Våld i nära relationer

Fakta

Upp

 Våld är alla handlingar eller hot om handlingar som används för att skada, kränka eller skrämma. Våld kan vara psykiskt, sexuellt eller fysiskt. Att vara utsatt för våld kan påverka hälsan på lång och kort sikt och våldsutsatta söker vård för både fysiska och psykiska besvär orsakade av våld. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är våld i nära relationer ett folkhälsoproblem.

I Sverige har fler än var femte person någon gång varit utsatt för våld i en nära relation. Kvinnor är utsatta i högre utsträckning än män och våldet mot kvinnor är grövre och i högre grad upprepat. Vart tionde barn uppskattas leva med våld i sin hemmiljö.

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Våld i nära relationer (SOSFS 2014:4) tydliggörs hälso- och sjukvårdens ansvar att fastställa de rutiner som behövs för att säkra och utveckla kvaliteten i arbetet med våldsutsatta och barn som bevittnat våld.

Symtom eller tecken

Upp

Synliga skador, smärttillstånd utan funnen fysisk orsak och upplevd psykisk ohälsa kan bero på våldsutsatthet och bör uppmärksammas (se exempel nedan).

Var särskilt observant på när patienten

  • har väntat länge med att söka vård för skadan
  • har en överbeskyddande partner som inte vill lämna patienten ensam
  • upprepat söker vård för olika besvär
  • har tidigare uteblivna besök/återbesök

Symtom eller tecken kan vara

Huvudvärk, nack-/ryggsmärta, mag-tarmproblem, missbruk, depression, ångest, sömn-/ätstörningar, upplevda hjärtbesvär, posttraumatiskt stressyndrom, självdestruktivt beteende, kraftlöshet.

Synliga skador utan rimlig förklaring

Var särskilt observant på om de skador som patienten söker för som blåmärken, svullnader, rivmärken, tand-/käkskador, hjärnskakning, frakturer och andra skador inte stämmer överens med patientens förklaring.

Läs mer i dokumentet Reaktioner på våld och hot i nära relationer från Kvinnofridsmottagningen, Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Sårbarhet

Upp

Att vara uppmärksam på patienter som är särskilt sårbara är viktigt och man kan vara sårbar när man är: barn, äldre, personer med fysisk och/eller psykisk funktionsnedsättning, personer med utländsk bakgrund, de som lever i hbt- relationer samt personer med missbruk. En och samma person kan beröras av flera olika omständigheter och kan vara sårbar ur flera perspektiv.

Att vara särskilt sårbar när det gäller våld i en nära relation kan innebära att det är svårt att berätta som sin våldsutsatthet beroende på att den utsatte kan ha svårt att uttrycka sig av olika skäl. Det kan även vara personer som är hämmade att berätta om sin våldsutsatthet för att de är i en beroendeställning till den som utövar våld. Hälso- och sjukvårdspersonal kan också ha svårt att upptäcka våldsutsatthet hos dessa patienter för att deras egna föreställningar begränsar dem. Det kan exempelvis gälla patienter som lever i en samkönad relation och är våldsutsatt, och den våldsutövande partnern som är med patienten istället uppfattas vara en vän/väninna. Vid hedersrelaterat våld kanske våldet accepteras som ett kulturellt uttryck.

Åtgärder

Upp

Om en vuxen visar symtom eller tecken som väcker misstanke om att hon eller han har utsatts för våld eller andra övergrepp av en närstående, ska vårdpersonalen fråga om erfarenheter av våld.

Förutsättningar för att ställa frågan om våld

  • Var ensam med patienten.
    Om anhörig/medföljande vill vara med bör denne hänvisas till väntrummet, berätta att mottagningen har sådana rutiner.
  • Använd en auktoriserad och av patienten godkänd tolk.
    Be inte en anhörig eller vän att tolka.
  • Ställ frågorna om våld i samband med anamnesen eller i samband med undersökning.
  • Avsätt tid och visa att du har tid att lyssna.

Försök att hitta en formulering som känns naturlig och förbered dig så att du kan hantera svaret. Förklara att våld kan vara fysiskt, psykiskt och sexuellt. En våldsutsatt person kan själv ha svårt att förstå att det hon/han är utsatt för är våld och det är ovanligt att våldsutsatta identifierar sig med att vara misshandlad eller våldtagen. Använd ord som slagen, knuffad, hotad, kränkt, rädd eller utnyttjad (se nedan för förslag på frågor).

Exempel på inledande fraser och frågor

  • Våld är vanligt förekommande, så därför brukar jag fråga de patienter jag träffar om de har blivit utsatta för våld (beskriv vad våld är).
  • Eftersom vi vet att depression (eller det som patienten söker för) kan vara en reaktion på att man blivit utsatt för våld brukar jag ställa frågor om det.
  • När jag lyssnar/undersöker/tittar på dig ser jag tecken som jag känner igen som skador av våld. Är det så att du blivit slagen?
  • Är du rädd för någon i din omgivning?
  • Har någon tvingat dig att göra saker som du inte vill?
  • Har din partner någonsin slagit, sparkat, skrämt dig eller på annat sätt gjort dig illa?
  • Har du någon gång blivit sexuellt utnyttjad och tvingad att utföra sexuella handlingar mot din vilja?

Om patienten svarar nej

  • Det är vanligt att en patient till en början inte vill/vågar berätta om sin våldsutsatthet. Det finns ofta starka känslomässiga band till partnern som gör att patienten initialt inte vill berätta.
  • Känslor av skuld och skam kan förekomma eller att patienten inte ännu är mogen för att ta emot hjälp.
  • Ett respektfullt bemötande kan bidra till att patienten vid ett senare tillfälle vågar berätta.
  • När patienten tillfrågas kan frågan i sig, även vid nekande svar, vara början till en förändringsprocess.

Om patienten svarar ja

Mötet med vården kan bli en vändpunkt i den våldsutsattas liv och kvaliteten på bemötandet är viktig.

  • Undersök vilka behov av vård såväl fysiskt som psykiskt som patienten har.
  • Informera om att socialtjänsten har ansvar att bistå våldsutsatta vuxna och barn med stöd och skydd, t.ex. skyddat boende. Hjälp patienten att kontakta socialtjänst eller socialjour (om socialkontoret har stängt) om han eller hon är i behov av stöd, bistånd eller skyddat boende.
  • Informera om Kvinnofridslinjen – en nationell stödtelefon för våldsutsatta, telefon: 020-50 50 50 (öppet dygnet runt). Ge patienten ett kort med Kvinnofridslinjens kontaktuppgifter som finns på många olika språk (se länk sist i programmet).
  • I de flesta kommuner finns kvinnojourer att kontakta. De ger stöd åt och skyddar utsatta kvinnor och barn. Via Internet kan du söka på kvinnojour i den kommun där patienten bor.
  • Erbjud om möjligt en kuratorskontakt för vidare samtal och hjälp.
  • Ge möjlighet att låna telefon och prata ostört för att göra en polisanmälan om patienten önskar. Ring 114 14, i brådskande fall ring 112.
  • Finns det barn i familjen ska en anmälan till Socialtjänsten göras enligt 14 kap. 1 § Socialtjänstlagen (2001:453). Kontaktuppgifter till Socialtjänsten finns sist i programmet.

Anmälan till Socialtjänsten

Upp

Anmälan till Socialtjänsten enligt 14 kapitlet 1 § Socialtjänstlagen om ett barn far illa

En anmälan till Socialtjänsten ska göras om det finns barn (0-18 år) och kännedom eller misstanke finns att de lever med eller bevittnar våld.

Barnen behöver uppmärksammas. Det är vanligt att barn som bevittnar våld i familjen i många fall själva blir slagna eller upplever hot. Även om barnet inte är hemma vid våldstillfället ska en anmälan göras.

Anmälan ska göras omedelbart. Man kan inte avvakta och dröja med anmälan. Skriv anmälan till Socialtjänsten i patientens namn. Fyll i barnets namn i anmälan till Socialtjänsten om det finns möjlighet att få dessa uppgifter. De flesta har journalsystem som innehåller anmälningsblanketter enligt 14 kapitlet 1 § Socialtjänstlagen.

Hälso- och sjukvårdspersonal ska utgå ifrån sin egen oro och iakttagelser som gjorts - det behövs inga bevis eller tydliga tecken

Det går aldrig att frånsäga sig det personliga ansvaret för att en anmälan verkligen görs. Skyldighet att anmäla kvarstår även i de fall då barnet eller familjen redan har en kontakt med Socialtjänsten. När en anmälan är skriven till Socialtjänsten är det bra om vårdnadshavarna informeras såvida det inte finns en brottsmisstanke om att ett barn har blivit utsatt för våld eller övergrepp. Utgångspunkten i samtalet är att försöka få föräldrarna att förstå att det finns en oro för barnets situation och avsikten är att hjälpa och stödja barnet och familjen. Vid osäkerhet kring en anmälan kan du alltid ringa och rådfråga Socialtjänsten om hur du ska göra.

Kontaktuppgifter till socialjourer och socialkontor i Stockholms län finns på Vårdgivarguiden.

Dokumentera

Upp

Syftet med att föra en patientjournal är att i första hand bidra till en god och säker vård av patienten. Patientjournalen ska även kunna vara en informationskälla för patienten och för eventuella rättsliga åtgärder.

Dokumentera

  • Fysiska och psykiska symtom eller tecken som har observerats och som väckt misstanke om våldsutsatthet.
  • Vilka hälso- och sjukvårdsåtgärder som vidtagits.
  • Om patienten har barn i familjen och i så fall barnens födelseår.
  • Skilj på objektiva iakttagelser och vad som är patientens berättelse.
  • Fotodokumentation kan vara av värde för att styrka bevis.
  • Rättsintyg kan komma att begäras och kan grundas på läkarundesökning, dokumentation från sjukvårdsbesök, patientjournaler samt från fotodokumentation. Läs mer om utfärdande av rättsintyg på Rättsmedicinalverkets webbplats.

Även om patienten inte vill göra en polisanmälan för denna händelse kan det bli aktuellt vid ett senare tillfälle. Det är då viktigt att en bra dokumentation är utförd.

Skyddade personuppgifter

Upp

I de fall patienten har skyddade personuppgifter bör stor försiktighet vidtas i hanteringen av handlingar så att inte sekretessbelagda uppgifter kommer ut.

  • Fråga patienten vilka kontaktuppgifter som får dokumenteras i patientens journal.
  • Motring i kontakter med personer som berör patienten.
  • Ropa inte upp patientens namn vid besök inom hälso- och sjukvården.
  • Informera om möjligheten att få sin journal spärrad eller möjlighet till reservnummer.
  • Vid osäkerhet om vilka kontaktuppgifter som kan skrivas i en anmälan till Socialtjänsten, ring och rådfråga innan du skriver en anmälan.

Kontaktlista

Upp

Det kan vara av värde att det finns lokala telefonlistor till olika samverkansaktörer för att förenkla för vårdpersonal att ta kontakt.

Länkar

Origo – Resurscentrum mot hedersrelaterat förtryck och våld. Erbjuder konsultativt stöd och vägledning till yrkesverksamma inom myndigheter och frivilliga organisationer samt till ungdomar.

Akutmottagning för våldtagna – AV – Södersjukhuset. Vänder sig till kvinnor som har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Jourtelefon dygnet runt: 08-616 46 70.

KvinnofridslinjenNationell stödtelefon öppen dygnet runt, telefon: 020-50 50 50. Personer ringer gratis och samtalet syns inte på telefonräkningen. Det finns tillgång till tolkservice på de flesta språk. Både patient, anhöriga och personal kan ringa om de vill tala med någon om sina upplevelser eller har frågor och få professionellt stöd, praktiska råd och information om olika verksamheter på bostadsorten, t.ex. skyddat boende, juristjouren, kvinnojour eller tjejjour. De har även tystnadsplikt och patienten väljer själv vad hon/han vill berätta. Drivs av Nationellt centrum för kvinnofrid. Material i form av affischer och informationskort kan beställas kostnadsfritt på webbplatsen.

NCK – Nationellt Centrum för Kvinnofrid – arbetar på regeringens uppdrag med att höja kunskapen på nationell nivå om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. I NCK:s kunskapsbank kan du söka kunskap.

Operation Kvinnofrid – består av flera myndigheter som tillsammans har skapat en plattform för att utveckla arbetet mot våld i nära relationer i Stockholm län.

Qjouren – skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor i missbruk och beroende.

Manscentrum – Kriscentrum för män. Manscentrum är en fristående mottagning vars inriktning är att bistå män i kris. Erbjuder samtalshjälp.

Polisen, telefon: 114 14 (alt. lokalt telefonnummer)

Fördjupning

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer - SOSFS 2014:4

Anmäla oro för barn – Stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare (Socialstyrelsen)

Våld – Handbok om Socialtjänstens och Hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer

Att vilja se, vilja veta och att våga fråga - vägledning för att öka förutsättningarna att upptäcka våldsutsatthet (Socialstyrelsen)

Förslag på skriftlig rutin - för personal att använda på arbetsplatsen.

Läs också om anmälan till Socialtjänsten i Viss vårdprogram Barn som far illa eller riskerar att fara illa

Om dokumentet: Våld i nära relationer

Författare:
Catharina Ahlsten, specialistsjuksköterska inom barn och ungdom, utvecklingsledare, Kunskapscentrum om våld i nära relationer, Åsa Heimer, vårdutvecklare, Barnhälsovårdsenhet Nord
Granskat av:
Eva Karlsson Holm, distriktsläkare, Ektorps vårdcentral
Programinfo:
Programmet Våld i nära relationer ersätter de två tidigare Viss-programmen Våldsutsatta kvinnor och Våldsutsatta äldre
Publicerat:
September 2015