Bakgrund

Instabilitet i axelled delas in i främre, bakre eller multidirektionell. En kronisk axelluxation (luxation under en längre tid) räknas också som en axelledsinstabilitet.

Epidemiologi

Främre instabilitet är vanligast och motsvarar 90% av all instabilitet i axelled. Det är särskilt vanligt hos män mellan 18–30 år.

Etiologi

Upprepade axelluxationer kan leda till en instabilitet i axelled, men en instabilitet kan även utvecklas efter endast en luxation.

Luxationen kan ske genom att caput humeri luxeras ventralt nedåt (främre) eller bakåt (bakre) om cavitas glenoidalis eller i båda riktningar (multidirektionell).

Riskfaktorer

Främre instabilitet i axelled

  • Trauma, ofta i samband med idrott
  • Medfödd ledöverrörlighet

Bakre instabilitet i axelled

  • Epileptiskt anfall
  • Elektrisk stötolycka
  • Högenergitrauma
  • Medfödd ledöverrörlighet

Multidirektionell instabilitet i axelled

Medfödd ledöverrörlighet med bindvävssvaghet, till exempel vid Ehlers-Danlos syndrom eller Marfans syndrom.

Kronisk axelluxation

  • Hög ålder
  • Demens
  • Alkoholberoende