Trumhinneperforation

Medicinskt område:
Öron-näsa-hals

Vårdnivå och remissrutiner

Vårdcentral

  • Primär bedömning, utredning och behandling

Remiss till öppenvårdsmottagning öron-näsa-hals

  • Vid kvarvarande perforation alternativt subjektiv hörselnedsättning efter 3 månader

Remissinnehåll

  • Frågeställning
  • Relevant anamnes och status
  • Genomförd utredning och relevanta fynd
  • Effekt av eventuellt given behandling

Remiss till ÖNH akutmottagning

  • Vid trumhinneperforation oavsett genes och samtidig rotatorisk yrsel

Bakgrund

Etiologi

Akut

Orsaken är ofta:

  • infektion – akut mediaotit
  • trauma – penetrerande föremål, exempelvis petning med bomullspinne
  • barotrauma – hastig tryckstegring som slag av handflata (örfil), dykning, flygning, eller explosion.

Kronisk

Tillståndet är ofta resultat av:

  • akut mediaotit med perforation
  • tidigare rörbehandling
  • spontan perforation med okänd genes.

Utredning

Symtom

Akut

  • Måttlig hörselnedsättning, lock och öronsus
  • Sekretion – vid infektion
  • Blödning
  • Yrsel och akut dövhet vid påverkan på innerörat

Kronisk

  • Smärta vid vattenkontakt
  • Återkommande sekretion
  • Nedsatt hörsel förekommer

Anamnes

  • Trauma – penetrerande föremål eller barotrauma
  • Akut mediaotit – aktuell eller tidigare
  • Sekretion i episoder
  • Subjektiv hörselnedsättning
  • Andra sjukdomar

Status

  • Inspektion trumhinna – helst med otomikroskopi (perforation är svårt att se med otoskop och vid sekretion)
  • Siegling eller tympanometri – ingen rörlighet eller utsläckt kurva (rakt streck)
  • Webers test – vuxna och äldre barn (tonen lateraliseras till sjuka örat vid ledningshinder/perforation, vid lateralisering till friska örat kan samtidig inneröreskada föreligga)

Undersökningar

  • Odling från hörselgång bör övervägas vid recidiverande infektion eller terapisvikt.
  • Audiometri bör övervägas vid subjektiv hörselnedsättning.

Behandling

Handläggning vid behandling

  • Bedöm om eventuell innerörepåverkan (akut dövhet och yrsel) föreligger. Det är viktigt för att förhindra kronisk dövhet.

Traumatiska och infektionsorsakade perforationer läker ofta spontant.

Egenvård

Vid akut perforation, bör patienten få instruktion om att undvika att:

  • få in vatten i örat (gäller även kronisk perforation)
  • peta i örat (gäller även kronisk perforation)
  • snyta sig.

Läkemedelsbehandling

  • Infektionsorsakad perforation behandlas sedvanligt och läker som regel alltid.
  • Vid traumatisk perforation med risk för infektion, exempelvis dyktrauma med vatten i mellanörat, kan profylaktisk behandling övervägas.
  • Konservativ behandling – ev lokal antibiotikabehandling vid infektionstecken.
  • Utläkningskontroll efter 3 månader.

Komplikationer

  • Perforationen kan i vissa fall bli kronisk och kräva myringoplastik.
  • Kronisk perforation kan leda till hörselnedsättning.
  • Skada i innerörat kan leda till dövhet.

Uppföljning

Klinisk uppföljning

Klinisk bedömning rekommenderas för att identifiera perforationer som efter tre månader:

  • inte har läkt
  • ger kvarstående hörselnedsättning efter traumatisk orsak.

Sidfot

Viss är ett medicinskt och administrativt kunskapsstöd som riktar sig till sjukvårdspersonal i primärvården i Region Stockholm.

Webbplatsens syfte är att bidra till en god och jämlik vård och erbjuda bästa möjliga kunskap i patientmötet.