Urinvägsinfektion, kateterassocierad

• Kvarkateter (KAD) medför högre risk för urinvägsinfektion än ren intermittent katetrisering (RIK) eller suprapubiskateter.
  
• Överdiagnostik av kateterassocierad urinvägsinfektion är vanligt förekommande då feber i frånvaro av urinvägssymtom ofta har annat ursprung än urinvägarna.
  
• Kateterns mekaniska påverkan orsakar en lokal inflammation som kan ge UVI-liknande symtom som sveda, trängningar och urinläckage.

Definition

• Urinvägsinfektion (UVI) omfattar alla infektioner i urinvägarna (njurar, urinledare, urinblåsa, urinrör) med samtidig närvaro av bakterier i urinen.
  
• Afebril UVI (cystit) ger lokala symtom från urinvägar (urinblåsa, urinrör) men inte feber eller allmänpåverkan.
  
• Febril UVI (pyelonefrit, prostatit) ger allmänpåverkan och feber.
  
• Asymtomatisk bakteriuri (ABU), mätt i kolonibildande enheter, innebär förekomst av ≥ 10⁵ (CFU)/ml (≥ 10⁸ CFU/l) i urin av samma bakteriestam i två oberoende mittstråleprov för kvinnor och i ett prov för män, i frånvaro av urinvägssymtom.
  
• All kateterassocierad UVI definieras som vårdrelaterad infektion.

Epidemiologi

Alla personer med KAD får bakterieväxt i urinblåsan inom ett par veckor. Det inträffar ungefär 1 febril UVI per 100 kateterdygn.

Riskfaktorer

• Viktigaste riskfaktorn är antal dagar med KAD, därefter hög ålder.

Symtom

Typiska symtom är:

• feber och/eller nytillkomna symtom från urinvägarna såsom suprabubisk smärta/ömhet eller flanksmärta
• feber och akut stopp i urinavflöde
• feber i anslutning till byte av KAD.
  

Anamnes

Efterfråga nytillkomna eller förvärrade urinvägssymtom såsom:

• suprapubisk smärta
  
• sveda (kan vara svårt att få fram hos KAD-bärare)
  
• täta trängningar (kan vara svårt att få fram hos KAD-bärare)
  
• flanksmärta.
  

Status

• Allmänpåverkan
  
• Kroppstemperatur
  
• Överväg bukstatus – palpationssmärta, resistens, dunkömhet över njurloger
  
• Inspektion av kateter

Handläggning vid utredning

• Urinvägsinfektion är troligt vid feber och nytillkomna typiska symtom från urinvägarna.
  
• Mekanisk påverkan av kateter kan ge UVI-liknande symtom som sveda, trängningar och urinläckage i frånvaro av feber eller allmänsymtom är ofta kateterrelaterade genom mekanisk påverkan. Urinkateterbehandling - omvårdnad
• Vid misstanke om symtomgivande UVI tas urinodling i samband med kateterbyte och eller vid behandling med antibiotika.
  
• Vid påverkade vitalparametrar rekommenderas remittering till akutmottagning för bedömning.
  
• Feber i frånvaro av urinvägssymtom har ofta annat ursprung än urinvägarna.
  
• Förvirring är ett ospecifikt symtom där annan orsak än UVI bör efterforskas om samtidiga, nytillkomna urinvägssymtom saknas.
  
• Vid makroskopisk hematuri, överväg utredning enligt standardiserat vårdförlopp urinblåse- och urinvägscancer. Hematuri hos vuxna

Laboratorieprover

Urinstickor har inget diagnostiskt värde.

Ta alltid urinprov för odling på följande sätt vid misstanke om UVI:

• I första hand byt katetern med en ny. Efter 4 timmars blåsinkubation tillvaratas blåsurin för odling.
  
• I andra hand kan en klämma sättas på katetern så att man får en tillräcklig mängd urin i urinblåsan. Därefter kan man antingen ta ett så kallat ”mittstråleprov” alternativt punkteras kateterslangen (endast latexkatetrar) nedanför förgreningsstället efter att slangen varit avstängd i 30 minuter. Denna metod lämpar sig bäst vid kort kateterduration.
  Urinodling (Vårdhandboken)

Tolkning av urinodling

• Vid lägre bakterietal än 10³ CFU/ml (10⁶ CFU/l), bör annan diagnos än UVI misstänkas.
  
• Vid fynd av Proteus spp. eller annan ureasproducerande bakterieart vid febril UVI med kateterstopp rekommenderas utredning för att utesluta urinvägsstenar.
  

Handläggning vid behandling

• Vid symtom enbart från nedre urinvägarna överväg mekanisk påverkan som genes till symtom. Urinkateterbehandling - omvårdnad

Överdiagnostik av kateterassocierad UVI är vanligt. Kvarliggande kateter i urinblåsan underlättar för bakterier att kolonisera de nedre urinvägarna. Alla KAD-bärare har bakterieväxt i urinblåsan inom ett par veckor.

• Vid hänsyn till ovan och vid kvarliggande misstanke om afebril UVI: kateterbyte kan vara en tillräcklig åtgärd och antibiotika kan undvaras. Om kateterbyte inte ger symtomfrihet efter några dagar kan antibiotikabehandling övervägas.
  OBS: Hos patienter med ökad risk för allvarliga infektioner bör behandling med antibiotika övervägas direkt tillsammans med byte av kateter.
  OBS att vid tekniska eller logistiska svårigheter kan man också avstå från kateterbyte och överväga antibiotikabehandling efter odling (med risk att de kvarliggande bakterierna i den biofilmbeklädda katetern orsakar recidiv)
• Resistenta bakterier är vanliga hos KAD-bärare. Vid besvärligt resistensmönster, kontakta infektionsklinik för råd.
• Evidens saknas för att metenaminhippurat, impregnerade katetrar eller regelbunden kateterspolning förebygger kateterorsakad UVI. Även insatser med svagt evidensvärde kan i vissa fall vara värda att pröva, om de bedöms kunna förbättra patientens situation utan att innebära risk för skada. Dessa insatser bör dock vara initierade från specialistvården.

Förebyggande åtgärder

• Kateterfri vård eftersträvas.
  
• Förebygg infektioner genom goda hygienrutiner vid katetersättning.
  
• Överväg ren intermittent kateterisering (RIK) (påbörjas via urologmottagning) eller uridom vid långvarigt behov av KAD.

Läkemedelsbehandling

Febril UVI

• Vid UVI med feber och opåverkade vitalparametrar väljs i första hand, innan odlingsresultat föreligger, ciprofloxacin – tablett 500 mg, 1x2
  
  • Justera antibiotika vid behov vid odlingssvar
    
  • Behandla kvinnor i 7 dygn och män i 10-14 dygn
    
• Alternativ till ciprofloxacin (ex vid allergi) Bactrim forte 1x2, samma behandlingslängd.
  
• Kateterbyte rekommenderas.

Profylaktisk läkemedelsbehandling

Patient som har fått febril UVI i samband med byte av KAD bör erhålla antibiotikaprofylax vid kommande kateterbyten.

Ge engångsdos 1 tablett ciprofloxacin 500 mg alternativt Bactrim 800 mg/160 mg, 1–2 timmar före KAD-byte (oavsett kön), eller annat antibiotikum utifrån odlingsresultat vid tidigare infektioner.

• I de flesta fall behövs ingen ytterligare utredning vid kateterassocierad UVI.
  
• Gör kontrollodling 2 veckor efter avslutad behandling vid fynd av stenbildande bakterier. Vid upprepade fynd rekommenderas vidare utredning för att utesluta urinvägsstenar.
  
• Recidiverande kateterassocierad UVI bör utredas av urolog. Suprapubisk kateter kan övervägas.
  

Ureasproducerande bakterier som Proteus spp. kan orsaka kristallbildning i urinblåsan med risk för stenbildning, grumlig urin och försämrat urinflöde.
Sepsis kan utvecklas från febril UVI och bör misstänkas vid påverkade vitalparametrar.

• Urinvägsinfektion, kateterassocierad (1177 för vårdpersonal)
• Kateterisering av urinblåsa - översikt (Vårdhandboken
• UVI - Urinvägsinfektioner i öppenvård (Läkemedelsverket)

Patientinformation

• Kateter i urinblåsan (1177)
• Urinvägsinfektion (1177)