Käkledsbesvär

Vårdnivå/remiss

Upp

Remiss till käkkirurg

Patienter med följande symtom:

  • Käkledssmärta med nedsatt gapförmåga, vilken ej svarar på antiinflammatorisk behandling
  • Smärtsam käkledsknäppning, smärtsam upphakning/låsning
  • Svullnad över käkleden
  • Upprepad luxation
  • Käkledssmärta/artralgi med tydligt nedsatt gapförmåga, vilken ej svarar på antiinflammatorisk behandling

Remissinnehåll

  • Anamnes
  • Status
  • Tidigare sjukdomar
  • Resultat av utförda undersökningar
  • Aktuell medicinering
  • Övrigt

Remiss till tandläkare specialiserad i bettfysiologi

  • Patienter med dominerande tuggmuskelbesvär och tandgnissling/tandpressning
  • Ansiktssmärta tillsammans med käkfunktionsstörning
  • Tuggmuskelrelaterad spänningshuvudvärk
  • Käkledsartos och artralgi med avsaknad av rörelseinskränkning

Spesamgruppen för öron-näsa-hals och hörsel

Symtom

Upp
  • Distinkt lokaliserad smärta över käkleden (preaurikulärt) vid käkrörelser. Som regel unilaterala symtom. Rörelsesmärta vid gapning och vid rörelse av underkäken framåt och i sidled
  • Smärta vid palpation lateralt ifrån över aktuell käkled
  • Käkledsljud i form av knäppning eller krepitation
  • Osymmetrisk gaprörelse. Sidorörelse mot besvärsfria leden vanligen inskränkt och smärtande
  • Ibland ingen kontakt mellan tänderna på den sjuka sidan på grund av ödem i leden

Epidemiologi

Upp

Cirka 20% av befolkningen har någon form av diskrelaterad upphakning och låsning. Så länge dessa inte smärtar föreligger vanligen ingen indikation för käkledskirurgi. De vanligaste diagnoserna som leder till käkledsoperation är diskrelaterad patologi såsom smärtsamma upphakningar, kronisk låsning med artrit och artros. Tillsammans svarar dessa diagnoser för 75% av operationerna. I Stockholm utförs cirka 150 käkledsoperationer per år.

Riskfaktorer

Upp

Reumatologisk sjukdom är en känd riskfaktor liksom generell atros. Det vanligaste är dock att besvären uppträder på en i övrigt ledfrisk person. Etiologin är i stort okänd men några av de i litteraturen föreslagna riskfaktorerna är hypermobilitet, trauma och överbelastning.

Differentialdiagnos

Upp
  • Myofasciellt smärttillstånd
  • Annan orofacial smärta
  • Temporalisarterit
  • Öronpatologi

Utredning

Upp

Oftast tillräckligt med anamnestagning, palpation av käkleder samt bedömning om käkrörelser smärtar. Utred inte med CT eller MR om käkledsbesvär misstänks. Detta bör göras av remissmottagaren.

Behandling

Upp

Lokal artrit/artralgi

Primärt kan patienten behandlas med NSAID-preparat. Tydlig effekt på denna behandling kan dröja 3-4 veckor. Rekommendera skonkost i 2 veckor i syfte att avlasta leden. Om tandgnissling/pressning misstänks ska ordinarie tandläkare alternativt specialisttandläkare i bettfysiologi konsulteras för utförande av bettskena innan remiss skrivs till käkkirurg.

Käkluxation

Akut luxation ska handläggas skyndsamt. Vänta aldrig med reponering. Ju längre tid som förflyter desto svårare blir det att reponera. Reposition görs lättast genom att ha patienten sittande, stå framför patienten och trycka nedåt mot underkäkens kindtänder med båda tummarna och samtidigt be patienten att försiktigt bita ihop. Inget förband behövs. Be patienten undvika stor gapning och att hålla emot med handen under hakan vid gäspning. Om svårt att reponera manuellt, sedera och därmed även muskelrelaxera patienten och gör nytt försök. Remiss till akutmottagning snarast om reponering misslyckas.

Uppföljning

Upp

Om behandling är insatt via allmänläkare/tandläkare och denna inte haft adekvat effekt inom 4-6 veckor, bör remiss till käkkirurg eller bettfysiolog utfärdas.

Om dokumentet: Käkledsbesvär

Författare:
Sten Holm, övertandläkare, Käkkirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Mattias Ulmner, specialisttandläkare, Käkkirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge
Granskat av:
Pierre Bergensand, distriktsläkare, Stuvsta vårdcentral
Publicerat:
Februari 2013
Uppdaterat:
November 2016