna effekt och tolereras, kan medicineringen fortsätta länge. Eljest bör kirurgisk terapi övervägas. Om patienten inte önskar bli opererad eller om medicinska kontraindikationer till operation föreligger kan smärtlindring med TNS eller akupunktur provas. Intraartikulära cortikosteroidinjektioner kan inte rekommenderas då studier visar kortvarig effekt som efter några veckor inte är överlägsen placeboeffekt.

Kirurgisk behandling

Indikationen för höftplastik är smärta/värk och allvarlig funktionsinskränkning med reducerad livskvalité. Diagnosen grundas även på röntgenbilden och en ledspringesänkning med mer än 50% bör krävas.

Patienterna delas in i tre prioriteringsgrupper:

Grupp 1 (15%)

  • RA med svår smärta och/eller snabbt progredierande leddestruktion
  • Utbytesoperation av tidigare insatt protes med snabbt progredierande bendestruktion, frakturrisk eller infektion
  • Invalidiserande smärta på grund av komplikation till höftfraktur
  • Patienter med svår och invalidiserande smärta/värk och kraftigt nedsatt rörlighet vid artros och nekroser
  • Där förlängd väntetid medför starkt ökat hjälpbehov och försvårad rehabilitering

Grupp 2 (65%)

  • Patienter som upplever besvären som oacceptabla och livskvaliteten som starkt försämrad med påverkan på arbetsförmåga eller förmåga till självständigt liv

Grupp 3 (20%)

  • Som grupp 2, men där smärtorna kan fördragas med analgetika och där arbetsförmåga och ADL-funktion inte är nämnvärt påverkade

Hos unga patienter kan ledbevarande operation alltid övervägas (bäcken/femur osteotomier).

Uppföljning

Upp
  • Efter operation kontrolleras patienterna efter 6 veckor med en klinisk undersökning enligt protokoll gemensamt för Stockholmssjukhusen
  • Efter 1 år med en röntgenundersökning och patienten ombeds då också besvara ett speciellt frågeformulär
  • Revisionsplastiker och ocementerade plastiker kontrolleras ungefär vartannat år

Om dokumentet: Höftledsartros

Författare:
Erik Elmstedt, docent, Ortopediska kliniken, Södersjukhuset
Reviderat:
Carl Siljeholm, ortoped, Capio Ortopediska Huset, Kadir Kakili, distriktsläkare, 2016
Publicerat:
Januari 1997
Uppdaterat:
April 2016