Klåda

Återremiss till vårdcentral

• Sammanfattning kring utredning, bedömning och behandling
• Förslag på lämplig uppföljning i primärvården
• När specialiserad vård bör kontaktas på nytt
  

Definition

Klåda (pruritus) definieras som ett behov av att klia sig. Kronisk klåda innebär klåda i mer än 6 veckor. Generaliserad klåda innebär klåda över hela kroppen.

Etiologi

Klåda är ett symtom som kan ha olika orsaker i hud såväl som systemiskt.

Kronisk klåda har antingen en bakomliggande hudsjukdom som orsak, där patienten uppvisar primära hudförändringar, eller en annan, ofta internmedicinsk eller psykiatrisk orsak, där patienten uppvisar hudförändringar sekundärt till rivning.

Exempel på primära hudförändringar är erytem, ödem, fjällning, blåsor, kvaddlar och skabbgångar.

Exempel på sekundära hudförändringar är rivmärken (exkoriationer), sår, sprickor (fissurer), lichenifiering (förtjockning) och noduli.

Orsaker till primära hudförändringar

• Torr hud (xerosis cutis)
• Eksem – främst atopiskt eksem eller kontakteksem
• Psoriasis – kan ge lokaliserad eller generaliserad klåda
• Urtikaria
• Dermografism – huden reagerar med röda, upphöjda linjer vid lätt tryck eller rivning
• Lichen planus
• Bullös pemfigoid – ofta svår klåda under lång tid innan blåsor uppträder
• Hudinfektion – svamp, bakterier eller virus
• Hudangrepp av insekt eller parasit – löss, skabb, mygg eller annat
• Hudtumörer – benigna och maligna

Orsaker till sekundära hudförändringar

• Endokrin eller hematologisk sjukdom – framför allt hyper- eller hypotyreos, diabetes mellitus, hyperparathyroidism samt järnbrist (med eller utan anemi)
• Organsjukdom – som vid njur-, lever- eller gallsjukdom
• Läkemedelsbehandling – till exempel opioider, statiner, ARB- och ACE-hämmare, coxhämmare, antibiotika eller naturläkemedel
• Paramalignt fenomen – särskilt vid hematologisk malignitet (till exemplel Polycytermia vera, Hodgkins lymfom)
• Hudlymfom
• Reumatisk sjukdom – dermatomyosit, sklerodermi, vaskulit eller primärt Sjögrens syndrom
• Infektionssjukdom – till exempel hepatit B, hepatit C, hiv eller aids
• Graviditet
• Psykogen orsak – till exempel depression, ångest, vanföreställningssyndrom
• Neuropatisk orsak – rizopatier, neurologisk dysfunktion (till exempel postherpetiskt och vid MS)

Försämrande faktorer

Faktorer som kan försämra eller underhålla klåda oavsett bakomliggande orsak är torr hud (xerosis cutis) eller återkommande rivning.

Anamnes

• Debut – omständigheter kring debut av klåda
• Förlopp – utveckling över tid, tidpunkt när klådan är värst
• Utbredning – lokal eller generell
• Försämrande eller förbättrande faktorer
• Andra hudsymtom eller hudsjukdomar
• Andra sjukdomstillstånd – särskilt paramaligna symtom eller systemsjukdomar
• Läkemedel – framför allt nyinsatta eller dosökade
• Klåda hos personer i hushållet eller hos andra nära kontakter
• Byte av bostad eller arbetsplats
• Graviditet
• Resor
• Psykiatriska sjukdomstillstånd – i synnerhet ångestproblem
• Andra orsaker – hälsokostpreparat, droger, patientens egen misstanke

Status

Utför hudinspektion inklusive kontroll för skabbgångar.

Vid generell klåda undersök särskilt:

• Allmäntillstånd – viktnedgång, feber, ikterus
• Lymfkörtlar – körtelförstoring
• Sköldkörtel – knöl, struma
• Buk – förstorad lever, mjälte
• Neurologi – sensibilitetsrubbningar
• Psykiatri – orimlig rastlöshet, konfabulering

Handläggning vid utredning

Bedöm om klinisk bild tyder på lokaliserad eller generaliserad klåda, samt om patienten uppvisar primära hudförändringar. Se över patientens läkemedel.

Vid oklar diagnos, överväg kontakt med specialiserad vård.

Laboriatorieprover

Provtagning är främst aktuell vid generell klåda utan tecken på hudengagemang.

Prover som kan övervägas är:

• Blodstatus, diff
• SR, kalcium
• TSH
• Leverprover
• Kreatinin
• B-glukos, framförallt vid underlivsklåda
  

Underökningar

Hudbiopsi kan övervägas när hudutslag föreligger och ingen entydig diagnos har etablerats.

Differentialdiagnoser

Myrkrypningar och andra neurologiska sensationer kan ibland beskrivas som klåda.

Handläggning vid behandling

Behandla i första hand bakomliggande orsak. Ge råd om egenvård. Överväg läkemedelsbehandling i specifika fall. Överväg remiss till specialiserad vård vid generaliserad klåda utan hudförändringar och utan förklaring efter basal utredning och behandling.

Överväg psykologisk behandling eller samtalsstöd vid psykogen klåda, stressrelaterade besvär eller behov av copingstrategier vid kronisk klåda.

I vissa fall krävs behandling inom specialiserad vård utifrån bakomliggande orsak.

Egenvård

Ge råd om att den viktigaste egenvårdsåtgärden är att regelbundet smörja med mjukgörande krämer, särskilt vid torr hud.

Ge även råd om att:

• Mildra torr hud:
  • prova att duscha och bada mindre
  • byta tvål mot olja

• Undvika irritativa ämnen
• Undvika värme:
  • sova i svalt sovrum
  • bära luftiga, löst sittande kläder

• Undvika aktiviteter som ökar hudens blodflöde: alkohol, stress med mera
• Klippa naglar korta, prova tunna handskar (för att minska rivning)
• Prova kylbalsam
  

Läkemedelsbehandling

• Tillräcklig kraftigt topikalt kortison, minst grupp 3 (förutom i ansikte), kan ha effekt på klåda med lokal hudinflammation.
• Äldre sederande antihistamin till natten kan förbättra sömnkvaliteten och minska oro, men allergiläkemedel har endast effekt på histaminutlöst klåda.

Sekundärinfektion i rivmärken kan förekomma men kräver sällan behandling. Lichenifiering går oftast i regress med adekvat behandling.

Kronisk klåda kan ge sömnsvårigheter och även sänkt livskvalitet.

Klåda, utslag och eksem (1177)

Klåda under graviditet (1177)