Dupuytrens kontraktur

DC

Vårdnivå och remissrutiner

Husläkarmottagning

  • Utredning, diagnos - differentialdiagnos
  • Kontroller av eventuell progress

Remiss till öppenvårdsmottagning ortopedi eller handkirurgi

Behandling vid Dupuytrens sjukdom är aktuell först om sträckdefekten överstiger 30 grader i MCP- och /eller PIP-led. Man brukar undvika att behandla enbart knutor i handflatan eftersom recidivrisk finns efter alla typer av behandling och man vill undvika att behandla för ofta.

Remissinnehåll

  • Lokalstatus med angivande av grad av sträckdefekt i engagerade fingrar samt vilka leder som är engagerade (PIP/MCP-leder). Graden av extensionsdefekt påverkar prioriteringen av remissen. Uppgift om eventuell tidigare kirurgi i handen (recidiv)
  • Grad av besvär arbete/ADL/socialt
  • Andra sjukdomar, till exempel diabetes eller behandling med blodförtunnande medel, till exempel Waran eller Plavix
  • Röntgenundersökning är onödig om klar diagnos

Bakgrund

Epidemiologi

Sjukdomen är vanligast hos äldre män, finns hos 1/5 av befolkningen över 60 års ålder, men kan debutera betydligt tidigare.

Viss hereditet finns men i övrigt har någon säker etiologi inte kunnat påvisas. Trauma kan troligen påskynda dess debut eller progress.

Utredning

Oftast krävs endast anamnes och palpation av förändringarna för att ställa diagnosen.

Symtom

Sjukdomen innebär en förtjockning och skrumpning av fascian i handflatan och börjar ofta som en ömmande knuta, vilken av många uppfattas som en valk. Ömheten försvinner småningom men knölen finns kvar. Smärta är mycket ovanlig. Så småningom kan förtjockningen sprida sig, bindvävssträngar bildas och en sträckdefekt uppstår.

Vanligast lokalisation är ring- och lillfingret, men alla fingrar kan engageras. Observera att även om det ter sig som en "spänd sena" så är flexorsenorna aldrig involverade. Förändringar av samma typ kan förekomma på fotsulor, penis och ibland som subkutana förtjockningar på fingrarnas dorsalsida över mellanlederna.

Extensionsdefekt vid Dupuytrens kontraktur.

Differentialdiagnos

Andra orsaker till inskränkt sträckförmåga måste beaktas, till exempel:

Ledkontraktur

  • Artros
  • Posttraumatisk
  • Spasticitet efter stroke
  • Annan led- eller muskelsjukdom

Sträcksenskada eller senluxation över MCP-leden

Fingret hänger ner men kan passivt sträckas fullt.

Triggerfinger

Se vårdprogram Senskideåkommor - Tendovaginitis nodosa (under rubrik "Symtom").

Behandling

I nuläget finns ingen säker evidens för vilken behandling som är mest effektiv på sikt. Vid recidiverande Dupuytrens kontraktur krävs oftast operation.

1. Operation

Operation innebär excision av den angripna palmarfascian. Ibland krävs även hudtransplantation. Det postoperativa förloppet kräver långvarig handrehabilitering, vilket ibland kan kräva flera månaders sjukskrivning vid manuellt arbete.

Komplikationer efter operation:
    • Långsam hudläkning och ärrbildning
    • Ledstelhet
    • Nedsatt känsel i det opererade fingret
    • Köldkänslighet
    • Ny kontraktur i samma eller annat finger (recidiv)

    Patient som ska genomgå operation

    Alla patienter som ska opereras bör informeras om att alkohol och tobaksrökning kan påverka organen och viktiga funktioner i kroppen, och att det finns god kunskap om att komplikationsrisken är förhöjd vid riskbruk av alkohol.

    • Personer med riskbruk bör erbjudas rådgivande samtal och rekommenderas alkoholuppehåll under minst fyra veckor före operation och en tid efter.
    • Personer med lägre konsumtion bör informeras om att det inte finns någon känd gräns för riskfritt intag och att man därför rekommenderas alkoholuppehåll fyra veckor före operation.
    • Rökstopp rekommenderas 4-6 veckor före och efter operation.

    Patientinformation Rökfri och alkoholfri operation (pdf)

    Personalinformation Rökfri och alkoholfri operation (pdf)

    2. Nålbehandling (nålfasciotomi)

    När patienten har en välavgränsad bindvävssträng kan man i lokalbedövning dela strängen med en grov nål och därefter sträcka ut fingret.

    Komplikationer efter nålfasciotomi är i stort sett desamma som för kollagenasbehandling.

    Sjukskrivning

    Om innehållet

    Författare: Marianne Arner, överläkare, Handkirurgiska kliniken, Södersjukhuset

    Granskare: Kadir Kakili, distriktsläkare, Doktor Kom Hem, Ove Oksvold, distriktsläkare, Capio vårdcentral Slussen

    Referenslitteratur: Lundborg, Göran: Handkirurgi - en introduktion, Studentlitteratur, Lund, 1988, sid 203-9.

    Publicerat:

    Uppdaterat: