Hivinfektion

Humant immunbristvirus (hiv) ger en kronisk, livslång virusinfektion. Obehandlad hivinfektion är smittsam och leder som regel till aids och död inom 10–15 år.

Med tidig diagnostik och insatt hivbehandling så lever personer med hiv ett normallångt liv. En person med välbehandlad hiv är inte smittsam och bör i de flesta fall betraktas som immunokompetent. Handläggningen av olika sjukdomar och symtom bör hanteras på samma vis som en hivnegativ individ. Hiv ska dock beaktas som en riskfaktor för metabol samsjuklighet och inte aids-relaterad cancer med stärkt fokus på förebyggande insatser.

Epidemiologi

Hiv förekommer både hos män och kvinnor. Globalt är majoriteten av de diagnostiserade smittade heterosexuellt i Sydostasien och i länder i Afrika söder om Sahara.

Drygt 8.000 personer som lever med hiv följs i Sverige. En absolut majoritet av dessa får behandling och bedöms ha en välbehandlad hiv, vilket betyder att inget virus kan detekteras i blodet och de betraktas således som icke smittsamma.

Etiologi

Hiv är ett retrovirus som integreras i individens arvsmassa och kan därmed inte elimineras. Viruset infekterar och destruerar successivt T-hjälparceller (CD4-celler) som är centrala för immunförsvarets funktion.

Smittvägar vid smittsam hiv

Hiv hos en obehandlad patient smittar via:

• Oskyddade sexuella kontakter, med en högre smittrisk vid anala än vaginala och orala samlag
• Blodtransfusioner, blodprodukter och transplantation av vävnader och organ
• Graviditet, förlossning och amning
• Delade sprutor exempelvis vid intravenös droganvändning
• Tatuering och piercing

Kyssar, kramar, saliv, urin och avföring överför inte hiv.

En person med välinställd behandling smittar inte vid sexuella kontakter och har därför ingen informationsplikt till sexpartners. En person med välinställd behandling har heller ingen informationsplikt till andra vårdgivare eller tandläkare vid rutiningrepp.

En person med hiv ska hanteras lika som en person utan känd hiv. Basala hygienrutiner ska tillämpas. Det finns ingen anledning för vårdpersonal att använda handskar eller annan skyddsutrustning i vanliga vårdkontakter med patienter med känd hiv.

Vi kan idag inte utesluta risk för överföring vid blodtransfusion, delning av sprutor och vid graviditet, förlossning och amning.

Även en välbehandlad patient ska idag informera vården om sin hivdiagnos vid större kirurgi eller efter sticktillbud.

Riskfaktorer

• Riskbeteende vid sexuella kontakter
• Injektionsmissbruk
• Sexuella kontakter i områden med högre förekomst av hiv
  

Symtom

Symtom vid primär hivinfektion

Primärinfektionen ger symtom hos cirka hälften som smittas. Symtomen debuterar efter cirka 1-4 veckor.

• Feber
• Muskelvärk
• Halsont
• Hudutslag, ofta makulopapulöst
• Svullna lymfkörtlar
• Mononukleosliknande sjukdomsbild men utan lever- och mjältförstoring.

Symtom efter primär hivinfektion

Patienten kan vara symtomfri under många år efter primärinfektionen. Ospecifika symtom kan förekomma:

• Trötthet
• Viktnedgång
• Bukbesvär

Senare i förloppet uppkommer symtom till följd av utvecklande av aids:

• Opportunistiska infektioner som t.ex. orala candidainfektioner, bältros, pneumocystis jirovicii pneumoni
• Maligniteter som lymfom och Kaposis sarkom

Anamnes

• Riskfaktorer för smitta
• Förekomst av indikatorsjukdomar

Indikatorsjukdomar

Det finns ett antal indikatorsjukdomar att vara uppmärksam på. Detta är tillstånd som kan vara förknippat med hivinfektion och hivtest bör därför övervägas:

• STI - sexuellt överförbara sjukdomar
• Herpes zoster under 50 års ålder
• Mononukleosliknande sjukdomsbild
• Samtidig anemi, trombocytopeni och leukopeni med över en månads duration
• Esofagal eller recidiverande candida
• Svår seborroisk dermatit
• Oklara koliter
• Cervix- och analcancer eller dysplasi
• Tuberkulos
• Lymfom
• Hepatit B och C

Handläggning vid utredning

Tidig diagnostik av hivinfektion är viktig och provtagning för hiv bör erbjudas på vida indikationer:

• Vid förekomst av indikatorsjukdomar
• Till otestade migranter från högendemiska områden
• Till särskilt riskutsatta grupper, såsom män som har sex med män och personer som injicerar droger
• Vid återkommande, utdragna eller oförklarade sjukdomstillstånd
• Vid oklara symtom trots tidigare negativt test, då nysmitta förekommer, i synnerhet hos individer i högendemiska populationer samt riskutsatta grupper
• Till alla som efterfrågar ett hivtest

Vid positivt hivtest, kontakta specialiserad vård för fortsatt handläggning.

Smittskydd

Hiv är en allmänfarlig och anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen. Den som ordinerat provet är behandlande läkare fram till dess att ansvaret tydligt övertagits av annan läkare. Som regel handläggs nyupptäckta patienter med hiv skyndsamt av infektionsklinik eller barnklinik.

Primärvården ansvarar för att informera patienten om provsvaret samt omgående remittera till specialiserad vård, som övertar fortsatt handläggning och ansvarar för smittspårning. Primärvården ansvarar även för att skriva en smittskyddsanmälan i SmiNet.

SmiNet, elektronisk anmälan av smittsamma sjukdomar (Folkhälsomyndigheten).

Enligt regionalt beslut 2018 (HDIR 18068) ska inte journalen för en person som har blodsmitta varningsmärkas, vilket också innefattar hiv.

Laboratorieprover

Hivtest erbjuds kostnadsfritt och kan göras anonymt och bör helst tas tidigast 2 veckor efter exponering. Testning för hiv ska tillämpas generöst och vara lättillgänglig för alla.

• Hivserologi (hivantigen och hivantikropp) ger svar inom cirka 1 vecka.
• Hiv snabbtest, kapillärt prov med svar inom 15 minuter, erbjuds på vissa kliniker, men är mindre känsligt.
  

Vid negativt resultat, ta nytt prov minst 6 veckor efter möjlig exponering. Negativt test 6 veckor efter exponering utesluter smitta vid hivserologi. För hiv snabbtest krävs det 8 veckors uppföljning för att säkert utesluta infektion då lägre känslighet.

Differentialdiagnos

Primär hivinfektion kan misstas för mononukleos, tonsillit eller ospecifik virusinfektion.

Förebyggande åtgärder

• Säker sex med råd om kondom, femidom eller slicklapp. Om glidmedel behövs bör det vara vattenbaserat då olja kan försvaga kondomen.
• Screening av hiv vid graviditet via mödrahälsovården.
• Information om att inte dela sprutverktyg. Rekommendera kontakt med närliggande sprututbytesverksamhet om sådan finns.
  

Postexpositionsprofylax (PEP)

PEP bör påbörjas så snart som möjligt, helst inom 24 timmar men aldrig senare än 72 timmar efter ett tillbud som innebär smittrisk.

Exempel på tillbud är:

• Oskyddat samlag med obehandlad/inte välbehandlad person med hiv.
• Delade injektionsverktyg och sticktillbud med blodförorenat föremål eller slemhinneexponering för blod från obehandlad/icke välbehandlad person med hiv.

PEP rekommenderas vanligtvis inte när indexpersonen har okänt hivstatus.

PEP ges inte efter sexuell kontakt med en person som har en välbehandlad hiv då smittrisk saknas.

Samråd med infektionsläkare bör ske om frågor rörande PEP-behov.

Se Viss kunskapsstöd Tillbud med risk för blodsmitta.

Handlingsprogram för att förebygga blodburen smitta och handlägga tillbud (Smittskydd Stockholm).

Preexpositionsprofylax (PrEP)

PrEP är en förebyggande åtgärd som innebär att hivnegativa personer tar hivläkemedlet emtricitabin/tenofovirdisoproxil fumarat dagligen för att minska risken för att få hiv. Förskrivningen är kopplad till regelbundna kontroller av hivstatus, njurfunktion samt övriga STI-diagnoser och sker som regel på mottagningar för sexuell hälsa eller hivansvarig infektionsklinik. Var god se 1177 för möjliga PrEP-mottagningar i Region Stockholm.

PrEP rekommenderas i första hand för kontinuerligt bruk till män som har sex med män (MSM) och transpersoner som har en betydande risk för att smittas av hiv, men kan övervägas även till andra individer där risk för hivexponering bedöms vara ökad utifrån sexuellt risktagande eller resande till hivhögendemiska länder.

Läkemedelsbehandling

Hivbehandling (ART – antiretroviral terapi)

Hivbehandling sköts av specialiserad vård och består av en kombination av aktiva läkemedel. Biverkningar är ovanliga. Tabletterna måste tas utan uppehåll. Behandlingen är kostnadsfri för patienten.

Interaktioner mellan hivmediciner och andra läkemedel förekommer, varav en del kan vara potentiellt allvarliga. Konsultera specialiserad vård eller använd nedanstående länk vid insättning av läkemedel till patient med hivbehandling.

Interaktioner (Janusmed).

Hiv medför viss ökad risk för åldersrelaterade sjukdomar med efterföljande komplikationer.

Beakta särskilt riskfaktorer för och behandling av:

• Metabolt syndrom med hjärt-kärlsjukdom, diabetes typ 2, hypertoni och hyperlipidemi
• Njursjukdom
• Malignitet
• Depression
• Demens
• Osteoporos
  

Hivinfektion (1177 för vårdpersonal)

Smittsamhet vid behandlad hivinfektion (Folkhälsomyndigheten, 2019)

Hiv (1177)

Hiv (Smittskydd Stockholm)