Hjärtsvikt


Vårdnivå och remissrutiner

Husläkarmottagning

Handläggning och behandling sker i samverkan med de specialistanknutna hjärtsviktsmottagningarna.

Primärvårdsrehabilitering

  • Arbetsterapeut: Aktiviteter i det dagliga livet (ADL), anpassningsstrategier i vardagen
  • Fysioterapeut: Råd och stöd till fysisk aktivitet och fysisk träning, remiss till hjärtsviktsgymnastik, se nedan under rubrik Fysioterapi
  • Dietist: Malnutrition, över- och undervikt
  • Kurator: Stöd

Remiss till specialiserad öppenvårdsmottagning kardiologi

Utan känd hjärtsvikt:

Vid känd (kronisk) hjärtsvikt:

Om något av följande föreligger:

  • Uttalade symtom (NYHA III-IV) trots adekvat basbehandling.
  • Kvarstående symtom (NYHA II-IV) trots medicinskt optimal behandling där sviktpacemaker eller annan tilläggsbehandling (ARNI, sinusnod-hämmare, intravenös järnbehandling, med flera) är aktuella eller inte prövade.
  • Klaffel där klaffingrepp (operation eller intervention) kan bli aktuell.
  • Yngre patient (<70 år) där hjärttransplantation eller behandling med hjärtpump (till exempel LVAD) kan bli aktuell.
  • Ischemisk hjärtsjukdom där intervention i kranskärl kan bli aktuell.
  • Kraftigt nedsatt VK-funktion trots adekvat behandling (LVEF ≤35 procent eller bevarad EF och uttalad diastolisk dysfunktion).
  • Svikt med komplicerande sjukdomar (co-morbiditeter) såsom arytmi, svår angina, uttalad njursvikt, anemi, lågt blodtryck, och oförmåga att tåla medicinsk basbehandling.
  • Svår behandlingsrefraktär svikt för diskussion om palliativ vård, ASIH, se nedan.

Remissinnehåll

  • Anamnes och status
  • Funktionsgruppering enligt NYHA
  • Utförd utredning och resultat. Medicinering
  • Svar på EKG (rytm och QRS-bredd) och NT-proBNP
  • Ekokardiografisvar om detta är utfört

Remiss till hjärtsviktsmottagning för palliativ hjärtvård

Palliativt vårdbehov vid kronisk hjärtsvikt kännetecknas av följande:

  • Patienter med återkommande behov av slutenvård för hjärtsvikt (minst 2 vårdtillfällen på sjukhus under ett år) trots optimerad behandling.
  • Dålig effekt av behandling eller snabbt försämrad livskvalitet med mindre än 1 års förväntad livslängd, NYHA III-IV, kakexi.
  • Avancerad hjärtsviktsbehandling är övervägd eller inte aktuell.
  • Brytpunktssamtal med patient och anhöriga ska erbjudas.
  • Samarbeten mellan hjärtsjukvård, ASIH och hospice är aktuell.
  • Läkemedelsbehandlingen anpassas med symtomlindrande ofta lägre doser hjärtsviktsbehandling samt palliativ medicinering.

Se specialistanknutna hjärtsviktsmottagningar inom Region Stockholm för kontaktuppgifter.

Remiss till akutmottagning

  • Svåra akuta symtom av svikt
  • Svikt med samtidig samtidiga symtom på akut koronart syndrom eller allvarligare former av arytmi
  • Svikt med nytillkommen yrsel eller svimning som symtom på förvärrad svikt och/eller arytmi

Återremiss till husläkarmottagning

Remissinnehåll för strukturerad vårdplan* 

  • Resultat av utredning
  • Etiologi
  • Planerad behandling, måldoser och kontroller
  • Indikation för återremittering till specialist

*Finns synlig i patientöversikt SLSO i TakeCare om skriven.

Bakgrund

Definition

Ett heterogent tillstånd med flera orsaker där hjärtat är oförmöget att pumpa tillräckligt med blod för att tillfredsställa kroppens metabola behov (framåtsvikt) alternativt bibehållen pumpvolym endast tack vare kompensatoriskt förhöjda fyllnadstryck (bakåtsvikt).

Epidemiologi

Incidensen av hjärtsvikt är cirka 0.35 procent (>7.000/år i regionen).

Prevalensen av hjärtsvikt är cirka 2 procent (>40.000 i regionen).

Både incidens och prevalens ökar markant med åldern.

Etiologi

  • Status post infarkt (akut eller kronisk ischemisk hjärtsjukdom)
  • Hypertoni
  • Diabetes mellitus
  • Klaffsjukdom
  • Inlagringssjukdom (till exempel amyloidos, hemokromatos)
  • Övriga orsaker (till exempel vid myokardit, toxisk effekt av alkohol, cellgifter)
  • Idiopatisk dilaterad kardiomyopati

Riskbedömning för återinsjuknande och dålig prognos

  • Hög ålder >80 år
  • NYHA klass IIIb/IV
  • Två eller fler vårdtillfällen för hjärtsvikt på sjukhus på ett år
  • Kraftigt nedsatt njurfunktion (eGFR <30 ml/min)
  • Kvarstående högt NT-proBNP, hyponatremi, EF <20 procent
  • Lågt maximalt syreupptag vid arbetsprov (<12 ml/kg x minut)
  • Kakexi. Ofrivillig viktnedgång >5 procent under 6 månader

Utlösande faktorer

  • Alkohol
  • Arytmi
  • Läkemedelsbehandling (till exempel NSAID, cytostatika)
  • Infektioner
  • Järnbrist/anemi
  • Ej optimalt behandlade underliggande sjukdomar (diabetes, hypertoni, ischemisk hjärtsjukdom, klaffel)
  • Bristande följsamhet (till exempel utsatt sviktmedicinering, ökat salt-/vätskeintag, felaktig kost)

Utredning

Hjärtsvikt är allvarligt och sjukdomsmodifierande behandling gör stor skillnad och ska insättas tidigt och drivas mot måldoser enligt riktlinjer.

Upptäck hjärtsvikt GENASTGenomför EKG, Natriuretisk peptid vid Andfåddhet, Svullnad och/eller Trötthet. Se figur nedan.

Vid NT-proBNP >2000 ng/L ska enligt vårdförlopp Hjärtsvikt, nydebuterad ekokardiografi göras <14 dagar, om 400-2000 ng/L <30 dagar: 125-400 ng/L - eko om hög klinisk misstanke.

Symtom

Kardinalsymtomet är andnöd (dyspné), vilken ofta förvärras vid ansträngning och i liggande (ortopné). Paroxysmal nattlig dyspné eller ortopné är typiska hjärtsviktsymtom.

  • Trötthet
  • Andfåddhet
  • Nedsatt kondition och allmäntillstånd
  • Ödem (pittingtyp)
  • Viktuppgång, bensvullnad och ascites
  • Ortopné
  • Paroxysmal nattlig dyspné
  • Nattlig hosta
  • Nykturi
  • Palpitationer såsom hjärtklappning eller andra obehag i bröstet

Funktionsgrupp

Hjärtsviktssymtom anges i lugnt skede i olika funktionsklasser enligt New York Heart Association (NYHA) hos patienter med diagnostiserad hjärtsvikt:

NYHA I: Inga symtom vid normal fysisk aktivitet.

NYHA II: Lätt begränsning med opåkallad andfåddhet och trötthet vid normal fysisk aktivitet.

NYHA III: Markerad nedsättning med andfåddhet och trötthet vid lätt till måttlig fysisk aktivitet. Klassen delas upp i IIIa och IIIb beroende på om patienten klarar att gå >200 meter (IIIa) eller ej (IIIb).

NYHA IV: Svår nedsättning med andfåddhet och trötthet redan i vila eller symtomökning vid minsta ansträngning. Patient ofta sängbunden.

NYHA klass har stark prognostisk innebörd, se nedan under rubrik Prognos.

Diagnos

Kriterier för diagnosen vänstersidig hjärtsvikt beskrivs nedan enligt Europeiska kardiologföreningen. För andra mer ovanliga former av hjärtsvikt än vänsterkammarsvikt, se nedan i detta avsnitt.

Hjärtsvikt med nedsatt ejektionsfraktion (≤40%) – HFrEF:

  • Symtom förenliga med hjärtsvikt i vila eller vid ansträngning som andnöd, trötthet eller ankelödem.
  • Kliniska fynd som talar för hjärtsvikt är till exempel takykardi, 3:e hjärtton, lungrassel, pleuravätska, perifera ödem, jugularisstas eller takypné, lågt blodtryck och perifer kyla.
  • Nedsatt ejektionsfraktion vänster kammare ≤40%.

Hjärtsvikt med lätt nedsatt ejektionsfraktion (41-49%) - HFmrEF (I50.1B):

  • Symtom och kliniska fynd förenliga med hjärtsvikt som ovan.
  • Ejektionsfraktion vänster kammare 41-49%.

Hjärtsvikt med bevarad ejektionsfraktion (≥50%) HFpEF (I50.1C):

  • Symtom och kliniska fynd förenliga med hjärtsvikt som ovan.
  • Ejektionsfraktion vänster kammare ≥50%.
  • Relevant strukturell hjärtsjukdom: hypertrofi av vänster kammare (ökad vänsterkammarmassa (>115 (män)/95 g, (kvinnor)/kvm)*, förstoring av vänster förmaksvolym (>34 ml/kvm), vid flimmer >40 ml/kvm*.
  • Minst måttlig diastolisk dysfunktion i vänster kammare (E/e´ ≥13, e´ <9 cm/s) och/eller förhöjd natriuretisk peptid (>400 ng/L akut, >125 ng/L i lugnt skede, vid förmaksflimmer >365 ng/L)*, tricuspidalisinsufficiens >2,8 m/s.

*Brytpunktsvärden för diastolisk eller strukturell hjärtfunktions-störning enligt Europeiska riktlinjer (ESC) 2021 för diagnostik och behandling av hjärtsvikt. Fler positiva parametrar stärker diagnos. Vid flimmer anges vänster förmaksvolym >40 ml/kvm som brytpunkt.

Prognos


Mortalitet i olika funktionsgrupper enligt NYHA


Mortalitet efter 1 år

Mortalitet efter 5 år

NYHA I

5%

20%

NYHA II

10%

30%

NYHA III

25%

60%

NYHA IV

50%

80%


Anamnes

  • Hereditet: Ahopning i släkten av hjärtsvikt
  • Risk-/orsaksfaktorer: Se ovan under rubrik Etiologi och Riskbedömning
  • Symtom: Hastighet i symtomutveckling, funktionsgrupp enligt NYHA

Status

  • Hjärta: Takykardi, extra ton (tredjeton), blåsljud
  • Lungor: Dämpning, rassel, pleuravätska
  • Övriga: Takypné, halsvenstas, perifera ödem (Pittingtyp), perifer cyanos, kalla händer och fötter, bukpalpation (leverförstoring, ascites), viktökning och blodtryck

Laboratorieprover

  • NTproBNP, Hb, Na, K, Kreatinin, PK, B-glukos, TSH, CRP, järnstatus (transferrin, S-järn, transferrinmättnad, ferritin). Förhöjda järnvärden ses vid hemokromatos. 
  • Vid kronisk återkommande svikt tas järnstatus som led i utredning för eventuellt tillägg intravenös järnbehandling vid järnbrist, se behandlingsavsnitt och rubrik Behandling nedan.
  • Natriuretisk peptid (inom Region Stockholm används NT-proBNP): Lågt/normalt värde utesluter med största sannolikhet hjärtsvikt hos obehandlad, tillsammans med normalt EKG. Högt värde är relaterat till förhöjda fyllnadstryck (typiskt vid hjärtsvikt) och föranleder fortsatt utredning med ekokardiografi.

Undersökningar

  • Hjärt-lungröntgen, framförallt för uteslutande av annan sjukdom.
  • Vilo-EKG: Helt normalt EKG talar starkt emot hjärtsviktsdiagnos.
  • Ekokardiografi: Är den metod som bäst beskriver hjärtats funktion och kan även ge en bild av etiologin till hjärtsvikt. Även den diastoliska funktionen kan bestämmas. Ekokardiografi ska ingå för att bekräfta diagnosen av hjärtsvikt både vid nedsatt och bevarad ejektionsfraktion.
  • Enbart kliniska fynd, onormalt EKG eller förhöjt NT-proBNP räcker inte för att ställa diagnosen hjärtsvikt. Höga värden av NT-proBNP styrker dock diagnosen ytterligare.
  • För andra mer ovanliga former av hjärtsvikt än vänsterkammarsvikt, såsom isolerad högerkammarsvikt, klaffel med flera krävs ekokardiografi.
  • Vid svårförklarade symtom behövs ytterligare utredning, via kardiolog: MR hjärta, DPD-scint vid misstanke amyloidos, angiografi, kardiopulmonellt arbetsprov, hjärtkatetrisering, genetisk konsultation.

Differentialdiagnoser

Behandling

Egenvård

Fysioterapi och FaR vid hjärtsvikt

Indikation: Fysisk träning som behandling av kronisk hjärtsvikt ska enligt vårdförloppet erbjudas alla personer med stabil kronisk hjärtsvikt i NYHA-klass II-III. Initial bedömning och träning bör ske under ledning av fysioterapeut, vanligen används symtombegränsat cykeltest alternativt submaximalt gångtest för bedömning av träningsgrad. Detta gäller såväl för patienter med vänstersvikt oavsett EF (HFrEF, HFmrEF och HFpEF). Stor potential finns för förbättring efter fysioterapi.

Efter en period av träning, alternativt om patienten önskar träna på egen hand, kan ett recept på fysisk aktivitet (FaR) skrivas.

Vid behov bör kompletterande bedömning göras av hjärtspecialist och vid svårvärderade och svårt sjuka patienter rekommenderas remiss för arbetsprov med syreupptagsbestämning för bedömning av träningsnivå (kardiopulmonellt arbetsprov - görs på flertalet av de stora sjukhusen).

Kontraindikation: Okompenserad hjärtsvikt, obstruktiv hypertrof kardiomyopati, signifikant klaffsjukdom (framförallt aortastenos), aktiv myokardit, blodtrycksfall, allvarlig arytmi eller grav ischemi under arbete. Andra allvarliga sjukdomar såsom pågående infektion, okontrollerad diabetes, okontrollerad hypertoni, nyligen genomgången lungemboli.

Ordination efter individuell bedömning: Konditionsträning 3-5 ggr/v, lätt till måttlig intensitet, i 30-60 minuter. Lämpliga aktiviteter är promenad, stavgång, gympa, cykling och vattengymnastik.

I tillägg rekommenderas styrketräning 2 ggr/v, 8-10 övningar med 10-15 repetitioner (FYSS 2021).

Har individen mycket låg kondition kan träningsperioden inledas med så kallad perifer muskelträning som inte belastar den centrala cirkulationen i någon större utsträckning. Efter ett par månaders perifer muskelträning kan sedan mer konditionsbaserad träning med stora muskelgrupper initieras.

Effekter: Ökad gångsträcka, ökat maximalt syreupptag, bättre livskvalitet, minskat behov av sjukhusinläggningar samt minskad dödlighet.

Evidensgraden är överlag god, men lägre evidens för effekter vid HFmrEF, HFpEF samt om överlevnaden förbättras.

FYSS rekommendation: Hjärtsvikt (pdf)

FaR-metoden: Samlad information om FaR med bland annat stöd till förskrivare

Läkemedelsbehandling

Behandlingsrekommendationen kan delas in i tre grupper beroende på vänsterkammarens ejektionsfraktion (EF).

Den medicinska behandlingen av kronisk hjärtsvikt syftar till att minska mortalitet, morbiditet och symtom, men också till att öka patientens livskvalitet.

Evidensen för behandling är mycket god och gäller framförallt för patienter med EF ≤40%.

Den tidigare behandlingstrappan vid HFrEF har ersatts av en ny behandlingsalgoritm där basbehandling med fyra preparat utgör grunden.

Behandling vid HFrEF (EF ≤40%)

De flesta patienter med kronisk hjärtsvikt med nedsatt vänsterkammarfunktion (HFrEF) bör erbjudas behandling med samtliga fyra basläkemedel, se bild nedan. SGLT2-hämmare rekommenderas numera oavsett förekomst av diabetes.

Vid nyupptäckt hjärtsvikt (HFrEF)

  1. Om patientens tillstånd inte kräver snabb sjukhusbedömning skickas remiss till hjärtmottagning. Behandling ska insättas eller justeras i väntan på besöket på mottagningen.
  2. Om patienten inte önskar remiss gäller att på bästa sätt sköta behandlingen via den egna vårdcentralen. Samråd gärna med hjärtkonsult eller hjärtmottagning.

Vid punkt 1 och 2 ovan påbörjas behandling med basläkemedel (och i regel diuretika).

Inled behandling med 2 baspreparat eller lägg till 1-2 preparat ifall patienten redan står på behandling med några av basläkemedlen. Insättning av samtliga fyra basläkemedel rekommenderas, helst inom 4 veckor. Ordningsföljden vid insättning har mindre betydelse men väljs utifrån patientens sjukdomsprofil och redan befintliga medicinering. Inled med låga doser. Upptitrering kan ske på hjärtsviktsmottagning.

Vägledning vid behandling av kronisk hjärtsvikt

*ARB vid besvärlig rethosta av ACEh.

Källa: Läkemedelsordförandekollegiet i Sverige (LOK)

Förkortningar i tabellen: BB = Beta-blockerare, SGLT2h = SGLT2-hämmare, ACEh = ACE-hämmare, ARB = Angiotensin-Receptor-Blockerare, MRA = Mineralkortikoid-Receptor-Antagonist, ARNI = Angiotensin-Receptor/Neprilysin-inhiberare, SR = sinusrytm.

Gröna fält i tabellen: Ska ges i första hand. God dokumentation vid HFrEF. Dokumentation vid HFmrEF.

Gula fält i tabellen: Ska ges eller övervägas i andra hand. God dokumentation vid HFrEF.

Behandling vid HFmrEF (EF 41-49%)

Samma behandling som vid HFrEF bör övervägas. Evidensgraden är dock lägre.

Behandling vid HFpEF (EF ≥50%)

För patienter med hjärtsvikt och HFpEF ska grundsjukdomar (till exempel hypertoni, ischemisk hjärtsjukdom, flimmer) och komorbiditet (till exempel diabetes, njurskvikt, KOL, övervikt, järnbrist/anemi) behandlas. Diuretika ges vid behov. Empagliflozin har i en studie visat färre sjukhusinläggningar och förbättrad livskvalitet hos patienter med HFpEF.

Läkemedelsgrupper

Samtliga läkemedelsgrupper påverkar överlevnad, sjukhusinläggningar och livskvalitet vid HFrEF.

Alla läkemedelsgrupper är blodtrycksänkande vilket kan ge symtomatisk hypotension och negativ effekt på njurfunktionen.

Inför och under behandling, kontrollera njurfunktion, elektrolyter och blodtryck.

Diuretika

Diuretika ges vid kliniska tecken eller symtom på vätskeretention/ödem/stas. Diuretika har främst en central roll i symtombehandling. Eftersträva minsta möjliga effektiva dos. Loop-diuretika är att föredra vid hjärtsvikt.

Tiazider har sämre effekt vid nedsatt njurfunktion och bör inte användas vid eGFR <30 ml/min. Kontrollera elektrolyter och njurfunktion.

Självbehandling med ökad diuretikados vid viktuppgång, ödem eller andfåddhet är önskvärd. Minskad dos vid vätskeförlust som kraftig svettning och diarré. Se Tänk på risken för negativa effekter av läkemedel vid akut försämrad njurfunktion (Janusinfo).

Tillägg av tiazider till loopdiuretika förstärker den diuretiska effekten men ökar risken för biverkningar och ska endast ges efter utprövning av hjärtsviktsläkare.


Loop-diuretika

Startdos (mg)

Dos, vanligen (mg)

furosemid

20-40

40-240



Tiazid-diuretika

Startdos (mg)

Dos, vanligen (mg)

hydroklortiazid

25

12,5-50

bendroflumetiazid

2,5

2,5-10


ACE-hämmare

Börja med låg dos och öka gradvis till måldos/högsta tolererade dos.

Kaliumtillskott kan i allmänhet sättas ut och diuretikadosen minskas/sättas ut när patienten fått adekvat dos av ACE-hämmare.


ACE-hämmare

Startdos (mg)

Måldos (mg)

enalapril

2,5 x 2

10-20 x 2

ramipril

2,5 x 1

5 x 2


ARB

ARB rekommenderas som alternativ framförallt vid ACE-hämmarintolerans (vanligen på grund av hosta).


ARB

Startdos (mg)

Måldos (mg)

kandesartan

4 eller 8 x 1

32 x 1

losartan

50 x 1

150 x 1


Betablockerare

Använd låg initial dos och titrera långsamt. Kontraindicerat vid symtomgivande hypotension eller bradykardi (<50 slag/minut).


Betablockerare

Startdos (mg)

Dossteg (mg)

Måldos (mg)

bisoprolol

1,25 x 1

2,5-5-10 x 1

10 x 1

metoprolol succinat

12,5-25 x 1

(25)-50-100-200 x 1

200 x 1

 

Aldosteronantagonist (Mineralreceptorantagonist – MRA)

Öka inte dosen om påtaglig försämrad njurfunktion eller hyperkalemi uppstår. Lätt förhöjt och stabilt P-kalium upp till 5,5 mmol/l kan dock oftast tolereras. Eplerenon är en nyare aldosteronantagonist med mindre hormonella biverkningar (gynekomasti).


Aldosteronantagonist

Startdos (mg)

Måldos (mg)

eplerenon

25 x 1

50 x 1

spironolakton

25 x 1

25-50 x 1


SGLT-2-hämmare

Kräver ingen upptitrering. Behandlingen är effektiv även till patienter utan diabetes mellitus typ 2. Ska inte ges vid diabetes mellitus typ 1 på grund av ökad risk för ketoacidos.

Ges med försiktighet vid eGFR 25-45 ml/min. Data saknas vid (eGFR <25 ml/min). Vid risk för dehydrering ska uppehåll i behandlingen göras på grund av risk för normoglykem ketoacidos. Glukosuri uppstår som en följd av behandlingen och kan ge upphov till urogenitala infektioner. Viss vätskedrivande och blodtryckssänkande effekt kan förekomma.

Patientinformation - insättning av SGLT2-hämmare


SGLT2-hämmare

Startdos (mg)

Måldos (mg)

Dapagliflozin (Forxiga)

10 x 1

10 x 1

Empagliflozin (Jardiance)

10 x 1

10 x 1

ARNI

Angiotensin Receptor Neprilysin Inhibitor (Entresto) bör övervägas för patienter med EF ≤40% och symtom trots optimal behandling. Läkemedlet ska inte kombineras med ACE-hämmare. Ställningstagande till behandling med ARNI sker på hjärtmottagning.

Digitalis

Digoxin kan övervägas som symtomatisk behandling och som frekvensreglering vid förmaksflimmer. Används i låg dos. Läkemedelskoncentrationen bör ligga kring 1 nmol/l.

Kaliumsubstitution

Hypokalemi vid hjärtsvikt ska undvikas. Kaliumklorid ger den snabbaste behandlingseffekten vid hypokalemi. Undvik kaliumcitrat (Kajos). Aldosteronantagonist (spironolakton eller eplerenon) är bra på längre sikt och har en förebyggande effekt mot hypokalemi.

Intravenös järnbehandling

Järnbrist är vanligt hos hjärtsviktspatienter. Intravenös järnbehandling förbättrar livskvaliteten samt minskar behovet av sjukhusvård vid HFrEF och HFmrEF. Järnbehandling iv ska övervägas (med eller utan anemi) vid S-ferritin <100 mikrogram/l eller vid S-ferritin 100-299 mikrogram/ och P-transferrinmättnad <0,2 (20%).

Maximal engångsdos är 15 mg järn/kg kroppsvikt, men ska inte överstiga 1000 mg järn.

Dosering och uppföljning

Ferinject 50 mg/ml ges vanligen som långsam intravenös injektion eller infusion, se Fass.



Vikt <70 kg


Vikt >70 kg



Hb <100 g/L

Hb 100-140 g/L

Hb <100 g/L

Hb 100-140 g/L

Laddningsdos

20 ml

20 ml

20 ml

20 ml

6 veckor

10 ml


20 ml

10 ml

Var 6:e-12:e månad

10 ml om järnbristen fortfarande är påvisbar


OBS! Intravenöst järn kan framkalla allvarliga allergiska reaktioner. Beredskap för allergisk reaktion ska finnas och patienten ska observeras minst 30 minuter efter administration.

Acetylsalicylsyra

Vid svikt orsakad av ischemisk hjärtsjukdom ges ASA 75 mg x 1.

Läkemedel att undvika

Undvik kalciumantagonister med negativ inotrop effekt (verapamil och diltiazem) på patienter med nedsatt ejektionsfraktion. Undvik läkemedel som ger vätskeretention, till exempel NSAID-preparat.

Vaccinationer

Influensa- och pneumokockvaccination rekommenderas, liksom covid-vaccination. 

Medicinteknisk behandling

  • Sviktpacemaker - CRT (Cardiac Resynchronization Therapy)
    Patienter med NYHA II-IV och kvarstående symtom trots optimal behandling, LVEF ≤35% och breda QRS (QRS ≥130 ms) är aktuella för denna behandling som kan vara mycket effektiv.
  • Implanterbar defibrillator - ICD (Implantable Cardioverter Defibrillator)
    ICD har visats minska risk för plötslig död hos vissa patientgrupper. Kan ges i kombination med CRT (förkortas CRT-D).
  • Mekaniskt pumpstöd
    Kan övervägas för svårt sjuka patienter i väntan på hjärttransplantation.

Icke-farmakologisk behandling

  • Kontrollerat vätskeintag: Cirka 1,5-2 l över dygnet
  • Rökstopp
  • Viktnedgång vid fetma (BMI över 30)
  • Måttligt alkoholintag. Alkohol kan leda till till exempel rytmrubbningar. Vid alkoholorsakad hjärtsvikt (kardiomyopati) bör patienten helt avstå alkohol.
  • Saltintag begränsas, framförallt vid svårare hjärtsvikt. 
  • Depressiva besvär är vanligt vid hjärtsvikt och är en negativ prognostisk faktor. Vid behov depressionsskattning. Samarbete med psykiatrisk mottagning och/eller antidepressiv behandling.
  • Sömnstörningar är vanliga och ska utredas vid behov. Vid ortopné kan upprätt sovställning underlätta.
  • Motion har positiva effekter på såväl överlevnad som livskvalitet och den fysiska prestationsförmågan. Ansträngningen bör vara lätt till måttlig och anpassad till den enskilda patienten. Konsultera vid behov hjärtsviktsmottagning för remiss till fysioterapeut för hjärtsviktspatienter.
  •  Informera patient om att väga sig regelbundet, ge akt på viktuppgång och instruera patienten om hur eventuell viktuppgång ska behandlas på ett adekvat sätt.

Sjukskrivning

Att tänka på vid sjukskrivning

Tidiga åtgärder för anpassning av arbetsuppgifterna till patientens arbetsförmåga.

Att tänka på vid bedömning av arbetsförmåga

Graden av nedsättning av arbetsförmågan beror på symtomens svårighetsgrad och arbetets krav på fysisk aktivitet.

Att tänka på vid utfärdande av sjukintyg

Om funktionsnedsättningen kvarstått ett halvt år utan förbättring är byte av arbetsuppgifter troligen nödvändigt.

Rekommenderad tid för sjukskrivning

Se Arbetsverktyg för sjukskrivning, Socialstyrelsen: Hjärtsvikt

Uppföljning

Graden av symtom bestämmer fortsatt uppföljning:

Allmänläkare

  • Stabil kronisk svikt NYHA I-II kontrolleras hos allmänläkare efter vårdplan från hjärtsviktsmottagning:
    • Vid akut försämring: Remiss till akutmottagningen, alternativt ombeds patienten söka direkt.
    • Vid progredierande svikt trots behandling: Remiss till hjärtsviktsmottagning alternativt dagvårdsenhet.

Specialiserad öppenvårdsmottagning kardiologi

  • Kronisk hjärtsvikt där specifika ingrepp förväntas eller har utförts (till exempel klaffoperation, CRT, ICD, transplantation eller vänsterkammarpump) kontrolleras, liksom efter bedömning patienter i NYHA III-IV.
  • Yngre patienter med kardiomyopati som kan vara fall för avancerad behandling kontrolleras hos hjärtsviktsläkare.

Avancerad sjukvård i hemmet (ASIH)

  • Kronisk svår hjärtsvikt som ofta behöver intravenös diuretika kan kontrolleras i hemsjukvård (ASIH), alternativt i samarbete vara fall för direktbesök eller inläggning på akuta dagvårds- eller slutenvårdsenheter för hjärtsvikt, alternativt palliativa enheter med kunskaper om hjärtsviktsvård.

Komplikationer

  • Arytmier, speciellt förmaksflimmer och ventrikulära arytmier, med yrsel eller synkope
  • Tromboembolism på grund av förmaksflimmer eller tromb i vänster kammare
  • Iatrogena elektrolytrubbningar (hypokalemi, hypomagnesemi)
  • Plötslig död/hjärtstopp

Kvalitetsindikatorer

  • Registrering av etiologi och funktionsgrupp samt typ av hjärtsvikt: I50.1A, I50.1B, I50.1C, I50.0, se högst upp på sidan.
  • PvQ-indikatorer för patienter med HFrEF (I50.1A):
    • Hj01: Förekomst av diagnos hjärtsvikt
    • Hj02: Andel patienter med HFrEF som behandlas med betablockerare
    • Hj03: Andel patienter med HFrEF som behandlas med RAAS-blockad
    • Hj04L: Andel patienter med hjärtsvikt som varit på återbesök, läkare
    • Hj05: Andel patienter med HFrEF som behandlas med betablockare och RAAS-blockad
    • Hj13: Andel patienter med hjärtsvikt som fått handledd fysisk träning av fysioterapeut, på rehabenhet
  •  Utfört brytpunktssamtal vid beslut om palliativ vårdnivå.

Relaterad information

Om innehållet

Författare: Björn Eriksson, specialist i allmänmedicin, Gustavsbergs vårdcentral, Hans Persson, överläkare, Hjärtkliniken, Danderyds sjukhus

Avsnitt om FaR och fysioterapi: Anna Westerberg, fysioterapeut hjärtsviktsträning, Danderyds sjukhus, Karin Nordström, fysioterapeut, Nacka Primärvårdsrehab

Granskare: Anna Barneus-Lendau och Panteha Hatefi, specialister i allmänmedicin för Viss redaktionsråd

Godkänt av: Arbetsgruppen för Hjärtsvikt inom Regionalt programområde (RPO) Hjärt- och kärlsjukdomar, Stockholm-Gotland, Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för hjärt- och kärlsjukdomar, Karolina Nowinski

Uppdaterat enligt Kloka listan: Januari 2022

Publicerat:

Uppdaterat: