Urinkateterbehandling - omvårdnad

Kateterisering av urinblåsa (Vårdhandboken)

Definition

Kateterbehandling av urinblåsan ordineras med angiven indikation. Den kan övervägas när normalblåstömning inte fungerar som vid:

• tömningsbesvär
  
• lagringsbesvär
  
• eller av annan orsak än besvär från urinvägarna, exempelvis att underlätta vid palliativ vård.

Olika typer av katetrar

Intermittent kateterisering (RIK= Ren intermittent kateterisering)

• Enstaka och intermittent (Vårdhandboken) Förstahandsalternativ – mindre risk för urinvägsinfektion .

Kvarliggande (KAD=Kateter à demeure) i urinröret

• Om intermittent kateterisering inte fungerar
• Hög risk för urinvägsinfektion och urinvägsirritation.

Suprapubisk urinkateter

• Urinkateter genom bukväggen in till urinblåsan
  
• Ingreppet utförs av läkare på sjukhus
  
• Bytet kan oftast sedan ske via DSK på vårdcentralen Suprapubisk (Vårdhandboken)
• Ofta bättre än KAD vid långtidsbehandling (> 6 mån)
  
• Minskar risk för irritation och tryckskador i urinvägarna
  
• Kan öka välbefinnande inklusive sexualitet

Anamnes

När du möter patient som behandlas med urinkateter bör du veta/ta reda på:

• Hur länge har patienten haft kateterbehandling?
  
• Vilka indikationer fanns för behandling?
  
• Överväg om katetern kan avvecklas

Vilka symtom är aktuella?

Hos kateterbärare:

• Trängningar
  
• Nattligt urinläckage
  
• Oro, förvirring hos äldre
  
• Illamående, kräkningar
  
• Upprepade urinvägsinfektioner
  
• Plötsligt stopp i urinavflöde
  
• Lokal irritation
  

Hos patient där kateter har avvecklats:

• Oförmåga att kissa efter kateteravveckling

Vid misstanke om urinretention:

• Frekvent kissande i små mängder eller urinläckage
  
• Suprapubisk smärta
  
• Känsla att inte tömma blåsan

Obs: hos patienter med neurologisk påverkan eller hos patienter med kronisk urinretention kan en akut retention vara smärtfri.

Typiska symtom på urinvägsinfektioner är

• feber (> 38) och nytillkomna symtom från urinvägarna
  
• feber och akut stopp i urinavflöde
  
• feber i anslutning till byte av KAD.
  

Status

• Allmäntillstånd
  
• Feber och nytillkomna symtom från urinvägarna eller feber i anslutning till byte av KAD?
  
• Bukpalpation: ömmande resistens suprapubiskt?
  
• Hudirritation vid insticksställe (suprapubis kateter)
  
• Lokal rodnad i underlivet?
  
• Överväg kontroll av residualurin eller urinvolym med blåsscanning Ultraljudsundersökning med portabel blåsscanner (Vårdhandboken)
  
• Inspektion av kateter

Handläggning vid utredning

Komplikationer hos kateterbärare

Infektion

• UVI är troligt vid nytillkomna, typiska symtom, se ovan. Överväg provtagning enligt nedan.
  
  • Vid afebril UVI är kateterbyte första åtgärd och räcker oftast till.
    
  • Vid febril UVI byte av kateter i samband med antibiotikabehandling mot urinvägssymtom ger snabbare symtomlindring och förlänger tiden till ny bakterieinvasion.
    
  • Gör kontrollodling 2 veckor efter avslutad behandling vid fynd av stenbildande bakterier (Proteus bakterier). Vid upprepade fynd rekommenderas vidare utredning för att utesluta urinvägsstenar.
    
• Feber i frånvaro av urinvägssymtom ofta har annat ursprung än urinvägarna.

Lokal irritation

• Sveda, trängningar och urinläckage i frånvaro av feber eller allmänsymtom är ofta kateterrelaterade genom mekanisk påverkan. Se förslag till åtgärd i tabellen Omvårdnadsbehov vid urinkateter Pdf, 153 kB.
  
• Alla personer med KAD får bakterieväxt i urinblåsan inom ett par veckor. Det inträffar ungefär 1 febril UVI per 100 kateterdygn.
  

Blödning

• Vid makroskopisk hematuri medddela ansvarig läkare för ställningstagande till utredning enligt Urinblåse- och urinvägscancer SVF

Övriga besvär/komplikation hos kateterbärare

• Tabellen Omvårdnadsbehov vid urinkateter Pdf, 153 kB.

Undersökning

• Urinstickor har inget diagnostiskt värde (alla blir positiva)
  
• Urinodling
  
  • I första hand avlägsnas katetern och ersätts med en ny ur vilken blåsurin tillvaratas för odling.
    
  • I andra hand kan en klämma sättas på katetern så att man får en tillräcklig mängd urin i urinblåsan. Därefter kan man antingen ta ett så kallat ”mittstråle prov” alternativt punkteras kateterslangen (endast latex katetrar) nedanför förgreningsstället efter det att slangen varit avstängd i 30 minuter. Denna metod lämpar sig bäst vid kort kateterduration.

Bedömning

Handläggning vid behandling

• Vid beslut om KAD sättning följs rutin enligt vårdhandboken. Kateterisering av urinblåsa (Vårdhandboken)
  
• Man bör alltid väga KAD-behandlingens risker mot önskad vinst.
  Främsta risker:
  
  • vårdrelaterad urinvägsinfektion
    
  • skador i urinrör (faktaruta 1) och urinblåsa.

Den enda absoluta kontraindikationen för katetrisering är söndrigt/trasigt urinrör, särskild risk finns vid bäckenskada.

Faktaruta 1. Komplikationer vid kateterbehandling

Överblick av komplikationer hos kateterbärare, se tabellen: Omvårdnadsbehov vid urinkateter Pdf, 153 kB.

Bedömningsinstrument

Förekommer blod i urinen ska läkare kontaktas.

För bedömning av hematurigrad används skattningsinstrumentet- Hemostick Observation av hematurigrad (Vårdhandboken)

Omvårdnadsdiagnos

• Otillräcklig tömning av urinblåsan NANDA 00023
  
• Dysfunktionell urintömning NANDA 00016

KVÅ-koder

• DK021 Avlägsnande av urinkateter
  
• DK028 Skötsel av urinkateter
  
• TKC20 Kateterisering av urinblåsa genom urinröret
  
  

Insättning av kateter

Principer vid kateterisering (Vårdhandboken)

• Överväg Kateterventil i första hand, i andra hand urinuppsamlingspåse. Ventilen öppnas när man är kissnödig eller var 3-4 timme, sträva efter max 400 ml urin i blåsan. Katetrar och övrigt material vid kvarliggande kateter (Vårdhandboken).
• Förebygg urinvägsinfektioner genom goda hygienrutiner vid katetersättning. Katetern ska vara steril vid införandet i urinröret, använd sterila handskar eller redskap.
  
• Tänk på att inte forcera! Urinröret är ömtåligt i vissa partier
  
• På män vid katetersättningssvårigheter, överväg tiemannkateter (se bild). Tänk på att vinkla katetertippen mot naveln.

För att undvika skador när KAD har satts på plats:

• Hos män bör penis ligga vinklad uppåt och fixerad med tightsittande underkläder (alternativ katetern tejpad på buken)
  
• Fixera katetern även på kvinnor med stadiga underkläder
  
• Ge information om katetervård till patienten och eventuellt anhöriga

Information till patienten, hänvisa till KAD - Kateterfakta

Förebyggande åtgärder

• Kateterfri vård eftersträvas
  
• Överväg ren intermittent kateterisering (RIK)
  
• Kateterbyte (KAD- RIK)
  
  • Hur ofta en kvarliggande kateter ska bytas beror på den enskilda patientens behov.
    
  • Det första bytet bör dock göras inom 4-6 veckor.
    
  • Efter bedömning av stenutfällning på katetern och i urinen samt efter utvärdering av patientens känsla av obehag beslutas om tiden till nästa byte. Se också tillverkarens anvisning för längsta användningstid.

Egenvård

Tömningsfrekvens gäller RIK och KAD med ventil:

• Normalfrekvens är fyra-sex kateteriseringar per dygn eller enligt ordination
  
• Mängden i blåsan bör inte överskrida 400 ml
  
• Tiden mellan tömningarna bör inte vara mer än fyra timmar
  
• Nattetid kan längre intervall och större volymer accepteras efter ställningstagande till patientens blåskapacitet
  
• Det är viktigt att tömningsfrekvensen planeras individuellt med hänsyn till behandlingens orsak, patientens sjukdomshistoria samt patientens behov
  
• Till exempel bör urinvolymer över 500 ml inte tillåtas i ett postoperativt skede
  
• Urinvolymen kan mätas med ultraljud (blåsscanner)

Patientinformation utifrån vårdhandboken. Finns där även länkar för webbbaserat informationsmaterial.

Avveckling av kateter

Detta är en vägledning men individuell anpassning kan behövas. Schema för kontroll av blåstömning (Vårdhandboken)

Notera att inga blåsträning behövs inför avveckling, instruktioner hur katetern avvecklas finns i Vårdhandboken.

• Planera kateterdragning på morgonen. Efter kateterdragning är blåsan tom.
  
• Åtgärder för att stimulera till blåstömning är exempelvis fysisk aktivitet och att behandla förstoppning.
  
• Ge råd till patienten att dricka minst ett stort glas dryck i timmen (hos patient utan vätskerestriktion). De flesta behöver ha 350 ml urin i urinblåsan för att kunna kissa. Det kan ta ca 3–4 timmar innan man kan kissa efter kateterdragning, beroende på blåsvolym, vätskeintag och vätskedrivande läkemedel.
  
• Utvärdera blåstömning efter cirka 3-4 timmar. Efter miktion genomför blåsscanning:

Efter kateteravveckling

• Informera patienten om att vara observant på blåstömning, det vill säga att det känns som om blåsan kan tömmas.
  
• Patienten bör vara informerad om vart hen ska vända sig vid blåstömningsproblem
  
• Informera patienten om att det kan svida i urinröret första dygnet efter kateterdragning. Ökat vätskeintag kan lindra, samt eventuellt paracetamol.
  
• Återbesök inom 1 vecka bör erbjudas för mätning av residualurin
  
• Kontroll av blåstömning avslutas vid residualurin mindre än 200 ml vid två efterföljande mätningar och patienten är besvärsfri.

Åtgärder för att stimulera till blåstömning är exempelvis

• fysisk aktivitet (promenad till toaletten)
  
• behandla förstoppning
  
• erbjud lugn och ro, enskilt toalettbesök med stängd dörr för en optimal blåstömning.

Omvårdnad

Komplikationer (Vårdhandboken)

Behandlingsmål

Målet är att det dagliga livet inte ska påverkas mer än nödvändigt, vilket förutsätter individanpassad utprovad kateter och hjälpmedel.

Uppföljning

Utvärdering

Recidiverande kateterassocierad UVI bör uppmärksammas och patienten ansvarig läkare kontaktas för ställningstagande till vidare remittering (suprapubisk kateter kan övervägas).

• Egenvård och information till patienten (Vårdhandboken)
  
• Kateterfakta.nu
• Kateter i urinblåsan (1177)
• Urinkateter - Hjälpmedel (Nikola.nu)

• Urinvägsinfektion, kateterassocierad (1177 för vårdpersonal)
• Översikt (Vårdhandboken)
• Läkemedel vid urinvägsinfektioner (UVI) - behandlingsrekommendation (Läkemedelsverket)