Pyrofosfatartrit

Pseudogikt

Medicinskt område:
Reumatiska sjukdomar

Vårdnivå och remissrutiner

Vårdcentral

  • Primär bedömning, utredning och behandling

Remiss till specialiserad öppenvårdsmottagning reumatologi

  • Vid utebliven effekt av behandling
  • Vid oklar diagnos och ställningstagande till kristallanalys

Remissinnehåll

  • Aktuella symtom – debut, duration, förlopp
  • Status
  • Lab inklusive urat, kreatinin och CRP
  • Röntgensvar

Bakgrund

Definition

Kristallartriter är ett samlingsnamn för de artriter som orsakas av
kristallutfällning i leder. De två vanligaste är gikt och pyrofosfatartrit
(pseudogikt) som orsakas av kristallerna natriumurat respektive
kalciumpyrofosfat.

Pyrofosfat bildas under kondrocytens metabolism. Tillsammans med kalcium
kan det bilda ett svårlösligt salt, kalciumpyrofosfat, som kan fällas ut i
ledbrosk, ledkapslar och menisker och ge upphov till en akut eller kronisk
ledinflammation.

Epidemiologi

Sjukdomen är ovanlig före 50 års ålder, tidig debut kan ses vid ärftliga former.
Akut eller subakut pyrosfosfatartrit är de vanligaste formerna, omkring 5% av
patienterna med pyrofosfatartrit har en kronisk form.

Etiologi

Orsaken är oftast okänd.

Riskfaktorer

  • Hög ålder
  • Tidigare ledtrauma
  • Nyligen genomgången operation
  • Nyligen genomgången infektion
  • Artros

Samsjuklighet

  • Hyperparatyreoidism
  • Hemokromatos
  • Hypomagnesemi
  • Hypofosfatemi

Utredning

Symtom

Akut pyrofosfatartrit

  • Smärtan är ofta ensidig
  • Engagerar ofta större led, särskilt knäled
  • Bursit eller svullnad förekommer i närliggande led
  • Ibland ses feber och allmänpåverkan
  • Läker ofta spontant inom 1–2 veckor

Kronisk pyrofosfatartrit

  • Ger ledsymtom under flera månader
  • Engagerar en eller flera leder
  • Drabbar särskilt knä- och handleder
  • Är ofta symmetrisk

Anamnes

  • Riskfaktorer
  • Hereditet
  • Samsjuklighet

Status

  • Allmäntillstånd
  • Ledstatus – svullnad, värmeökning, rodnad, ömhet, rörlighet, avsaknad
    av tofi

Handläggning vid utredning

Diagnosen ställs på en sammanvägd bild av klinik, röntgen och prover.
Remittera för kristallanalys av ledvätska vid tveksamhet.

Förekomst av följande fynd talar för pyrofosfatartrit:

  • Mono- eller oligoartrit i stora leder utan annan förklaring
  • Förekomst av pyrofosfatkristaller i ledvätska
  • Crowned dens syndrome (röntgenfynd)
  • Kondrokalcinos på röntgen
  • Normalt urat
Pyrofosfatartrit - pseudogikt

Gikt

Pyrofosfatartrit (pseudogikt)

Typ av kristall

Natriumurat (urinsyra).

Kalciumpyrofosfat.

Vanligaste led

 

 

MTP1, mellanfot/fotled (ofta
periartikulär rodnad/svullnad).

Knä, handled, andra stora leder.

 

Ålder

Medelålder/äldre.

Äldre.

Attack

 

Mycket plötsligt, avtar inom
dagar.

Subakut debut, duration ofta
veckor.

Diagnostik på röntgen

 

 

Kan påvisa typiska usurer eller tofi vid kronisk gikt.

 

Visar ofta förkalkning i
ledbrosket, så kallad
kondrokalcinos.

Bakomliggande orsak

 

 

Höga nivåer av urinsyra i
blodet (hyperurikemi).

 

Förändrad metabolism i
broskcellerna, ofta kopplat till
hög ålder eller artros.

Associerade sjukdomar

 

 

Metabola syndromet, kronisk
njursvikt, diuretika och
alkoholintag.

Hyperparatyreoidism,
hemokromatos och hypotyreos.

Förebyggande behandling

Urinsyrasänkande medicin som allopurinol.

Finns ej - behandling riktas mot symtom.

Laboratorieprover

Ta CRP och s-urat samt kreatinin inför eventuell behandling. Övriga prover tas
utifrån differentialdiagnostiska överväganden och samsjuklighet.

Patienter kan ha kraftig inflammation i blodproverna.

Bilddiagnostik

Slätröntgen kan påvisa intraartikulära förkalkningar (kondrokalcinos). Detta
kan även ses hos friska individer, i synnerhet hos äldre.

Undersökningar

Ultraljudsundersökning kan utföras av reumatolog.

Differentialdiagnoser

Akut form

Behandling

Handläggning vid behandling

Botande behandling saknas. Ge råd om avlastning av leden. Ge
läkemedelsbehandling vid akut ledinflammation. Överväg bedömning inom reumatologisk specialistvård vid långvariga eller frekvent recidiverande
besvär.

Läkemedelsbehandling

Vid akut ledinflammation ge COX-hämmare, kortison eller kolkicin.

Välj läkemedel utifrån ålder, komorbiditet och annan behandling, enligt
följande:

  • Vid hjärt- och kärlsjukdom – kolkicin eller kortison
  • Vid diabetes – kolkicin
  • Vid nedsatt njur- eller leverfunktion – kortison (kolkicin kräver
    dosreducering)
  • Vid nedsatt kognitiv funktion – COX-hämmare eller kortison (undvik
    kolkicin)
  • Vid samtidig behandling med antikoagulantia – kolkicin eller kortison
    (undvik COX-hämmare)

COX-hämmare

  • Ge högsta rekommenderade dos i 3–5 dagar
  • Överväg tillägg med protonpumpshämmare vid behandling med COX-hämmare

Kortison intraartikulärt

Intraartikulärt kortison är ofta mycket effektiv och bör övervägas i första hand,
även vid pyrofosfatartrit i fler än en led.

Kortison peroralt

  • Ge prednisolon 15–30 mg/dag i fem dagar (kan sättas ut direkt därefter)
  • Rekommendera patienter med diabetes att kontrollera blodglukos,
    justera behandling vid behov
  • Undvik peroralt kortison vid oreglerad diabetes, pågående infektioner
    eller nyligen genomgången kirurgi

Kolkicin

  • Kontrollera eventuella läkemedelsinteraktioner
  • Dosera enligt följande:
    • tablett kolkicin 500 µg, 2 tabletter inom 12 timmar från
      symtomdebut
    • efter en timme, ge ytterligare 1 tablett
    • vid kvarstående symtom efter ytterligare 12 timmar, administrera
      1 tablett var 8:e vaken timme tills symtomen försvinner eller tills
      maxdos på 6 mg har uppnåtts.

Behandlingen kan upprepas tidigast 72 timmar efter sista tabletten i
föregående kur.

Kolkicin ska användas med stor försiktighet till äldre eller försvagade patienter
samt patienter med hjärt-, lever-, njur- eller gastrointestinal sjukdom. Vid svåra
magbiverkningar bör dosen kolkicin reduceras.

Relaterad information

Pyrofosfatartrit (1177 för vårdpersonal)

Sidfot

Viss är ett medicinskt och administrativt kunskapsstöd som riktar sig till sjukvårdspersonal i primärvården i Region Stockholm.

Webbplatsens syfte är att bidra till en god och jämlik vård och erbjuda bästa möjliga kunskap i patientmötet.