Hjärtsvikt


Vårdnivå och remissrutiner

Husläkarmottagning

Patienter med hjärtsviktsdiagnos ska handläggas och behandlas i samverkan mellan primärvård och de specialistanknutna hjärtsviktsmottagningarna.

Hjärtsvikt är allvarligt och sjukdomsmodifierande behandling gör stor skillnad och ska insättas tidigt och drivas mot måldoser enligt riktlinjer.

Upptäck hjärtsvikt GENASTGenomför EKG, Natriuretisk peptid vid Andfåddhet, Svullnad och/eller Trötthet. Se figur nedan.

Remiss till öppenvårdsmottagning kardiologi

Flertalet patienter bör bedömas i tidigt skede på specialistanknutna hjärtsviktsmottagningar inom Region Stockholmi tidigt skede för vårdplan, utredning och behandling. Orsak ska klarläggas liksom om sviktpacemaker eller avancerad behandling kan bli aktuell.

Se film om hjärtsviktsmottagningarnas arbete i Stockholm (Youtube).

Vidare om något av följande föreligger:

  • Uttalade symtom trots adekvat basbehandling i primärvård (NYHA III-IV)
  • Kvarstående symtom (NYHA II-IV) trots medicinskt optimal behandling där sviktpacemaker eller annan tilläggsbehandling (ARNI, sinusnodshämmare, intravenös järnbehandling) kan vara aktuell
  • Klaffel där klaffoperation kan bli aktuell
  • Yngre patient (<65 år) där hjärttransplantation eller behandling med hjärtpump (till exempel LVAD) kan bli aktuell
  • Ischemisk hjärtsjukdom där intervention i kranskärl kan bli aktuell
  • Kraftigt nedsatt VK-funktion trots adekvat behandling (LVEF ≤35 procent och/eller pseudonormal till restriktiv diastolisk dysfunktion)
  • Svikt med komplicerande faktorer såsom co-morbiditeter (arytmier, svår angina, uttalad njursvikt, anemi, lågt blodtryck, och oförmåga att tåla medicinsk basbehandling)

Remissinnehåll

  • Anamnes och status
  • Funktionsgruppering enligt NYHA
  • Utförd utredning och resultat. Medicinering
  • Svar på EKG (rytm och QRS-bredd) och NT-proBNP
  • Ekokardiografisvar om detta är utfört

Remiss till hjärtsviktsmottagning för palliativ hjärtvård

Se specialistanknutna hjärtsviktsmottagningar inom Region Stockholm.

Patienter med återkommande behov av slutenvård för hjärtsvikt (minst 2 vårdtillfälllen under ett år), dålig effekt av behandling eller snabbt försämrad livskvalitet med mindre än 1 års förväntad livslängd, NYHA III-IV. Samarbeten mellan hjärtsjukvård, ASIH och hospice är aktuell. Palliativ vård kännetecknas av följande:

  • Bekräftar livet och betraktar livet som en normal process
  • Främjar livskvaliteten
  • Lindrar smärta, ångest och andra plågsamma symtom
  • Syftar inte till att påskynda eller fördröja döden
  • Erbjuder brytpunkssamtal med patient och anhöriga om ändrad vårdinriktning, prognos och planering i vården
  • Tillämpar ett teambaserat förhållningssätt för att möta patientens och familjens behov
  • Optimerar läkemedelsbehandlingen anpassad för palliativ vård för hjärtsviktspatienter
  • Erbjuder organiserat stöd till hjälp för patienten att leva så aktivt som möjligt fram till dödenRemissinnehåll för strukturerad vårdplan*
  • Integrerar psykologiska och existentiella aspekter i patientens vård

Rehabilitering

Arbetsterapeut: Aktiviteter i det dagliga livet (ADL), anpassningsstrategier i vardagen.

Sjukgymnast: Råd och stöd till fysisk aktivitet och fysisk träning, remiss till hjärtsviktsgymnastik.

Dietist: Malnutrition, över- och undervikt.

Kurator: Stöd.

Remiss till akutmottagning

  • Svåra akuta symtom av svikt
  • Svikt med samtidig samtidiga symtom på akut koronart syndrom eller allvarligare former av arytmi
  • Svikt med nytillkommen yrsel eller svimning som symtom på förvärrad svikt

Återremiss till husläkarmottagning

Remissinnehåll för strukturerad vårdplan* 

  • Resultat av utredning
  • Etiologi
  • Planerad behandling och kontroller
  • Indikation för återremittering till specialist

*Finns synlig i patientöversikt SLSO i TakeCare.

Bakgrund

Epidemiologi

Incidensen av hjärtsvikt ökar markant med åldern och är cirka 0.35 procent. Den är cirka 0,1 procent per år om ålder under 50 år, cirka 1 procent per år vid 70 års ålder och cirka 5 procent per år för de över 80 år. Incidensen av hjärtsvikt är cirka 0,35 procent.

Prevalensen av hjärtsvikt är cirka 2 procent (cirka 1 procent vid 50-60 års ålder och 10 procent >80 år).

Etiologi

  • Status post infarkt (akut eller kronisk ischemisk hjärtsjukdom)
  • Hypertoni
  • Diabetes mellitus
  • Klaffsjukdom
  • Övriga orsaker (till exempel vid myokardit, toxisk effekt av alkohol, cellgifter)
  • Idiopatisk dilaterad kardiomyopati

Riskfaktorer

  • Hög ålder
  • Ischemisk hjärtsjukdom
  • Hypertoni
  • Rökning
  • Diabetes mellitus

Utlösande faktorer

  • Sekundära faktorer som kan utlösa eller förvärra hjärtsvikt
  • Diabetes mellitus
  • Alkohol
  • Arytmi
  • Läkemedelsbehandling (till exempel NSAID, cytostatika)
  • Infektioner
  • Järnbrist/anemi
  • Bristande följsamhet (till exempel utsatt sviktmedicinering, ökat salt-/vätskeintag, felaktig kost)

Utredning

Symtom

Kardinalsymtomet är andnöd (dyspné), vilken ofta förvärras vid ansträngning och i liggande (ortopné).

Paroxysmal nattlig dyspné eller ortopné är typiska hjärtsviktsymtom.

  • Trötthet
  • Andfåddhet
  • Nedsatt kondition och allmäntillstånd
  • Ödem (pittingtyp)
  • Viktuppgång, bensvullnad och ascites
  • Ortopné
  • Paroxysmal nattlig dyspné
  • Nattlig hosta
  • Nykturi
  • Palpitationer såsom hjärtklappning eller andra obehag i bröstet

Funktionsgrupp

Hjärtsviktssymtom anges i lugnt skede i olika funktionsklasser enligt New York Heart Association (NYHA):

NYHA I: Nedsatt hjärtfunktion utan symtom.

NYHA II: Lätt hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet endast vid kraftig fysisk aktivitet.

NYHA III: Måttlig hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet vid lätt till måttlig fysisk aktivitet. Klassendelas upp i IIIa och IIIb beroende på om patienten klarar att gå >200 meter (IIIa) eller ej (IIIb).

NYHA IV: Svår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet redan i i vila. Symtomökning vid minsta ansträngning. Patient oftast sängbunden.

Diagnos

Kriterier för diagnosen hjärtsvikt är enligt Europeiska kardiologföreningen:

Hjärtsvikt med nedsatt ejektionsfraktion (≤40%) – HFrEF:

  • Symtom förenliga med hjärtsvikt i vila eller vid ansträngning som andnöd, trötthet eller ankelödem
  • Kliniska fynd som talar för hjärtsvikt är till exempel takykardi, 3:e hjärtton, lungrassel, pleuravätska, perifera ödem, jugularisstas eller takypné, lågt blodtryck och perifer kyla
  • Nedsatt ejektionsfraktion vänster kammare ≤40%

Hjärtsvikt med lätt nedsatt ejektionsfraktion (41-49%) - HFmrEF:

  • Symtom och kliniska fynd förenliga med hjärtsvikt som ovan.
  • Ejektionsfraktion vänster kammare 41-49%

