Hirsutism och hypertrikos

• Hårstrånas kvalitet, täthet och lokalisation varierar mellan individer, kön och etniska grupper. Kultur och normer påverkar upplevelsen av behåringen och även individer som inte uppfyller kriterier för hirsutism/hypertrikos kan uppleva sänkt livskvalitet kopplad till sin behåring.
• Låga nivåer av androgener stimulerar omvandlingen av vellushår till terminalhår i axiller och pubisregion, vilket sker i puberteten hos både män och kvinnor.
  Höga nivåer av androgener stimulerar även omvandlingen av vellushår i ansikte, på bål och extremiteter.

Definition

• Vellushår: icke androgenberoende. Kortare, tunnare, mjukare och ljusare än terminalhår. Täcker majoriteten av kroppen. Kan ökas av vissa läkemedel, vid hyperprolaktinemi och vid hypotyreos.
• Terminalhår: icke androgenberoende. Längre, grövre och mer pigmenterad hårväxt. Lokaliserat till skalp, ögonbryn och ögonfransar. Sekundärbehåring: Androgenberoende terminalhår i axiller, pubisregion, ansikte, bål och extremiteter.
• Hirsutism: ökad behåring på androgenberoende lokaler av manlig typ hos ciskvinnor.
• Hypertrikos: ökad behåring UNS, kan både vara generell eller lokaliserad och bestå av terminalhår/vellushår.

Epidemiologi

Hirsutism förekommer hos 5-15 procent av alla ciskvinnor.

Etiologi

• Konstitutionell eller idiopatisk, ärftlig normalvariant: är den vanligaste orsaken till ökad behåring. Genetiskt ökad känslighet för androgener. Startar ofta efter puberteten eller i samband med graviditet och progredierar långsamt. Inga tecken till virilisering. Ingen menstruationsrubbning.
• Överproduktion av androgener (ovariellt och adrenalt ursprung): kan samtidigt föreligga akne, alopecia, central fetma, menstruationsrubbning/ infertilitet eller kardiovaskulär sjukdom.
• Binjurebarkshyperplasi, binjuretumör
• Insulinresistens, inklusive polycystiskt ovarialsyndrom (PCO)
• Anorexia nervosa
• Hyperprolaktinemi
• Hypotyreos
• Akromegali
• Cushings syndrom
• Läkemedelsinducerad: fenytoin, ciklosporin, androgener, p-piller, glukokortikoider, tamoxifen, interferon, PUVA. Vid vissa läkemedel, vid hyperprolaktinemi och vid hypotyreos ses framförallt en ökad vellusbehåring.

Anamnes

• Ärftlighet
• Debutålder och progression
• Gynekologiskt: menarche, menstruationsmönster, fertilitet
• Bukbesvär
• Övriga sjukdomar, främst metabola
• Aktuella läkemedel
• Alkohol
• Psykiska förändringar
  

Status

• BMI, midjemått
• Blodtryck
• Behåringsgrad enligt Ferriman-Gallwey-skalan, se under rubrik Behandling
• Tecken på virilisering: manlig behåring, akne, förstorad larynx, bröstatrofi, ökad muskelmassa, tillväxt av klitoris
• Eventuella tecken på endokrin sjukdom
  

Handläggning vid utredning

• Utredningens syfte är att upptäcka eventuell underliggande allvarlig sjukdom
• Viktigt att utreda om snabb eller sen debut eller vid virilisering
• Beakta graden av hirsutism, debutålder och påverkan på patientens livskvalitet

Laboratorieprover

• Testosteron, om avvikande kontroll SHBG
• Överväg LH/FSH (kan vara normal vid PCO), prolaktin, f-glukos, DHEA-S (binjurar), kortisol

Se vårdprogram Handläggning av misstänkt endokrina tillstånd

För offentligt finansierad hårborttagning krävs

1. Att behåringsgraden är uttalad. Minst 3 poäng per område på skalan Ferriman-Gallwey(PubMed), vilket motsvarar en gles manlig skäggväxt i ansiktet.
2. Att diagnos föreligger. Diagnoser där offentligt finansierad hårborttagning kan bli aktuellt (vanligaste diagnoserna fetmarkerade):

• Polycystiskt ovarialsyndrom (PCOS), kongenitalt adrenogenitalt syndrom (AGS), androgenproducerande tumörer där annan specifik behandling ej är genomförbar, Cushings syndrom, akromegali, prolaktinom, läkemedelsutlöst generande hårväxt (t.ex. fenytoin, ciklosporin, androgener, p-piller, glukokortikoider).

• Undantag kan ges där generande hårväxt bedöms som ett viktigt led i psykiatrisk behandling, patienter under 18 år, patienter som genomgått hudtransplantation som lett till ökad behåring på andra lokalisationer, transsexuella personer med remiss från ANOVA.
• Permanent hårreducering
  • IPL: Intense Pulsed Light - blixtlampa
  • Lasrar: t.ex. alexandritlaser, diodlaser, Nd:YAG-laser
  • Nålepilering: tunn nål med svag ström förs ner i hårsäcken

• Behandling ges i ansikte och halsregion.
• Laserbehandlingen upprepas med en till flera månaders mellanrum, då endast hårstrån i anagen fas påverkas. Patienten bedöms som medicinskt färdigbehandlad när behåringen minskat med 75 procent i ansikte eller 70 procent om övriga lokalisationer behandlats.

Handläggning vid behandling

• Vid hormonell störning ska i första hand ställning tas till att behandla grundtillståndet.
• Vid hirsutism på grund av PCO och vid idiopatisk/konstitutionellt ökad behåring är icke-farmakologiska metoder basen i behandlingen.
• Idiopatisk eller konstitutionellt ökad behåring hänvisas till egenvård.
  

Egenvård

Konventionella hårborttagningsmetoder innefattar plockning, rakning, vaxning, användande av epilator, användande av hårborttagningskräm, blekning.

Levnadsvanor

Vid övervikt rekommenderas viktnedgång då detta ökar SHBG, vilket sänker fritt testosteron och därmed minskar behåringen.

Läkemedelsbehandling

• Vaniqa kräm (eflornitin 11,5%, receptbelagt, utan subvention) kan provas via hudklinik i utvalda fall av ökad ansiktsbehåring.

Expertrådsutlåtande Region Stockholm: Riktlinjer för utredning och behandling av hirsutism och polycystiskt ovariesyndrom, PCOS (Janusinfo)

Polycystiskt ovarialsyndrom – PCOS (1177 Vårdguiden)

Metoder för hårborttagning (Södersjukhuset)

Medicinskt indicerad hårborttagning (Södersjukhuset)

Författare: : Simon Larsson, ST-läkare, Hanadi Haddad, hudterapeut, båda verksamma på Specialistmottagning sexuell hälsa, Hudkliniken, Södersjukhuset, Panteha Hatefi, specialist i allmänmedicin, Ektorps vårdcentral

Granskare: Ove Oksvold, specialist i allmänmedicin, Capio Slussen

Region Stockholms läkemedelskommitté, expertgruppen för hud- och könssjukdomar: Lena Hagströmer, ordförande