Skabb

Epidemiologi

Skabb är vanligare i situationer med trångboddhet och hos unga. Skabb ger vanligen sporadiska fall men kan ge utbrott, exempelvis på institutioner.

Etiologi

Sjukdomen orsakas av Sarcoptes scabie, ett 0,3–0,4 millimeter stort kvalster som gräver gångar och lägger ägg i hudens hornlager hos människor. En immunologiskt frisk person får bara ett fåtal skabbdjur i huden.

Smittöverföring

Skabb överförs vid närkontakt hud mot hud. Det krävs flera minuters direktkontakt för att skabb ska hinna överföras. Smitta kan föras vidare innan symtom hinner uppstå. Patienten anses smittfri efter korrekt behandling.

Skabbdjuret kan överleva ett par dagar utanför kroppen. Smitta via textilier är ovanligt då smittsamheten minskar utanför kroppen, undantag är vid krustös skabb.

Skabbinfestation har ingenting med hygien att göra.

Klåda uppstår två till sex veckor efter smittotillfället vid nyinfestation och efter ett till tre dygn vid återsmitta. Klådan beror på en överkänslighetsreaktion.

Symtom

Skabb kan orsaka svår klåda överallt på kroppen, framför allt nattetid. Skabb är vanligast på händer, fötter, bål, och genitalt. Skabb i huvud- och halsområdet är ovanligt men kan ses hos barn som är yngre än ett år och vid krustös skabb.

Krustös skabb

Krustös skabb är en svårare form av skabbinfestation som kan ses hos personer med nedsatt immunförsvar. Det kan då finnas ett stort antal skabbdjur på kroppen och i hudflagor och krustor och smittsamheten är därför hög. Krustös skabb ger upphov till fjällning och vit-gula krustor. Klåda kan saknas vid krustös skabb.

Anamnes

• Klåda – duration, lokalisation, intensitet och tid på dygnet
• Omgivningsfall – känd skabb eller klåda hos närstående

Status

• Rivmärken
• Papler, noduli och vesikler – enstaka, spridda, rodnade, ofta i anslutning till skabbgångar
• Skabbgranulom – nodulär förändring efter en längre tids infestation, oftast på penis och skrotum
• Skabbgångar – centimeterlånga, trådsmala ljusa strukturer, framför allt mellan fingrar, på handlovar, på fötter, vid navel och genitalt

Handläggning vid utredning

Diagnos kan ställas genom att hitta ett levande skabbdjur eller genom att med hjälp av dermatoskop identifiera en skabbgång och i ena änden hitta en mörk trekantig struktur (skabbdjuret).

Det kan vara svårt att verifiera diagnosen. Om skabbdjur inte hittas rekommenderas lokal steroid (grupp III) och ett återbesök efter en till två veckor för ny bedömning eller kontakt med hudmottagning för skyndsam hantering.

Skabb är i normalfallet inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. I vissa svårare fall behöver följande beaktas.

• Smittskyddsanmälan i SmiNet behöver endast göras om sjukdomen har fått en anmärkningsvärd utbredning inom ett område, eller vid krustös skabb.
• Använd handskar och skyddsrock enligt hygienrutiner och kontakta hudmottagning vid misstänkt krustös skabb.
• Kontakta hudmottagning vid utbredd skabb hos individ och överväg utredning av eventuellt komplicerande sjukdom i hud (som obehandlad atopi) eller nedsatt immunförsvar.
  

Undersökningar

Följ dessa steg vid undersökningstillfället:

1. Förbered med nål, objektglas (rita en ring på) och lampa med förstoring, exempelvis dermatoskop eller otoskop.
2. Försök identifiera en mörk trekant i ena änden av en skabbgång (delta sign).
3. För försiktigt in en nål i ena änden av skabbgången. Skabbdjuret brukar klamra sig fast på nålen.
4. Lägg nålspetsen i cirkeln på objektglaset och snurra loss skabbdjuret.
5. Titta i mikroskopet och verifiera att där är ett djur.

Differentialdiagnoser

• Andra hudsjukdomar som kan klia, exempelvis eksem, psoriasis, prurigo nodularis, lichen ruber och dermatitis herpetiformis
• Andra infestationer
• Läkemedelsorsakad klåda
• Psykogen klåda
• Klåda sekundär till bakomliggande systemsjukdom, exempelvis lever-, njur- eller cancersjukdom

Handläggning vid behandling

• Efter säkerställd diagnos med identifierat skabbdjur ska patienten och alla nära fysiska kontakter, oberoende av symtom, behandlas samtidigt för att förhindra återsmitta.
• Vid stark klinisk misstanke (anamnes och status), t.ex. nattlig klåda och samtidiga symtom hos nära kontakter, kan behandling med Tenutex initieras även utan påvisat skabbdjur. Diagnosen bör dock om möjligt verifieras för att minska risken för feldiagnostik, fördröjd differentialdiagnostik och onödig behandling.
• Skabbehandling vid felaktig diagnos kan förvärra annan hudsjukdom eller försena differentialdiagnostik.
• Kontakta hudklinik om diagnos ej kan säkerställas, vid behandlingssvikt, vid krustös skabb och vid misstanke om kontaktallergi mot disulfiram.
• Informera patienten om att:

1. 1. tvätta kläder, lakan, örngott, täcken, kuddar och handdukar i 60 grader under behandlingsdygnet
   2. ställa undan det som inte kan tvättas i minst tre dygn (skor, handskar, arbetskläder)
   3. klippa naglar på fingrar och tår korta för att undvika rivsår
   4. smittfrihet uppnås efter 24 timmars korrekt utförd behandling
   5. klåda i minskande grad kan kvarstå i två till fyra veckor och kan mildras med kortisonkräm grupp III
   6. söka vård igen om klådan inte förbättras på tre veckor eller ökar igen efter behandling.

Läkemedelsbehandling

Behandla skabb noggrant med disulfiram/bensylbensoat kutan emulsion.

• Alla nära kontakter och medlemmar i samma familj ska behandla sig samtidigt.
• Hela kroppen från hakan smörjs noggrant in. Det är viktigt att inte glömma att smörja mellan fingrar och tår, i veck, under naglar samt i underlivet och mellan skinkorna. Utsatta områden, till exempel händer och underliv, smörjs ytterligare minst en gång under dygnet och alltid efter handtvätt. Vid amning tvättas krämen bort och appliceras sedan på nytt.
• Huvudet behöver endast behandlas hos barn under ett års ålder och hos personer med nedsatt immunförsvar.
• Tenutex ska sitta på kroppen i ett dygn och tvättas sedan av.
• Oftast räcker en behandling.
• Upprepa behandlingen efter en vecka för indexpatient och de nära kontakter som har symtom.
• För att minska klåda och andra hudbiverkningar av Tenutex bör patient som genomgått behandling erhålla recept på grupp III-steroid och informeras om betydelsen av konsekvent behandling med lokala steroider samt mjukgörande under 14 dagar efter avslutad behandling med Tenutex.
• Vid krustös skabb, behandlingssvikt eller allergi mot disulfiram kan tablett ivermektin 3 mg användas i stället. Behandlingen ges som två doser baserat på vikt med en veckas mellanrum.

Klåda kan kvarstå i två till fyra veckor efter genomförd behandling med disulfiram. Verifiera diagnos innan eventuell ny läkemedelsbehandling.

• Sekundärinfektion i sönderriven hud
• Påverkad nattsömn av intensiv nattlig klåda
• Irritation och kontaktallergi från disulfiram

Skabb (1177 för vårdpersonal)

Skabb (1177)

Skabb (UMO)