Rosacea

Epidemiologi

Rosacea är en vanlig ansiktsdermatos hos medelålders och äldre personer men förekommer även hos yngre personer. Rosacea är vanligare hos kvinnor.

Etiologi

• Etiologin är oklar.
• Hereditär faktor finns. Utlösande faktorer.

Utlösande faktorer

Solen anses vara en försämrande faktor men även alkohol, starka kryddor, användande av lokala och perorala steroider samt vissa ämnen som ger en vidgning av blodkärlen försämrar sjukdomen.

Symtom

• Hudsymtomen är vaskulära (flush, rodnad, telangiektasier) eller inflammatoriska (papler och pustler).
• Ögonsymtom kan förekomma (blefarit, konjunktivit eller keratit).
  

Status

• Rodnad hud, vidgade ytliga blodkärl och papulopustulösa förändringar utan komedoner.
• Lokalisation främst på näsa, kinder, haka och panna.
• Vävnadsförtjockning och hyperplasi av talgkörtlar (framförallt rinofyma).
• Ospecifika ögonsymtom som torra, rinnande ögon, klåda, ljuskänslighet, dimsyn, blefariter, vaglar och konjunktiviter kan förekomma.
  

Handläggning vid utredning

• Diagnos ställs i regel kliniskt utifrån symtom, status och anamnes.
• PAD underlättar sällan för att ställa diagnos.

Differentialdiagnoser

• Akne – har komedoner och är oftast en tonårssjukdom, kan dock övergå i rosacea.
• Perioral dermatit – små rodnade papler runt munnen, anses av vissa som specialform av rosacea.
• Seborroiskt eksem – saknar pustler, fjällar mer, lokaliserat i hårbotten, ögonbryn och nasolabialt.
• SLE – fjärilsrodnad på kinderna som kan likna rosacea. SLE har inte pustler.
• Sarkoidos – histologiskt ses ofta lindrig granulomatös inflammation vid rosacea, särskilt i närheten av ögonlocken. Har dock inte med sarkoidos att göra.
  

Handläggning vid behandling

• Ge råd om egenvård.
• Informera om att rosacea går i skov med perioder av läkning för att sedan återkomma. Vanligt med försämring under sommaren.
• Topikal läkemedelsbehandling är förstahandsvalet. Ibland krävs tillägg av perorala läkemedel.
• Vid utebliven effekt av antibiotika och lokalbehandling, uttalade telangiektasier eller rinofyma, bör bedömning på hudmottagning övervägas. Foto bör medskickas.

Egenvård

Ge råd till patienten om att:

• Undvika försämrande faktorer som sol, temperaturväxling, lokala steroider och kärlvidgande ämnen som alkohol och starka kryddor.
• Använda skydd mot UVA och UVB med hög solskyddsfaktor och solglasögon vid ögonbesvär.
• Rosaceahuden ofta är känslig och patienten får prova vilka kosmetika och mjukgörare som fungerar, dock ska feta salvor/krämer undvikas.
  

Läkemedelsbehandling

Topikal behandling kan svida och irritera i början, råd patienten att börja försiktigt och trappa upp.

Papler och pustler

Vid lindrig till medelsvår papulopustulös rosacea rekommenderas lokalbehandling med metronidazol eller azelainsyra.

Medelsvår till svår rosacea:

• I första hand – topikal ivermektin.
• I andra hand – om lokalbehandling inte är tillräcklig, tillägg av peroral tetracyklin med dosering som vid akne.
• Erytromycin – endast då tetracyklin är kontraindicerat.
  

Erytem och flush

• Erytem och flushattacker är ofta mycket svårbehandlade.
• Propranolol kan provas mot flush.
• Erytem kan dämpas med antiinflammatorisk behandling, kombination av lokal och per oral behandling.
• Topikal brimonidin (ingår ej i läkemedelsförmånen) kan provas som symtomatisk behandling men en del upplever att det ger sveda.
• IPL kan fungera vid uttalade och kvarstående erytem och telangiektasier.
  

Ögon

• Lindriga besvär – rekommendera tårsubstitut som vid torra ögon.
• Vid uttalade besvär krävs oftast systembehandling av rosacea och remiss till ögonmottagning.
  

Utvärdera läkemedelsbehandlingen efter 2–3 månader.

Många upplever sjukdomen som mycket kosmetiskt besvärande med försämrad livskvalitet.

Rosacea (1177 för vårdpersonal)

Rosacea (1177)