Hjärtsvikt med bevarad ejektionsfraktion (≥50%) HFpEF:

  • Symtom förenliga med hjärtsvikt, som ovan
  • Ejektionsfraktion vänster kammare ≥50%
  • Fynd som talar för relevant strukturell hjärtsjukdom som hypertrofi av vänster kammare (ökad vänsterkammarmassa (>110 (män)/95 g,(kvinnor)/kvm)* och förstoring av vänster förmaksvolym (>34 ml/kvm)* och/eller minst måttlig diastolisk dysfunktion i vänster kammare (E/e´≥13, e´<9 cm/s)och/eller förhöjd natriuretisk peptid (>300 ng/L akut, >125 ng/L i lugnt skede)*
  • NT-proBNP ska enligt riktlinjer 2016 mätas och vara förhöjt för hjärtsviktsdiagnos

*Brytpunktsvärden för diastolisk eller strukturell hjärtfunktionsstörning enligt riktlinjer.

Prognos

Mortalitet i olika funktionsgrupper enligt NYHA efter 1 respektive 5 år (gäller obehandlade patienter).



 Mortalitet efter 1 år

 Mortalitet efter 5 år

NYHA I

5 procent

20 procent

NYHA II

10 procent

30 procent

NYHA III

25 procent

60 procent

NYHA IV

50 procent

80 procent

Anamnes

  • Hereditet: anhopning i släkten av hjärtsvikt
  • Risk-/orsaksfaktorer: se ovan under "Etiologi" och "Riskfaktorer"
  • Symtom: hastighet i symtomutveckling, funktionsgrupp enligt NYHA

Status

  • Hjärta: takykardi, extra ton, blåsljud
  • Lungor: dämpning, rassel, pleuravätska
  • Övriga: takypné, halsvenstas, perifera ödem (pittingtyp), perifer cyanos, kalla händer och fötter, bukpalpation (leverförstoring, ascites), viktökning och blodtryck

Laboratorieprover

  • Hb, Na, K, Kreatinin, PK, B-glukos, TSH, CRP, järnstatus (förhöjda järnvärden vid hemokromatos). Vid kronisk återkommande svikt tas järnstatus som led i utredning för eventuellt tillägg intravenös järnbehandling vid järnbrist, se behandlingstrappa och nedan under rubrik Behandling
  • Natriuretiska peptider (inom Region Stockholm används NT-proBNP): lågt/normalt värde utesluter med största sannolikhet hjärtsvikt, tillsammans med normalt EKG. Högt värde är relaterat till förhöjda fyllnadstryck (typiskt vid hjärtsvikt) och föranleder fortsatt utredning med ekokardiografi

Undersökningar

  • Hjärt-lungröntgen, framförallt för uteslutande av annan sjukdom
  • Vilo-EKG: helt normalt EKG talar starkt emot hjärtsviktsdiagnos
    Se EKG 4D-hjärtsviktsprotokoll (pdf) Pdf, 148 kB.
  • Ekokardiografi: är den metod som bäst beskriver hjärtats funktion och kan även ge en bild av etiologin till hjärtsvikt. Även den diastoliska funktionen kan bestämmas.Ekokardiografi ska ingå för att bekräfta diagnosen av hjärtsvikt både vid nedsatt och bevarad ejektionsfraktion Se Ekokardiografi 4D-hjärtsviktsprotokoll (pdf) Pdf, 338 kB.
  • Enbart kliniska fynd, onormalt EKG eller förhöjt NT-proBNP räcker inte för att ställa diagnosen hjärtsvikt. Höga värden av NT-proBNP styrker dock diagnosen ytterligare
  • För andra mer ovanliga former av hjärtsvikt än vänsterkammarsvikt, såsom isolerad högerkammarsvikt, klaffel m fl krävs också ekokardiografi. Vid svårförklarade symtom behövs ytterligare utredning, typ hjärtkatetrisering.

