Mycoplasma genitalium


Vårdnivå och remissrutiner

Husläkarmottagning

Initial diagnostik, behandling och information till patienten.

Infektion med mycoplasma genitalium omfattas inte av Smittskyddslagen men aktuell/-a partner/-s bör provtas.

Remiss till öppenvårdsmottagning venereologi

Remiss till specialistmottagning vid behandlingssvikt, antibiotikaresistens och tecken på uppåtstigande infektion (endometrit, salpingit, epididymit).

  • Venereologisk mottagning (via TakeCare: H Sesam hud mott Karolinska Universitetssjukhuset eller Hudkliniken med specialistcentrum sexuell hälsa, Södersjukhuset) eller
  • Infektion/Venhälsan, Södersjukhuset för män som har sex men män (MSM)

Remissinnehåll

  • Symtom
  • Misstänkt smittotillfälle
  • Tidigare sexuellt överförbara sjukdomar
  • Nuvarande sjukdomar och läkemedel
  • Svar på utförda undersökningar inklusive mycoplasma-DNA

Återremiss till husläkarmottagning

Remissinnehåll

  • Resultat av utredningen, diagnos och behandling

Bakgrund

Epidemiologi

  • Uppskattas vara ungefär lika vanlig som klamydia i Sverige (2019) men bedöms inte vara lika patogen.

Etiologi

  • Bakterien upptäcktes 1981. Den är mycket svårodlad men kan diagnostiseras via NAAT-metoden.
  • Antibiotikaresistens vanligt och ökande. Test för makrolidresistens ingår vid provtagning genom Karolinska Universitetslaboratoriet.

Utredning

Symtom

  • Uretrit
  • Flytning från urinröret
  • Vaginala flytningar/bakteriell vaginos
  • Cervicit
  • Blödningsrubbningar hos kvinnor
  • Balanit
  • Endometrit, reaktiv artrit, salpingit, prostatit och epididymit kan förekomma men är mindre vanligt än vid klamydia

Inkubationstid

Symtom kan uppträda 10-14 dagar efter smittotillfället.

Handläggning vid utredning

Generell screening såsom för klamydia rekommenderas inte för Mycoplasma genitalium.

Laboratorieprover

  • På patienter med misstänkta symtom eller partners med Mg tas alltid urin-PCR.
  • Vid symtom tas NAAT-prov från aktuell lokal enligt provtagningsanvisningar från lokala laboratoriet. Prov från vagina eller cervix tas ihop med första portionen urin. Prov kan även tas från konjunktiva och rektum.

Differentialdiagnoser

  • Gonorré
  • Klamydia
  • Ospecifik uretrit/cervicit
  • Urinvägsinfektion hos kvinnor
  • Svalgbakterier (som streptokocker och hemofilus influenzae)
  • Prostatit

Behandling

Handläggning vid behandling

Sker på vårdcentral eller specialistklinik.

Smittspårning

Inte aktuellt eftersom Mg inte lyder under Smittskyddslagen men aktuel(la) partner bör erbjudas provtagning och behandling.

Förebyggande åtgärder

Använd kondom vid oral-, vaginal- och analsex från början av och under hela samlaget.

Läkemedelsbehandling

Det finns en ökande resistens för azitromycin och för moxifloxacin som är mycket oroande. Ge därför aldrig azitromycin 1 g som engångsdos. Läkemedelsverket rekommenderar försiktighet vid behandling med fluorokininoloner, till exempel moxifloxacin och ciprofloxacin, på grund av risk för allvarliga biverkningar.

  • Avvakta provsvar med resistensbestämning innan behandling ges. Om behandling ändå måste ges innan resistensbestämningen är klar föreslås doxycyklin, 100 mg, 1 x 2 i 7 dagar för att trycka ner bakterienivån för att sedan ge riktad behandling.
  • Om provsvar visar makrolidkänslighet ges i första hand azitromycin, 0,5 g dag 1, sedan 0,25 g dag 2-5. Denna behandling botar också en samtidig klamydiainfektion.
  • Vid resistens mot makrolider/behandlingssvikt med azitromycin kan moxifloxacin, 400 mg x 1 i 7 dagar ges. Preparatet ska inte ges till barn/ungdomar som fortfarande växer.

Observera! Både azitromycin och moxifloxacin kan ge förlängt QTc-intervall med risk för hjärtarrytmier. Preparaten ska användas med försiktighet om patienten även behandlas med andra läkemedl som kan förlänga QTc, till exempel antidepressiva, antipsykotika, Fluconazol, Atarax.

Kloka listan

Kloka listan - Hud

Sjukskrivning

Ej nödvändig vid okomplicerad infektion.

Uppföljning

Kontrollprov rekommenderas 4 veckor efter påbörjad behandling om patienten har kvarvarande symtom och alltid om makrolidresistens har påvisats.

Om innehållet

Författare: Sven Grützmeier, överläkare, Venhälsan, Södersjukhuset, Jonas Tovi, specialist i allmänmedicin, Capio vårdcentral Solna, Eva Litnäs, specialist i allmänmedicin, Gustavsbergs vårdcentral

Granskare: Eva Berg-Björnelius, överläkare, Venerologmottagningen, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Göran Bratt, överläkare, Infektion/Venhälsan, Eva Westerberg, specialist i allmänmedicin, Capio vårdcentral Slussen

Region Stockholms läkemedelskommitté, expertgruppen för hud- och könssjukdomar: Arne Wikström, docent, överläkare, februari 2018

Publicerat:

Uppdaterat: