Radiusfraktur

Etiologi

Distal radiusfraktur läker i allmänhet utan större restbesvär när det gäller äldre personer. En lätt deformering av carpus är inte sällan den enda synliga effekten av en genomgången fraktur.

Då frakturen drabbar yngre eller medelålders individer är emellertid restsymtom ganska vanliga. I stort finns ett samband mellan graden av felställning och kvarstående symtom.

Symtom

Rotationsinskränkning

• Vanligast förekommande och också mest invalidiserande.
  
• Den beror oftast på inkongruens i den distala radioulnara leden beroende på att radiusfrakturen komprimerats och förkortats. Ulna blir då relativt sett för lång i förhållande till radius (så kallad ulna plus).
  
• Kompressionen (förkortningen) är ibland kombinerad med en felvinkling av distala radiusfragmentet som ytterligare ökar inkongruensen i den distala radioulnara leden.

Smärta

• Rörelseinskränkningen är ibland, men inte alltid, kombinerad med smärta som oftast är ansträngningsutlöst.
  
• Vilovärk förekommer relativt sällan och annan förklaring än skelettmässig bör då sökas, till exempel medianuskompression (Karpaltunnelsyndrom).
  

Bilddiagnostik

Röntgenundersökning är av värde för att bedöma felställningens storlek och eventuell förekomst av artros. En jämförande bild på den friska sidan underlättar bedömningen.

Standardiserade projektioner på röntgen krävs för att undersökningarna ska kunna bedömas och felställningen graderas.

Rehabilitering

Primärt konservativ behandling med rörelseträning, avlastande ortos i samband med ansträngning och exspektans i allmänhet upp emot ett år. Erfarenheten visar att patienterna ofta förbättras under denna tid.

Kirurgisk behandling

Ortoped/handkirurg

Vid stora besvär, framförallt uttalad rotationsinskränkning, kan operativt ingrepp övervägas tidigare. Vanligen utförs en korrektionsosteotomi på radius och/eller ulna i avsikt att försöka återställa den ursprungliga anatomin.

Rekommenderad tid för sjukskrivning, se Arbetsverktyg för sjukskrivning, Socialstyrelsen: Skada på övre extremiteten

Postoperativ uppföljning sker på den opererande kliniken, där också mobilisering av specialutbildade terapeuter sker. När osteotomin bedöms läkt och rörelseträningen går bra, sker återremiss till primärvården.

Tränings- och funktionskontroll 6-10 veckor efter frakturen.

Prognos

Operationsresultaten är goda i det avseendet att patienterna förbättras betydligt. Relativt få blir dock helt normaliserade. Ingreppet är förhållandevis stort med lång konvalescens och bör därför förbehållas yngre patienter (arbetsför ålder). För äldre patienter kan ibland caput ulnae-resektion övervägas, särskilt om det föreligger artros i DRU-leden.

• Subkutan ruptur av tummens sträcksida, som förekommer som komplikation till radiusfraktur, ger i allmänhet inte smärta. Patienten saknar förmåga att extendera tumstrålen och den annars tydliga konturen av EPL i den anatomiska "snuffboxen" saknas.
• Symtom från cmc-I-artros,Tumbasatros, debuterar ibland i samband med behandlingen av radiusfrakturen med gips. Trolig orsak är att gipsen "trycker in tumstrålen i handen", vilket är olämpligt. Symtomen är vanligen lokaliserade till cmc-I-leden och är därför lätta att skilja från handledssymtomen.

Författare: Ove Engkvist, docent, överläkare, Handkirurgiska kliniken, Södersjukhuset; Eva Thorin-Ricknert, specialist i allmänmedicin, Anne-Maj Engström, specialist i allmänmedicin

Referenslitteratur: af Ekenstam F et al. Corrective osteotomy of malunated fractures of the distal end of the radius. Scand J Plast Raconstr Surg 1985; 19: 175- 187. Fernandez DL. Correction of post-traumatic wrist deformity in adults by wrist osteotomy, bone grafting, and internal fixation. J Bone Joint Surg 1982; 64A: 1164-1178.