Kronisk instabilitet i axelleden


Vårdnivå och remissrutiner

Husläkarmottagning

Utredning och primär behandling.

Remiss till öppenvårdsmottagning ortopedi

Kirurgisk behandling.

Remissinnehåll

  • Aktuella symtom
  • Besvärens genes och duration (Traumatyp? Provokation?)
  • Status (Smärta? Svaghet? Rörelseomfång?)
  • Röntgenutlåtande, (Röntgen var?)
  • Yrke/aktivitetsnivå
  • Dominant hand

Utredning

Symtom

Främre instabilitet

Instabiliteten/luxationen är så gott som alltid anteriort riktad. Vanligast är kronisk intabilitet hos patienter mellan 18 och 30 års ålder. Oftast uppstår den kroniska instabiliteten efter en traumatisk förstagångsluxation. Men ibland är axelinstabiliteten en del av en generell ledöverrörlighet, där mycket liten provokation krävs för att axeln ska luxera.

Patienten behöver inte luxera återkommande för att lida av instabilitetsproblem. Ofta upplevs bara obehag/oro för att luxera då armen lyfts högt och/eller roteras bakåt, varför sådana rörelser helt undviks. Tidigare axelluxation ska alltid inge misstanke om kronisk instabilitet vid besvär enligt ovan.

Enstaka gånger kan diffus smärta vara enda symtomet. Många patienter luxerar dock upprepade gånger till följd av mer eller mindre stort trauma och bör då alltid bedömas för ställningstagande till kirurgi. Ständig luxationsoro medför avsevärt reducerad livskvalitet för aktiva personer.

Recidiverande luxationer ger på sikt leddegeneration-artros. Båda dessa grupper är oftast aktuella för kirurgi.

Multidirektionell instabilitet

Föreligger hos personer med generell hyperlaxitet beroende på vissa kollagentyper. Axeln kan vara överrörlig bakåt, framåt och nedåt. Dessa personer kan ibland luxera volontärt, men reponerar sig själva lika enkelt.

Bakre instabilitet

Mycket ovanligt. Kan uppstå efter till exempel EP-anfall eller högenergitrauma. Patienter med generell ledöverrörlighet är överrepresenterade.

Kan missas på slätröntgen, ökad vaksamhet vid anamnes på truma enligt ovan.

Hanläggning vid utredning

Främre instabilitet

Utgör >99 procent av all kliniskt besvärande instabilitet.

Efter en förstagångsaxelluxation bör patienten alltid remitteras till sjukgymnast för att bygga upp muskulatur som motverkar instabilitet.

Luxerar patienten igen trots adekvat sjukgymnastik, bör man remittera för ställningstagande till kirurgisk stabilisering.

Har patienten haft en luxation och har kvarstående besvär med instabilitetskänsla eller värk/smärta bör intensiv sjukgymnastik provas under 3-6 månader. Vid utebliven förbättring remitteras patienten.

Vid misstänkt instabilitet eller återkommande luxationer bör slätröntgen axel inkluderande epålettbilder utföras för att utesluta till exempel bendefekter.

MR

Inte nödvändig i den primära utredningen.

Multidirektionell instabilitet

Sällan lämpligt med kirurgi, sjukgymnastik ska alltid provas i 6-12 månader. Vid kvarstående stora besvär, remiss till axelintresserad ortoped.

Bakre instabilitet

Initiera sjukgymnastik, remittera till axelintresserad ortoped.

Behandling

Patient som ska genomgå operation

Alla patienter som ska opereras bör informeras om att alkohol och tobaksrökning kan påverka organen och viktiga funktioner i kroppen, och att det finns god kunskap om att komplikationsrisken är förhöjd vid riskbruk av alkohol.

  • Personer med riskbruk bör erbjudas rådgivande samtal och rekommenderas alkoholuppehåll under minst fyra veckor före operation och en tid efter.
  • Personer med lägre konsumtion bör informeras om att det inte finns någon känd gräns för riskfritt intag och att man därför rekommenderas alkoholuppehåll fyra veckor före operation.
  • Rökstopp rekommenderas 4-6 veckor före och efter operation.

Patientinformation Rökfri och alkoholfri operation (pdf)

Personalinformation Rökfri och alkoholfri operation (pdf)

Sjukskrivning

Om innehållet

Författare: Karol Zyto, överläkare, Ortopediska kliniken, SödersjukhusetReviderat:Simon Printz, överläkare, VO Ortopedi, Södersjukhuset, juni 2013

Granskare: Spesamgruppen för ortopedi: Carl Siljeholm, specialistläkare, Capio Artro Clinic, David Yuran, specialistläkare, Södertälje sjukhus, Marianne Langlet, specialistläkare, S:t Görans sjukhus, Kadir Kakili, distriktsläkare, Capio vårdcentral Gullmarsplan

Stockholm-Gotlands medicinska råd, specialitetsrådet för ortopediska sjukdomar: Sari Ponzer, verksamhetschef, VO Ortopedi, Södersjukhuset, juni 2013

Publicerat:

Uppdaterat: