Specifik fobi
Vårdnivå och remissrutiner
Husläkarmottagning
Föranleder sällan akut åtgärd utom i vissa mycket speciella fall som till exempel en stick-/blodfobi som gör att individen inte kan sköta sin eller sitt barns insulininjektioner eller motsvarande.
I allmänhet relativt lättbehandlade tillstånd utan någon hög grad av samsjuklighet.
Behandlingsnivå är alltid KBT-kompetent behandlare, med fördel i primärvård.
Remiss till psykiatrisk öppenvårdsmottagning
Undantag utgörs av emetofobi (kräkfobi) som inte sällan leder till depression som kan inkludera suicidtankar då remittering till den specialiserade psykiatrin bör övervägas.
Bakgrund
Ångest och ångestsyndrom, definitioner och allmänna riktlinjer
Ångest innebär obehagliga och skrämmande kroppsliga och mentala symtom som liknar dem som uppkommer vid ett verkligt hot mot individens liv och säkerhet.
Ångestreaktioner är vanliga, dels som enstaka fenomen, dels som en del av symtombilden vid de flesta psykiatriska sjukdomstillstånd och som sekundärsymtom vid många kroppsliga sjukdomar (till exempel astma och hjärtsjukdomar).
När ångestmanifestationen bedöms vara primär, är återkommande och orsakar funktionsnedsättning och lidande så talar vi om ångestsyndrom eller ångestsjukdomar.
Ångestsyndromen indelas i huvudsak enligt följande
- Paniksyndrom med agorafobi
Rädsla för fysisk kollaps, som leder till undvikande av platser där individen känner sig trängd. - Social fobi
Rädsla för andras granskning och att göra bort sig. - Specifik fobi
Rädsla för särskilda situationer, platser, företeelser eller djur. - Generaliserat ångestsyndrom (GAD)
En närmast ständig, okontrollerbar oro kring framtida, förväntade katastrofer. - Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
Plågsamma återupplevanden av ett trauma. - Tvångssyndrom (OCD)
Påträngande irrationella tankar och tvångshandlingar.
Epidemiologi
10-15 procent livstidsrisk.
Riskfaktorer
Hereditet och miljö. De flesta med specifik fobi har inte varit utsatta för en traumatisk händelse.
Utredning
Att överväga vid bedömning och utredning av misstänkt ångestsyndrom
"The pharmacological treatment of anxiety disorders", D. Baldwin, 2005
Utredning vid specifik fobi
Om plötsligt ökade symtom kan det vara lämpligt att utesluta sköldkörtelrubbning, lågt Hb.
För att uppfylla kriterierna för "specifik fobi" måste en störning av normala aktiviteter eller ett påtagligt lidande finnas.
Symtom
Överdriven rädsla för
- Djur (orm, spindel, hund)
- Platser (höjder, trånga utrymmen)
- Företeelser (stick, blod, kräkning, åska)
Diagnoskriterier
Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV:
- Uttalad och bestående rädsla som är överdriven eller orimlig för en specifik företeelse eller situation.
- Exponering för det fobiska stimulit utlöser så gott som alltid en omedelbar ångestreaktion som kan ta sig uttryck av en panikattack.
- Insikt om att rädslan är överdriven och orimlig hos vuxna.
- Det fobiska stimulit undviks helt eller uthärdas under intensiv ångest eller plåga.
- Fobin stör i betydande grad ett normalt fungerande i vardag, yrkesliv, sociala aktiviteter eller relationer, eller så lider personen påtagligt av att ha fobin.
- Hos barn ska varaktigheten vara minst sex månader.
- Symtomen förklaras inte bättre av annat ångestsyndrom.
Differentialdiagnoser
Klaustrofobi (rädsla att bli instängd i trångt utrymme, fönsterlöst rum och kvävas) kan misstas för paniksyndrom (rädsla att få en panikattack på en plats där man inte snabbt kan ta sig ut.
Första attackerna dock oftast oväntade och inte på en särskild plats).
Behandling
Psykologisk behandling
Kognitiv beteendeterapi (KBT) med huvudvikt på exponeringsarbete. Behandlingstiden är oftast kort och med god effekt.
Det kan vara en utmaning att motivera patienten till behandling då denne kan ha katastroftankar om vad han eller hon ska ”tvingas” göra.
Läkemedelsbehandling
Läkemedel har mycket begränsat stöd vid behandling av specifik fobi.
Sjukskrivning
Kan och bör i de allra flesta fall undvikas.
Uppföljning
Ingen.
Komplikationer
Inga kända.
Kvalitetsindikatorer
Tillgång till KBT-kompetens på vårdcentral.