Differentialdiagnoser

Behandling

Egenvård

FaR vid Hjärtsvikt

Indikation: Fysisk träning ska erbjudas alla personer med stabil kronisk hjärtsvikt i NYHA-klass II-III. Initial bedömning bör ske under ledning av sjukgymnast, vanligen används cykelarbetsprov för bedömning av träningsgrad. Detta gäller oberoende av EF.

Vid behov bör kompletterande bedömning göras av hjärtspecialist

Kontraindikation för ”maximalt/ansträngningsbegränsat arbetsprov": Okompenserad hjärtsvikt, obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati, signifikant klaffsjukdom (aortastenos), aktiv myokardit, blodtrycksfall, känd allvarlig arytmi eller grav ischemi under arbete. Andra allvarliga sjukdomar såsom pågående infektion, okontrollerad diabetes, okontrollerad hypertoni, nyligen genomgången lungemboli.

Ordination: Konditionsträning 3-5 ggr/v, lätt till måttlig intensitet, i 10-60 minuter. Lämpliga aktiviteter är promenad, stavgång, gympa, cykling och vattengymnastik.

Effekter: Ökad gångsträcka, ökat maximalt syreupptag, bättre livskvalitet, minskat behov av sjukhusinläggningar samt minskad dödlighet.

FYSS rekommendation: Hjärtsvikt (pdf)

FaR-metoden: Samlad information om FaR med bland annat stöd till förskrivare

Läkemedelsbehandling

Behandlingsrekommendationen kan delas in i tre grupper beroende på vänsterkammarens ejektionsfraktion (EF).

Den medicinska behandlingen av kronisk hjärtsvikt syftar till att minska mortalitet, morbiditet och symtom, men också till att öka patientens livskvalitet.

Evidensen för behandling är mycket god och gäller framförallt för patienter med EF ≤40%.

Den tidigare behandlingstrappan vid HFrEF har ersatts av en ny behandlingsalgoritm där basbehandling med fyra preparat utgör grunden.

Behandling vid HFrEF (EF ≤40%)

De flesta patienter med kronisk hjärtsvikt med nedsatt vänsterkammarfunktion (HFrEF) bör erbjudas behandling med samtliga fyra basläkemedel, se bild nedan. SGLT2-hämmare rekommenderas numera oavsett förekomst av diabetes.

Vid nyupptäckt hjärtsvikt (HFrEF) gäller

  1. Vid uttalade symtom utfärdas remiss till akutmottagning. Vid osäkerhet om vårdnivå rekommenderas kontakt med hjärtkonsult. Diuretika iv, nitroglycerin och oxygen ges vid behov på mottagningen.
  2. Om patientens tillstånd inte kräver snabb sjukhusbedömning skickas remiss till hjärtmottagning. Behandling ska insättas eller justeras i väntan på besöket på mottagningen.
  3. Om patienten inte önskar remiss gäller att på bästa sätt sköta behandlingen via den egna vårdcentralen. Samråd gärna med hjärtkonsult eller hjärtmottagning.

Vid punkt 2 och 3 ovan påbörjas behandling med basläkemedel (och i regel diuretika)

Inled behandling med 2 baspreparat eller lägg till 1-2 preparat ifall patienten redan står på behandling med några av basläkemedlen. Insättning av samtliga fyra basläkemedel rekommenderas, helst inom 4 veckor. Ordningsföljden vid insättning har mindre betydelse men väljs utifrån patientens sjukdomsprofil och redan befintliga medicinering. Inled med låga doser. Upptitrering kan ske på hjärtsviktsmottagning.

Behandling vid HFmrEF (EF 41-49%)

Samma behandling som vid HFrEF kan övervägas. Evidensgraden är dock lägre.

Behandling vid HFpEF (EF ≥50%)

För patienter med hjärtsvikt och HFpEF ska grundsjukdomar (t.ex hypertoni, ischemisk hjärtsjukdom, flimmer) och komorbiditet (t.ex diabetes, njurskvikt, KOL, övervikt, järnbrist/anemi) behandlas. Diuretika ges vid behov. Empagliflozin har i en studie visat färre sjukhusinläggningar och förbättrad livskvalitet hos patienter med HFpEF.

Läkemedelsgrupper

Samtliga medel påverkar överlevnad, sjukhusinläggningar och livskvalitet vid HFrEF.

Alla preparatgrupper är blodtrycksänkande vilket kan ge symtomatisk hypotension och negativ effekt på njurfunktionen.

Inför och under behandling kontrollera njurfunktion, elektrolyter och blodtryck.

ACE-hämmare

Börja med låg dos och öka gradvis till måldos/högsta tolererade dos.

Kaliumtillskott kan i allmänhet sättas ut och diuretikadosen minskas/sättas ut när patienten fått adekvat dos av ACE-hämmare.


ACE-hämmare

Startdos (mg)

Måldosos (mg)

enalapril

2,5 x 2

10-20 x 2

ramipril

2,5 x 1

5 x 2

 

ARB

ARB rekommenderas som alternativ framförallt vid ACE-hämmarintolerans (vanligen på grund av hosta).


ARB

Startdos (mg)

Måldos (mg)

kandesartan

4 eller 8 x 1

32 x1

losartan

50 x 1

150 x 1

 

Betablockerare

Använd låg initial dos och titrera långsamt.
Kontraindicerat vid symtomgivande hypotension eller bradykardi (<50 slag/minut).


Betablockerare

Startdos (mg)

Dossteg (mg)

Måldos (mg)

bisoprolol

1,25 x 1

2,5-5-10 x 1

10 x 1

metoprolol succinat

12,5-25 x 1

(25)-50-100-200 x 1

200 x 1

 

Aldosteronantagonist (Mineralreceptorantagonist – MRA)

Öka inte dosen om påtaglig försämrad njurfunktion eller hyperkalemi uppstår. Lätt förhöjt och stabilt P-kalium upp till 5,5 mmol/l kan dock oftast tolereras. Eplerenon är en nyare aldosteronantagonist med mindre hormonella biverkningar (gynekomasti).


Aldosteronantagonist

Startdos (mg)

Måldos (mg)

spironolakton

25 x 1

25-50 x 1

eplerenon

25 x 1

50 x 1


SGLT-2-hämmare

Kräver ingen upptitrering. Behandlingen är effektiv även till patienter utan diabetes mellitus typ 2. Ska inte ges vid diabetes mellitus typ 1 pga ökad risk för ketoacidos.

Ges med försiktighet vid eGFR 25-45ml/min. Data saknas vid (eGFR <25 ml/min). Vid risk för dehydrering ska uppehåll i behandlingen göras på grund av risk för normoglykem ketoacidos. Glukosuri uppstår som en följd av behandlingen och kan ge upphov till urogenitala infektioner. Viss vätskedrivande och blodtryckssänkande effekt kan förekomma.

Patientinformation - insättning av SGLT2-hämmare


SGLT2-hämmare

Startdos (mg)

Måldos (mg)

Empagliflozin (Jardiance)

10 x 1

10 x 1

Dapagliflozin (Forxiga)

10 x 1

10 x 1


Diuretika

Diuretika ges vid kliniska tecken eller symtom på vätskeretention/ödem/stas. Diuretika har främst en central roll i symtombehandling. Eftersträva minsta möjliga effektiva dos. Loop-diuretika är att föredra vid hjärtsvikt.

Tiazider har sämre effekt vid nedsatt njurfunktion och bör inte användas vid eGFR <30 ml/min. Kontrollera elektrolyter och njurfunktion.

Självbehandling med ökad diuretikados vid viktuppgång, ödem eller andfåddhet är önskvärd. Minskad dos vid vätskeförlust som kraftig svettning och diarré.

Tillägg av tiazider till loopdiuretika förstärker den diuretiska effekten men ökar risken för biverkningar och ska endast ges efter utprövning av hjärtsviktsläkare.


Loop-diuretika

Startdos (mg)

Måldos (mg)

furosemid

20-40

40-240


Tiazid-diuretika

Startdos (mg)

Måldos (mg)

hydroklortiazid

25

12,5-100

bendroflumetiazid

2,5

2,5- 10

 

ARNI

Angiotensin Receptor Neprilysin Inhibitor (Entresto) bör övervägas för patienter med EF ≤40% och symtom trots optimal behandling. Läkemedlet ska inte kombineras med ACE-hämmare. Ställningstagande till behandling med ARNI sker på hjärtmottagning.

Digitalis

Digoxin kan övervägas som symtomatisk behandling och som frekvensreglering vid förmaksflimmer. Används i låg dos. Läkemedelskoncentrationen bör ligga kring 1 nmol/l.

Kaliumsubstitution

Hypokalemi vid hjärtsvikt ska undvikas. Kaliumklorid ger den snabbaste behandlingseffekten vid hypokalemi. Undvik kaliumcitrat (Kajos). Aldosteronantagonist (spironolakton eller eplerenon) är bra på längre sikt och har en förebyggande effekt mot hypokalemi.

Intravenös järnbehandling

Järnbrist är vanligt hos hjärtsviktspatienter Intravenös järnbehandling förbättrar livskvaliteten samt minskar behovet av sjukhusvård vid HFrEF och HFmrEF. Järnbehandling iv ska övervägas (med eller utan anemi) vid S-ferritin <100 mikrogram/l eller vid S-ferritin 100-299 mikrogram/ och P-transferrinmättnad <0,2 (20%).

Maximal engångsdos är 15 mg järn/kg kroppsvikt, men ska inte överstiga 1000 mg järn.

Dosering och uppföljning

Ferinject 50 mg/ml ges vanligen som långsam intravenös injektion eller infusion, se Fass.



Vikt <70 kg


Vikt >70 kg



Hb <100 g/L

Hb 100-140 g/L

Hb <100 g/L

Hb 100-140 g/L

Laddningsdos

20 ml

20 ml

20 ml

20 ml

6 veckor

10 ml


20 ml

10 ml

Var 6:e-12:e månad

10 ml om järnbristen fortfarande är påvisbar

 

OBS! Intravenöst järn kan framkalla allvarliga allergiska reaktioner, Beredskap för allergisk reaktion ska finnas och patienten ska observeras minst 30 min efter administration.

Orala antikoagulantia

Se Antikoagulantiabehandling. Kan komma ifråga efter specialistbedömning vid hjärtsvikt på strikta kardiologiska indikationer även om patienten ej har förmaksflimmer.

Acetylsalicylsyra

Vid svikt orsakad av ischemisk hjärtsjukdom ges ASA 75 mg x 1.

Läkemedel att undvika

Undvik kalciumantagonister med negativ inotrop effekt (verapamil och diltiazem) på patienter med nedsatt ejektionsfraktion. Undvik läkemedel som ger vätskeretention, till exempel NSAID-preparat.

Vaccinationer

Influensa- och pneumokockvaccination rekommenderas.

Medicinteknisk behandling

  • Sviktpacemaker - CRT (Cardiac Resynchronization Therapy)
    Patienter med NYHA II-IV och kvarstående symtom trots optimal behandling, LVEF ≤35 procent och breda QRS (QRS ≥130 ms) är aktuella för denna behandling som kan vara mycket effektiv.
  • Implanterbar defibrillator - ICD (Implantable Cardioverter Defibrillator)
    ICD har visats minska risk för plötslig död hos vissa patientgrupper. Kan ges i kombination med CRT (förkortas CRT-D).
  • Mekaniskt pumpstöd
    Kan övervägas för svårt sjuka patienter i väntan på hjärttransplantation.

Hjärttransplantation

Kan övervägas för svårt sjuka patienter där alla behandlingsalternativ har prövats.

Icke-farmakologisk behandling

  • Kontrollerat vätskeintag: cirka 1,5-2 l över dygnet
  • Rökstopp
  • Viktnedgång vid fetma (BMI över 30)
  • Måttligt alkoholintag. Alkohol kan leda till rytmrubbningar. Vid alkoholorsakad hjärtsvikt (kardiomyopati) bör patienten helt avstå alkohol.
  • Saltintag begränsas,
  • Depressiva besvär är vanligt vid hjärtsvikt och bör observeras och behandlas.
  • Sömnapnéutredning vid behov.
  • Fysisk aktivitet har positiva effekter, se FaR vid hjärtsvikt.
  • Viktmätning regelbundet. Instruera patienten om egenbehandling med ökad diuretikados vid viktuppgång.

