Specifik fobi


Vårdnivå och remissrutiner

Husläkarmottagning

Föranleder sällan akut åtgärd utom i vissa mycket speciella fall som till exempel en stick-/blodfobi som gör att individen inte kan sköta sin eller sitt barns insulininjektioner eller motsvarande.

I allmänhet relativt lättbehandlade tillstånd utan någon hög grad av samsjuklighet.

Behandlingsnivå är alltid KBT-kompetent behandlare, med fördel i primärvård.

Remiss till psykiatrisk öppenvårdsmottagning

Undantag utgörs av emetofobi (kräkfobi) som inte sällan leder till depression som kan inkludera suicidtankar då remittering till den specialiserade psykiatrin bör övervägas.

Bakgrund

Ångest och ångestsyndrom, definitioner och allmänna riktlinjer

Ångest innebär obehagliga och skrämmande kroppsliga och mentala symtom som liknar dem som uppkommer vid ett verkligt hot mot individens liv och säkerhet.

Ångestreaktioner är vanliga, dels som enstaka fenomen, dels som en del av symtombilden vid de flesta psykiatriska sjukdomstillstånd och som sekundärsymtom vid många kroppsliga sjukdomar (till exempel astma och hjärtsjukdomar).

När ångestmanifestationen bedöms vara primär, är återkommande och orsakar funktionsnedsättning och lidande så talar vi om ångestsyndrom eller ångestsjukdomar.

Ångestsyndromen indelas i huvudsak enligt följande

Epidemiologi

10-15 procent livstidsrisk.

Riskfaktorer

Hereditet och miljö. De flesta med specifik fobi har inte varit utsatta för en traumatisk händelse.

Utredning

Att överväga vid bedömning och utredning av misstänkt ångestsyndrom

"The pharmacological treatment of anxiety disorders", D. Baldwin, 2005

Utredning vid specifik fobi

Om plötsligt ökade symtom kan det vara lämpligt att utesluta sköldkörtelrubbning, lågt Hb.

För att uppfylla kriterierna för "specifik fobi" måste en störning av normala aktiviteter eller ett påtagligt lidande finnas

Symtom

Överdriven rädsla för

  • Djur (orm, spindel, hund)
  • Platser (höjder, trånga utrymmen)
  • Företeelser (stick, blod, kräkning, åska)

Diagnoskriterier

Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV:

  • Uttalad och bestående rädsla som är överdriven eller orimlig för en specifik företeelse eller situation.
  • Exponering för det fobiska stimulit utlöser så gott som alltid en omedelbar ångestreaktion som kan ta sig uttryck av en panikattack.
  • Insikt om att rädslan är överdriven och orimlig hos vuxna.
  • Det fobiska stimulit undviks helt eller uthärdas under intensiv ångest eller plåga.
  • Fobin stör i betydande grad ett normalt fungerande i vardag, yrkesliv, sociala aktiviteter eller relationer, eller så lider personen påtagligt av att ha fobin.
  • Hos barn ska varaktigheten vara minst sex månader.
  • Symtomen förklaras inte bättre av annat ångestsyndrom.

Differentialdiagnoser

Klaustrofobi (rädsla att bli instängd i trångt utrymme, fönsterlöst rum och kvävas) kan misstas för paniksyndrom (rädsla att få en panikattack på en plats där man inte snabbt kan ta sig ut.

Första attackerna dock oftast oväntade och inte på en särskild plats).

Behandling

Psykologisk behandling

Kognitiv beteendeterapi (KBT) med huvudvikt på exponeringsarbete. Behandlingstiden är oftast kort och med god effekt.

Det kan vara en utmaning att motivera patienten till behandling då denne kan ha katastroftankar om vad han eller hon ska ”tvingas” göra.

Läkemedelsbehandling

Läkemedel har mycket begränsat stöd vid behandling av specifik fobi.

Sjukskrivning

Kan och bör i de allra flesta fall undvikas.

Uppföljning

Ingen

Komplikationer

Inga kända.

Kvalitetsindikatorer

Tillgång till KBT-kompetens på vårdcentral.

Författare: Sergej Andreewitch, psykiater, överläkare, Mottagningen för Tvångssyndrom och Internetpsykiatri, Psykiatri Sydväst, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge

Granskare: Kersti Ejeby, distriktsläkare, Gustavsbergs vårdcentral, Klara Sternbrink, leg psykolog, Gustavsbergs vårdcentral och expertrådet för psykiatriska sjukdomar i Stockholms läns läkemedelskommitté

Publicerat:

Uppdaterat: