Epilepsi, handläggning i primärvård

Vårdnivå/remiss

Upp

Barn med epilepsi utreds och sköts alltid av neuropediater eller pediater. Utredning av epilepsi hos vuxna med bedömning av behandlingsindikation, initiering och en första uppföljning av behandling är specialistangelägenheter och bör skötas av neurolog.

Vanligen följs vuxna med epilepsi av neurolog men andra specialiteter som geriatrik och primärvård kan i en del fall bli engagerade i uppföljningen.

Patienter som kan följas i primärvård

Patienter med välfungerande läkemedelsbehandling utan biverkningar och en längre tids anfallsfrihet

Patienter med epilepsi efter stroke (postapoplektisk epilepsi) eller vid demens som efter initial uppföljning hos neurolog är anfallsfria och tolererar given antiepileptisk behandling.

Neurolog konsulteras angående patient med epilepsi som har remitterats till primärvården:

  • Vid anfallsrecidiv
  • Vid misstanke om läkemedelsbiverkan av antiepileptika
  • Vid behov av diskussion om behandlingstidens längd och eventuell utsättning, vilket kan vara rimligt efter 5 års anfallsfrihet

Vid övriga frågor som kräver specialistbedömning, t.ex. körkortsfrågor, konsekvenser för yrkeslivet eller graviditet.

Spesamgruppen för neurologi

Symtom

Upp

Med epilepsi avses traditionellt ett tillstånd med minst två epileptiska anfall som uppträder under relativt normala förhållanden och som inte är provocerade av exempelvis feber, akuta cerebrala katastrofer, metabola störningar, förgiftningar, läkemedel eller abstinens.

Epidemiologi

Upp

Epilepsi förekommer hos 0,5-1% av befolkningen. Detta innebär att cirka 60.000 personer i Sverige har epilepsi varav 10.000 barn. Varje år tillkommer cirka 4.500 nya personer med epilepsi.

Riskfaktorer

Upp

Bristande följsamhet av antiepileptikaordinationer, alkoholabstinens, extrem sömnbrist.

Differentialdiagnos

Upp
  • Affektanfall hos barn
  • Pavor nocturnus hos barn
  • TIA
  • Migrän
  • Hypoglykemi
  • Synkope
  • Psykogent utlösta icke epileptiska anfall

Utredning

Upp

Barn med epilepsi utreds och sköts alltid av neuropediater eller pediater. Utredning av epilepsi hos vuxna med bedömning av behandlingsindikation, initiering och en första uppföljning av behandling är specialistangelägenheter och bör skötas av neurolog.

Behandling

Upp

Läkemedelsbehandling av epilepsi är att betrakta som symtomatisk och syftar till att minska risken för återkommande anfall. Målet med behandlingen är anfallsfrihet utan besvärande biverkningar. Behandling är oftast motiverad efter två eller flera anfall men kan också övervägas efter ett enstaka anfall om recidivrisken bedöms vara stor och om ett återfall skulle få allvarliga konsekvenser. Det kan vara rimligt att avstå från behandling om anfallen är mycket lindriga, uppträder med årslånga mellanrum och om man kan förvänta sig dålig följsamhet av ordinationer.

Läkemedel som rekommenderas som förstahandsval vid olika anfallstyper hos vuxna

Fokala anfall med eller utan generalisering
Förstahandsval: Karbamazepin i retardberedning
Alternativa förstahandsval: Lamotrigin, levetiracetam
Generaliserade anfall
Förstahandsval: Valproat (ges ej till kvinnor som kan tänkas bli gravida)
Alternativt förstahandsval: Lamotrigin

Många patienter behandlas sedan lång tid med antiepileptika som idag inte är vare sig första- eller andrahandsval. Det finns dock ingen anledning att förändra sådan behandling som fungerar väl.

Kloka Listan 2017

Uppföljning

Upp

Patient med välkontrollerad epilepsi bör följas med årliga återbesök. Hematologiskt status liksom leverstatus och njurfunktion bör undersökas inför behandlingsstart Det finns däremot ingen anledning att följa hematologiskt status leverstatus eller njurfunktion rutinmässigt om patienten mår bra och har stabil oförändrad läkemedelsbehandling.

Bestämning av läkemedelskoncentrationer i serum (eller plasma) kan vara ett hjälpmedel då nivåerna i blod bättre än doser korrelerar till effekt och biverkningsrisk. Det finns dock inte några fastställda terapeutisk intervall. De referensintervall som anges speglar sammanställning av laboratoriets insamlade värden, oftast med mindre väldokumenterad koppling till klinisk effekt. Många patienter med lindrig epilepsi blir anfallsfria på koncentrationer under intervallet och enstaka patienter behöver doser som ger värden över intervallet. Målet är att fastställa individuell optimal nivå vid stabil anfallskontroll utan besvärande biverkningar, individuell terapeutisk nivå.

Det finns ingen anledning att rutinmässigt kontrollera läkemedelskoncentrationer.

Däremot är det motiverat vid försämrad anfallskontroll, vid misstanke om överdoseringssymtom, vid nytillkomna tillstånd som kan påverka farmakokinetiken t.ex. sjukdomar i lever eller njurar, vid förväntad interaktion med andra läkemedel, vid förändrat kliniskt tillstånd hos personer med mental retardation och multifunktionshinder.

Om dokumentet: Epilepsi, handläggning i primärvård

Författare:
Martin Lindberger, överläkare, Neurologkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge
Granskat av:
Eva Karlsson Holm, distriktsläkare, Ektorps vårdcentral, Hedda Aguero Eklund, distriktsläkare, Aleris Husläkarmottagning Stureplan
Stockholms medicinska råd, specialitetsrådet för neurologiska sjukdomar:
Claes Martin, ordf, februari 2016
Stockholms läns läkemedelskommitté, expertrådet för neurologiska sjukdomar:
Mia von Euler, ordf, februari 2016
Publicerat:
Februari 2016