Sjukskrivning

Att tänka på vid sjukskrivning

Tidiga åtgärder för anpassning av arbetsuppgifterna till patientens arbetsförmåga.

Att tänka på vid bedömning av arbetsförmåga

Graden av nedsättning av arbetsförmågan beror på symtomens svårighetsgrad och arbetets krav på fysisk aktivitet.

Att tänka på vid utfärdande av sjukintyg

Om funktionsnedsättningen kvarstått ett halvt år utan förbättring är byte av arbetsuppgifter troligen nödvändigt.

Rekommenderad tid för sjukskrivning

Se Arbetsverktyg för sjukskrivning, Socialstyrelsen: Hjärtsvikt

Uppföljning

Graden av symtom bestämmer fortsatt uppföljning:

  • Stabil kronisk svikt NYHA I-II kontrolleras hos allmänläkare efter vårdplan från hjärtsviktsmottagning
    • Vid akut försämring: remiss till akutmottagningen, alternativt ombeds patienten söka direkt
    • Vid progredierande svikt trots behandling: remiss till hjärtsviktsmottagning
  • Kronisk svår hjärtsvikt som ofta behöver intravenös diuretika kan kontrolleras i hemsjukvård (ASIH), alternativt i samarbete vara fall för direktinläggning på akuta dagvårds- eller slutenvårdsenheter för hjärtsvikt alternativt palliativa enheter med kunskaper om hjärtsviktsvård
  • Kronisk hjärtsvikt där specifika ingrepp förväntas eller har utförts (till exempel klaffoperation, CRT, ICD, transplantation eller vänsterkammarpump) kontrolleras hos specialist i kardiologi, liksom efter bedömning patienter i NYHA III-IV
  • Yngre patienter med kardiomyopati som kan vara fall för avancerad behandling kontrolleras hos hjärtsviktsläkare

Komplikationer

  • Arytmier, speciellt förmaksflimmer och ventrikulära arytmier, med yrsel eller synkope
  • Tromboembolism på grund av förmaksflimmer eller tromb i vänster kammare
  • Iatrogena elektrolytrubbningar (hypokalemi, hypomagnesemi)
  • Plötslig död/hjärtstopp

Kvalitetsindikatorer

  • Registrering av etiologi och funktionsgrupp
  • Patientrelaterade mått som livskvalitet (PROM) ska införas, det finns ett internationellt framtaget instrument (ICHOM) 2016
  • Registrering av utredning såsom EKG, natriuretisk peptid, eventuell röntgen hjärta-lungor och ekokardiografi
  • Överföringsanteckning vid remiss till primärvård från hjärtspecialist eller sviktmottagning
  • Utfört brytpunktssamtal vid beslut om palliativ vårdnivå
  • Registrering av ordinerade läkemedel: diuretika, ACE-hämmare eller ARB, MRA (mineralreceptorantagonister, tidigare aldosteronantagonister), digoxin, warfarin, ASA, betablockad, aktuella doser av dessa
  • Antal akutbesök och vårdtillfällen per år

Om innehållet

Författare: Björn Eriksson, distriktsläkare, Gustavsbergs vårdcentral, Hans Persson, överläkare, Hjärtkliniken, Danderyds sjukhus

Granskare: 4D Hjärtsvikt – projektgruppen

Stockholm-Gotlands medicinska råd, specialitetsrådet för hjärt- och kärlsjukdomar: Hans Persson, ordf, september 2017

Region Stockholms läkemedelskommitté, expertgruppen för hjärt- och kärlsjukdomar: Paul Hjemdahl, ordf, september 2017

Uppdaterat enligt Kloka listan: Januari 2022

Publicerat:

Uppdaterat: