Vårdprogrammet är inhämtat från Nationellt kliniskt kunskapsstöd, Sveriges Kommuner och Regioner. Tillägg framtagna av Region Stockholm anges tydligt i texten.
Vårdnivå och remissrutiner
Husläkarmottagning
- Primär handläggning
- Grund- och tilläggsbehandling
Primärvårdsrehabilitering
- Primär handläggning
- Grund- och tilläggsbehandling
- Artrosskola
Remiss till öppenvårdsmottagning ortopedi
- Ställningstagande till kirurgi, se rubrik Handläggning vid behandling
- Postoperativ uppföljning
Remissinnehåll
- Frågeställning
- Relevant information från symtom, anamnes och status enligt rubrik Utredning
- Effekt av grund- och tilläggsbehandling
- Aktivitetsnivå och relevanta tidigare/nuvarande sjukdomar
- Dominant hand
- Anamnes för fysisk aktivitet, rökning och alkohol
- Röntgenutlåtande, plats och datum för röntgen (ej äldre än 1 år)
Återremiss till primärvård
- Sammanfattning av bedömning och behandling
- Ändringar i läkemedelslista
- Plan för uttrappning av insatta beroendeframkallande läkemedel
- Förslag på lämplig uppföljning i primärvård
- När specialiserad vård bör kontaktas på nytt
Bakgrund
Artros karaktäriseras av ledsmärta, rörelseinskränkning och strukturella förändringar i ledbrosk, ledens mjukdelar samt i lednära skelett.
Axelledsartros är mer sällsynt än artros i höft- och knäled.
Epidemiologi
Axelledsartros debuterar oftast efter 65 års ålder.
Riskfaktorer
- Återkommande luxationer
- Rotatorkuffskada
- Tidigare infektioner, fraktur eller axeloperation
- Axelbelastande arbete
- Reumatoid artrit
Utredning
Symtom
Typiska symtom är:
- belastnings- och rörelserelaterad smärta, i senare skede vilosmärta och nattlig värk
- nedsatt funktion - låsningar och upphakningar
- morgonstelhet och stelhet efter vila som går över inom 30 min när patienten kommit igång
- ledpåverkan - intermittent ledsvullnad, i senare skede leddeformation.
Typiskt för artros är smygande debut med långa perioder av lindriga besvär som avlöses av besvärsfria intervall. När patienten söker sjukvård har besvären ofta tilltagit.
Status
Typiska statusfynd är:
- inskränkt rörelseomfång, passivt och aktivt
- krepitationer, låsningar och upphakningar.
Handläggning vid utredning
Diagnosen ställs oftast kliniskt efter en sammanvägd bedömning av anamnes, symtom och status.
Diagnosen kan behöva verifieras med bilddiagnostik. Tidigt i förloppet kan röntgen dock vara normal. Observera att radiologiska fynd som talar för artros inte utesluter differentialdiagnoser.
Sambandet mellan graden av ledförändring och symtom är svagt. Det är därför viktigt att låta patientens symtom styra vidare handläggning.
Bilddiagnostik
Slätröntgen är standardundersökning i de fall röntgen är indicerat.
Radiologiska fynd som talar för artros är:
- ledspringesänkning
- osteofyter
- ökad sklerotisering och cystbildning i subkondrala benet.
Differentialdiagnoser
- Frusen skuldra
- Impingementsyndrom i axelled
- Rotatorkuffsyndrom
- Labrumskada
- AC-ledssjukdomar
- Polymyalgia reumatika
- Cervikobrakialt syndrom
- Kronisk axelluxation
- Infektioner
- Tumör
- Neuropatier
Behandling
Handläggning vid behandling
Bild: Lea Greim
Basbehandling utgörs av artrosskola och fysisk aktivitet. Vid otillräcklig effekt ges tilläggsbehandling i form av exempelvis fysioterapi, hjälpmedel och läkemedel.
Vid fortsatt svåra besvär trots behandling kan kirurgi vara ett alternativ. Kirurgi förutsätter att patienten genomfört artrosskola och röntgats.
Kirurgi kan vara aktuell vid:
- oacceptabel smärta och eller värk som inte svarar på analgetika
- grava vilo- och nattliga smärtor
- svår funktionsinskränkning och behov av sjukskrivning
- kvarstående besvär trots adekvat grundbehandling.
Fysioterapi
Fysioterapi vid artros innefattar individuellt anpassad, handledd träning hos fysioterapeut. Syftet är att stärka muskulaturen kring den drabbade leden.
Störst symtomlindring ses när patienten tränar, tillgodogör sig information om sjukdomen och, vid behov, minskar i vikt. Effekten är jämförbar med smärtstillande läkemedel. Träningen ger därutöver effekt på den fysiska funktionen.
Överväg fysioterapeutisk tilläggsbehandling om grundbehandling inte haft tillräcklig effekt på smärtan, till exempel elektroakupunktur, TENS och lågenergilaser.
Utbildning och stöd
Erbjud artrosskola, förslagsvis enligt BOA (Bättre omhändertagande av artros). Utbildningen syftar till att öka patientens delaktighet och kunskap och inkluderar bland annat:
- allmän information (träning, ergonomi, kost, smärthantering)
- individuell träning och eller fysisk aktivitet på recept (FaR)
- vid behov stöd för viktminskning.
Insatsen utvärderas efter tre månader, utvärderingen sker inom ramen för artrosskolan.
Läkemedelsbehandling
- Paracetamol
- COX-hämmare
- Injektion med kortison kan övervägas vid enstaka tillfälle vid inflammation om grundbehandling inte gett tillräcklig symtomlindring
Kirurgisk behandling
När kirurgisk behandling är indicerad genomförs axelartroplastik. Åtgärden kan ge mycket god lindring, över 80% av patienter med axelledsartros blir smärtfria efter kirurgi.
I första hand COX-hämmare vid behov under korta perioder. I andra hand paracetamol (kan kombineras med COX-hämmare).
Patienter som ska genomgå operation
Alla patienter som ska opereras bör informeras om att alkohol och tobaksrökning kan påverka organen och viktiga funktioner i kroppen, och att det finns god kunskap om att komplikationsrisken är förhöjd vid riskbruk av alkohol.
- Personer med riskbruk bör erbjudas rådgivande samtal och rekommenderas alkoholuppehåll under minst fyra veckor före operation och en tid efter.
- Personer med lägre konsumtion bör informeras om att det inte finns någon känd gräns för riskfritt intag och att man därför rekommenderas alkoholuppehåll fyra veckor före operation.
- Rökstopp rekommenderas 4-6 veckor före och efter operation.
Relaterad information
Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar, Socialstyrelsen