Otillräcklig fysisk aktivitet


Vårdnivå och remissrutiner

All legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ska kunna

  • uppmärksamma ohälsosamma levnadsvanor
  • ge enkla råd
  • remittera vidare vid behov.

Husläkarmottagning

Arbete med levnadsvanor vid prevention och behandling ingår i uppdraget som specialist i allmänmedicin. Alla ska kunna ge enkla råd och de flesta även rådgivande samtal.

Sjuksköterska/distriktssköterska kan ge rådgivande samtal eller kvalificerat rådgivande samtal.

Remiss till primärvårdsrehab

Remiss för rådgivande samtal eller utprovning av träning skickas till primärvårdsrehab vid behov.

Återremiss till husläkarmottagning

Beskriv vilken insats som gjorts så som rådgivande samtal om fysisk aktivitet, fysisk aktivitet på recept eller utprovning och initiering av träning i vården innan utslussning i friskvård. Beskriv även effekter av behandlingen rörande fysisk kapacitet eller mätt med sjukdomsspecifika markörer så som diagnosspecifika självskattningar eller blodtryck.

Remissinnehåll

Medicinska diagnoser med diagnoskod, ej bara fritext. Särskilt relevant är information om begränsande faktorer rörande hjärt-kärlfunktion eller diabetes. Information om planerade undersökningar eller information från undersökningar som nyligen genomförts.

Bakgrund

Fysisk aktivitet är ett mångfacetterat beteende. De flesta människor har en relation till fysisk aktivitet, erfarenheter och tankar kring det. Det är vanligt med missuppfattningar om vad som har effekt och att effekten av fysisk aktivitet för hälsan underskattas. Detta avsnitt avser att ge stöd när en patient har otillräcklig fysisk aktivitet.

Fysisk aktivitet kan både behandla och förebygga sjukdom. I dagsläget finns vetenskapligt stöd för att fysisk aktivitet förebygger och behandlar mer än 30 olika diagnoser, allt ifrån artros till ångestsyndrom. Den behandlande effekten är vid flera diagnoser ofta lika stor som vid läkemedelsbehandling och/eller kan ersätta läkemedelsbehandling. Det gäller till exempel ofta vid behandling av mild-måttlig depression, hypertoni eller diabetes typ 2. Vid många andra diagnoser är fysisk aktivitet, genom att till exempel förbättra funktion, livskvalitet eller lindra symtom, en hörnsten i behandlingen såsom vid KOL, astma och osteoporos.

Rekommendation av fysisk aktivitet för vuxna på befolkningsnivå:

  • Pulshöjande (aerob) fysisk aktivitet – Konditionshöjande aktiviteter
  • Minst 150 min fysisk aktivitet i veckan på måttlig intensitetsnivå eller
  • Minst 75 minuter fysisk träning per vecka på hög intensitetsnivå
  • Fysisk aktivitet med olika intensitet kan kombineras för att komma upp i den rekommenderade nivån
  • Muskelstärkande fysisk aktivitet eller styrketräning vid minst 2 tillfällen per vecka
  • Långvarigt stillasittande bör undvikas
  • Personer äldre än 65 år rekommenderas även balansträning
  • Gravida, personer med funktionsnedsättning och personer med sjukdomar eller skador bör vara så aktiva de kan. De kan behöva individanpassade rekommendationer.

Rekommendationen för barn och unga (6-17år) på befolkningsnivå:

  • 60 minuters fysisk aktivitet på måttlig-hög intensitet varje dag.
  • Minst tre ggr/v behöver personen komma upp i hög intensitetsnivå och utföra muskelstärkande aktivitet.

För personer som inte har möjlighet att uppnå rekommenderade nivåer av fysisk aktivitet, till exempel på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning, rekommenderas fysisk aktivitet på den nivå som är möjlig. Detta då fysisk aktivitet har positiva effekter för hälsan även i lägre doser än rådande rekommenderade nivåer. Däremot är det den rekommenderade dosen av fysisk aktivitet som vi vet generellt förebygger och behandlar de stora folkhälsosjukdomarna. För kunskap om vilken dos och form av fysisk aktivitet som har effekt vid sjukdomar eller risktillstånd rekommenderas FYSS 2017.

Fysisk aktivitet i samband med operation

Det finns vetenskapligt stöd för att kondition, mätt som VO2max, är en viktig indikator för utfall och återhämtning i samband med operation. Väl värt att beakta särskilt inför elektiv kirurgi.

Fysisk aktivitet och äldre

Äldre personer har stora hälsofördelar av fysisk aktivitet. Personer över 65 år rekommenderas träna sin balans regelbundet för att minska risken för fall. Många personer minskar sin fysiska aktivitet i och med ökad ålder men också intensiteten i den fysiska aktivitet de utför. Detta leder till lägre kondition och styrka, vilket gör dem mer utsatta vid till exempel immobilisering en kortare period då kondition och styrka sjunker ytterligare. Hos äldre personer är det vanligt att självständighet minskar och beroende av andra ökar på grund av att deras fysiska kapacitet sjunker. Denna mycket vanliga sänkning av fysisk kapacitet som ofta inträffar hos äldre går i många fall att förebygga och behandla med fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet kan både öka självständighet, minska fallrisk och ge möjlighet till social stimulans. Hos äldre personer kan fysisk aktivitet behöva påbörjas i en lägre dos för att sedan stegras försiktigt upp till önskad nivå.

Levnadsvanor – stöd i lagen, riktlinjer och vårdprogram

Hälsosamma levnadsvanor kan förebygga ohälsa och även vara en del i behandling av olika tillstånd. En av hälso- och sjukvårdens huvuduppgifter är enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) att förebygga ohälsa och enligt patientlagen (2014:821) ska patienter informeras om metoder för att förebygga och behandla sjukdom eller skada.

I Socialstyrelsens nationella riktlinjer Prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor (2018) beskrivs evidensbaserade åtgärder som hälso- och sjukvården bör erbjuda personer som har ohälsosamma levnadsvanor, till exempel otillräcklig fysisk aktivitet. Rådgivande samtal är den rekommenderade åtgärden vid otillräcklig fysisk aktivitet. Riktlinjerna fokuserar i första hand på riskgrupper varför personer inom den gruppen som bedöms ha otillräcklig fysisk aktivitet ges högre prioritet. Läs mer om riskgrupper under avsnittet ”samsjuklighet”.

Regionalt vårdprogram Ohälsosamma levnadsvanor- prevention och behandling 2019 bygger på rekommendationer om fysisk aktivitet samt Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och behandling, FYSS.

Definition

Med otillräckligt fysisk aktivitet menas att en vuxen person inte uppfyller rekommendationen om 150 minuters fysisk aktivitet per vecka av pulshöjande karaktär på minst måttlig intensitet. Den fysiska aktiviteten ska vara fördelad på minst 3 av veckans dagar. För ett barn mellan 6-17 år är motsvarande gräns 60 minuters fysisk aktivitet varje dag på måttlig-hög intensitetsnivå.

För att bedöma fysisk aktivitetsnivå används med fördel de standardiserade frågorna men med följdfrågor gällande intensitet. Så som: när du går till bussen, hur många minuter tar det och hur ansträngande upplevs det?

  • Måttlig intensitet upplevs något ansträngande och ger en ökad puls och andning vilket motsvarar 60–74 procent av förväntad maxpuls [57].
  • Hög intensitet ger markant ökning av puls och andning motsvarande 75–94 procent
  • av förväntad maxpuls [57]. Personen är vanligen ombytt för att utföra aktiviteten.
  • Om patienten själv skattat sin fysiska aktivitet är det viktigt att självskattningen följs upp och diskuteras innan den journalförs för att få en så korrekt beräkning av aktivitetsminuter som möjligt.
  • Den uppskattade fysiska aktiviteten sammanräknas sedan till aktivitetsminuter.

Sammanräkning av aktivitetsminuter

I sammanräkningen räknar man fysisk aktivitet med minst måttlig intensitet som utförts i intervaller om minst 10 minuter. Minuter i fysisk träning av aerob karaktär räknas dubbelt.

Ett räkneexempel: 100 minuters fysisk aktivitet per vecka med måttlig intensitet och 30 minuters fysisk träning per vecka med hög intensitet räknas ihop som 100 + 30 + 30 = 160 aktivitetsminuter.

150 aktivitetsminuter eller mer motsvarar rekommendationen om fysisk aktivitet av pulshöjande (aerob) karaktär.

Otillräcklig fysisk aktivitet är vanligt i befolkningen. Det är mycket vanligt att personer som får fylla i formulärfrågor om sin fysiska aktivitet överskattar sin aktivitetsnivå. Bland i huvudsak friska vuxna är andelen som når de rekommenderade nivåerna ca 50 procent när aktivitetsnivån mäts objektivt. Subjektivt skattad aktivitetsnivå ligger vanligen betydlig högre i befolkningen. Av denna anledning är det viktigt att ställa följdfrågor som gäller intensitet och faktisk frekvens när anamnes tas.

Samsjuklighet

Hälso- och sjukvården ska fokusera på att stödja riskgrupper att förändra ohälsosamma levnadsvanor, men ska även ge stöd till andra patienter som inte tillhör riskgrupper.

Riskgrupper

  1. Vuxna med särskild risk
    a) Sjukdom (till exempel diabetes, astma, KOL, cancer, hjärtkärlsjukdom, långvarig smärta, schizofreni, depression)
    b) Fysisk, psykisk eller kognitiv funktionsnedsättning
    c) Social sårbarhet (till exempel låg socioekonomisk ställning)
    d) Biologiska riskmarkörer (till exempel högt blodtryck, blodfettsrubbningar, övervikt, fetma)
    e) Andra riskfaktorer (till exempel flera ohälsosamma levnadsvanor samtidigt, en olycksfallsskada)

2. Vuxna som ska genomgå en operation

3. Barn och unga

4. Gravida

Utredning

Anamnes

Använd frågor klassificerade i grupper och/eller utforskande frågor.

a) Standardiserade frågor som rekommenderas av socialstyrelsen:

Hur mycket tid ägnar du en vanlig vecka åt fysisk träning, som får dig att bli andfådd, till exempel löpning, motionsgymnastik, bollsport?

  • 0 minuter/ingen tid
  • Mindre än 30 minuter
  • 30–60 minuter (0,5–1 timme)
  • 60–90 minuter (1–1,5 timme)
  • 90–120 minuter (1,5–2 timmar)
  • Mer än 120 minuter (2 timmar)

Hur mycket tid ägnar du en vanlig vecka åt vardagsmotion till exempel promenader, cykling, trädgårdsarbete? Räkna samman all tid (minst 10 minuter åt gången).

  • 0 minuter/ingen tid
  • Mindre än 30 minuter
  • 30–60 minuter (0,5–1 timmar)
  • 60–90 minuter (1–1,5 timmar)
  • 90–150 minuter (1,5–2,5 timmar)
  • 150–300 minuter (2,5–5 timmar)
  • Mer än 300 minuter (5 timmar)

b) Utforskande frågor:

  • På vilket sätt har du möjlighet att vara fysiskt aktiv?
  • Vad gör du för fysisk aktivitet en vanlig vecka/dag? Vad gjorde du för fysisk aktivitet under föregående vecka/dag?
  • Vad för fysisk aktivitet tycker du om? Vad har du gjort tidigare?
  • Har du funderat på att bli mer fysiskt aktiv? Berätta!

Status

I status kan en bedömning av gångförmåga, balans, styrka och kondition ingå. Denna bedömning kräver ofta särskild kompetens och kan med fördel remitteras till primärvårdsrehab.

Handläggning vid utredning

  • Dokumentera levnadsvanor och given åtgärd under rätt sökord i journalen.
  • Sätt relevant KVÅ-kod:
    • DV131 Enkla råd om fysisk aktivitet
    • DV132 Rådgivande samtal om fysisk aktivitet
    • DV133 Kvalificerat rådgivande samtal om fysisk aktivitet

Behandling

Egenvård

Vid otillräcklig fysisk aktivitet rekommenderas rådgivande samtal, gärna med tillägg av ordination av fysisk aktivitet (FaR) eller stegräknare och med uppföljning.

Mer information om rådgivande samtal finns här: Rådgivande metoder, hälsofrämjande arbete

Utifrån perspektivet fysisk aktivitet är det särskilt viktigt att beakta: Personens intresse, tidigare erfarenheter, medicinering samt hälso-och sjukdomstillstånd.

Det rådgivande samtalet kan med fördel kompletteras med fysisk aktivitet på recept, FaR, stegräknare och uppföljande samtal.

Fysisk aktivitet på recept, FaR

FaR är en evidensbaserad metod för att stödja personer till att öka sin fysiska aktivitet och kan användas både i sjukdomsförebyggande och behandlande syfte. FaR får förskrivas av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal som har kännedom om personens hälso- och sjukdomstillstånd. FaR kan förskrivas under förutsättning att fysisk aktivitet har effekt enligt tillgänglig evidens och att patienten kan utföra den fysiska aktiviteten utanför hälso- och sjukvården. För personer i behov av socialt stöd för genomförande av ordinationen bör stödperson involveras. Aktiviteter för att bryta stillasittande, fysisk aktivitet i vardagen eller träningsaktivitet kan förskrivas och ska utgå från personens tidigare erfarenheter, hälsotillstånd, mål, möjligheter, motivation och evidens. Riktlinjer för förskrivning av FaR till vuxna finns på Vårdgivarguiden. Där finns även rekommendationer för användning av FaR till barn. Metoden FaR består av fem komponenter där Individuellt rådgivande samtal, Individanpassad skriftlig ordination (FaR-blankett) och Uppföljning utgör kärnan i behandlingen. Komponenterna Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, FYSS, och Samverkan med föreningar och aktivitetsarrangörer kan användas som metodstöd.

Mer information om FaR

Webbaserad rådgivning

I stöd och Behandlingsprogrammet, SoB, finns programmet Fysisk aktivitet som behandling. Patienter kan genom det digitala programmet få stöd till ökad fysisk aktivitet.

Självhjälpsmaterial via 1177 Vårdguiden.

Handläggning vid behandling

All vårdpersonal ska kunna uppmärksamma otillräcklig fysisk aktivitet, ge enkla råd och kunna hänvisa vidare vid behov.

Rådgivande samtal är rekommenderad åtgärd vid otillräcklig fysisk aktivitet och kan ges av:

  • Specialist i allmänmedicin
  • Sjuksköterska/distriktssköterska
  • Fysioterapeut/Sjukgymnast
  • Psykolog
  • Barnmorska
  • Psykoterapeut
  • Legitimerad kurator
  • Dietist
  • Arbetsterapeut
  • Kiropraktor
  • Naprapat

Rehabilitering

Patienter som har behov av fysisk aktivitet inom hälso- och sjukvården av medicinska skäl bör remitteras till sjukgymnast/fysioterapeut. Stöd i denna bedömning kan fås genom FYSS 2017.

Uppföljning

Naturlig del i både rådgivande samtal och kvalificerat rådgivande samtal. Uppföljning sker individuellt och kopplas till aktuellt hälsotillstånd till exempel blodtryck, diabetes typ 2 eller smärta. Fysisk aktivitetsnivå kan utvärderas med

  • Anamnes; antingen genom indikatorsfrågor eller genom kartläggning av en vanlig dag alternativt föregående vecka. Effekt på de besvär patienten sökt för? Patientens egna tankar, nöjdhet och önskemål.
  • Aktivitetsdagbok
  • Stegräknare/aktivitetsmätare
  • Uppföljningen kan innefatta flera besök, telefonuppföljning eller annan typ av kontakt till exempel via videobesök.
  • Journalför nuvarande fysisk aktivitetsnivå vid uppföljningen på samma sätt som vid kartläggningen.
  • Om bedömning gjorts av patientens fysiska kapacitet i form av till exempel konditionstest, test av gångförmåga, muskelstyrka, uppresningsförmåga eller balans så bör utvärdering ske med samma bedömningsinstrument minst 6-8v efter aktiviteten påbörjats.

Komplikationer

Fysisk aktivitet har få komplikationer. Bland de vanligare kan fotledsdistorsion eller muskelsmärta i form av träningsvärk nämnas. Risk för allvarligare och mer ovanliga komplikationer kan avsevärt minskas om den fysiska aktiviteten initieras på en lägre nivå och sedan stegras försiktigt. Detta bör särskilt beaktas hos patienter som har en metabolisk riskprofil eller ackumulerade riskfaktorer avseende hjärt-kärlsjukdom. Vid flertalet sjukdomstillstånd så som till exempel KOL, stroke, etc så bör om möjligt den fysiska aktiviteten provas ut av fysioterapeut/sjukgymnast initialt. Mer information om detta finns i FYSS 2017.

Kvalitetsindikatorer

Socialstyrelsen samlar årligen in uppföljningsindikatorer avseende regionernas arbete med levnadsvanor.

Indikatorer för nationella riktlinjer, Socialstyrelsen

Relaterad information

Om innehållet

Författare: Kunskapsteam FaR vid Akademiskt primärvårdscentrum

Publicerat:

Uppdaterat: